Jag har sett den nu. Och jag är inte besviken. Faktum är att min sambo, två timmar efter dess slut, fortfarande brast ut i hysteriska skrattparoxysmer. Jo, Klovn – the Movie, är sannerligen ett litet mästerverk. Frank och Casper lyckas med sedvanlig fingerspitzgefühl hitta nya tabun att bryta, vilket, via snopphån, rumpfingrande, en internationell bordell (med ingen mindre än Björn Gustafsson som portvakt), väpnat rån, och oavsiktilig pedofili leder fram till en fullkomligt episk slutscen.
Vi äro lyckliga, ty vi har sett Klovnfilmen. Och som en direkt följd av vår glädje har flertalet oskyldiga vänner lagt in beställningar för egna exemplar av Klovnboxen. Vi borde få procent.
Något som däremot gjorde mig en smula besviken är, den i flera år emotsedda, självbiografin av den före detta diskuskastaren, skådespelaren, poeten och lebemannen Björn Rickard Bruch. Hans ”Gladiatorns kamp” har kallats många saker – ”bisarr” och ”helt oläsbar” är några av de snällare. Men – tyvärr – det är överdrifter. 150 sidor in i boken kan jag konstatera att den är i högsta grad läsbar. Åtminstone om man är en smula idrottsintresserad och inte är tillräckligt gammal för att själv minnas Bruchs friidrottskarriär. De lätt amatörmässiga inklistrade tidningsklippen snarare höjer läsvärdet än det omvända. Och det grava missbruket av versaler och kursiverad text vänjer man sig snabbt vid.
Visst, Bruch är ingen stilist. Han har dåligt grepp om narrativa grepp, och breder gärna ut sig om en fylleturné runt om i landet (dock utan att förklara hur det kommer sig att en av deltagarna kan flyga dem) när han i nästa andetag blott hastar förbi ett självmordsförsök som är väldigt nära att lyckas. Kvinnoaffärerna är en annan detalj som bara sveps förbi. För läsbarheten gör det inte så mycket, men jag antar att det säger en del om vilken typ av människa författaren är. Till och med den, kan man tycka, ganska omvälvande händelsen när Ricky blir pappa för första gången får nöja sig med några raders omnämnande. Samt en dikt:
Materia köpes alltid kontant,
varför göres barn på avbetalning,
skyll inte bara på mig, din fjant,
felet är samhällets, en stor galning!
För den som är mindre van vid udda litteratur än jag själv finns förvisso en del oförklarade egenheter. Som varför Rickard Bruch väljer att kalla sig Björn på bokomslaget. Eller varför den har fått undertiteln ”Dramat om sanningen bakom ännu en levande legend…” när den uppenbarligen utelämnar så många intressanta detaljer.
Bland andra saker som utelämnas kan nämnas är hur det kommer sig att Ricky spelar in skivan ”Mig fångar ingen brud” – det kan jag känna hade varit lite intressant att veta – eller varför de sista 112 sidorna i boken, betitlade ”Wolfgang, fribrytaren från Öst”, handlar om en östtysk vid namn Wolfgang, vad sidorna gör där, och i vilket sammanhang de nedtecknades. (En liten ledtråd kom dock häromveckan då en av kvällstidningarna rapporterade att den mest långväga gästen på Ricky Bruchs begravning råkade vara just en tysk vid namn Wolfgang.)
Saker vi däremot får reda på är varför Ricky tackade nej till Hans Wallmans filmatisering av 47:an Löken (det var ju EM i Aten!) samt alla olika kläderspersedlar Ricky bar offentligt för att öka det mediala intresset (exempelvis kubb och städrock), samt detaljer om huvudpersonens dopingmissbruk. Man kan tycka att en barsk redaktör borde ha anlitats för en allvarlig diskussion om urvalets sköna konst.
Men trots bristerna är det uppenbart att Ricky Bruch var, förutom en enastående idrottsman, en intressant person. Om han hade valt att fokusera mer på sin mångfacetterade och stundtals faktiskt ganska plågade person hade det kunnat bli en riktigt stark berättelse. Om historien nedtecknats av t ex journalistlegendaren Birger Buhre, som Ricky uppenbarligen högaktar (till skillnad från i stort sett alla andra ”murvlar”). Flera gånger antyds en andra bok, men så vitt jag förstår kom det aldrig någon andra självbiografi.
Kanske kommer det mer reflekterande mot slutet av boken, men mycket lite tyder på det. Jag kommer i alla fall att läsa färdigt. Alla 600 sidorna.
Senaste kommentarer