And so… it begins!

3 09 2012

Som en del kanske minns så har onda ting försiggått här under våren. Omvälvningar, maktspel, kapitalism. Kort sagt, en ombildning. Nu är allt klart, om ett par veckor ska affären slutföras. Men redan nu har styrelsen enväldigt bestämt att nu får det baske mig vara nog med slarvet i grovsoprummet, det stänger vi! I gengäld tänker vi, kanske, berätta var närmsta avfallsstation ligger.

Hade – plötsligt – en man som heter Ove flyttat in vårt hus? (Jag kan för övrigt rekommendera Fredrik Backmans bok En man som heter Ove. Det är visserligen sentimental och tillrättalagd och krafitgt historiskt inkorrekt, men också en fin och rolig skildring av medmänsklighet. Så den tycker jag att ni ska köpa äve nom den aldrig kommer att vinna några pris.) Är det så här det ska bli nu? Auktoritär toppstyrning? Det där utbrottet av Ordnung muss sein som alltid tycks väckas ur sin slummer i dylika sammanhang? Fortsättning lär följa.

Messa satte omedelbart ner foten genom att gå in på bostadsrättsföreningens hemsidas forum och, med skarp formulering, undra om det verkligen får gå till så här. Hon är så fin, min Messa!

Annonser




Mer om min flickväns kurvor

6 05 2012

Det var en lång vecka. Det började med att vi festade med Kerry Kings plektrum och en burk baconnaise, övergick i svår bakfylla och sedan ett fölsedagsfirande med tårta och bubbel till frukost och champagneredigering på kvällen. Här nånstans kan jag även ha pussats med VD:n. En kväll röstades det fram att vi ska ombilda vårt hus, alla var där – Tommy Dallas, Ann Alhlqvist och Geronimo. Balkonglådorna har preppats, detta år med tillbehöret minidrivhus i plast, införskaffat på Ica för 75 pengar. Knappt har man varit hemma alls.

Men jag tänkte i stället att vi kunde prata om min flickväns kurvtagningsteknik. Det är ganska rimligt att anta att ni aldrig har behövt promenera bredvid henne, så låt mig därför berätta. Det är oftast inga problem, så länge som det finns gott om svängrum är det som att gå bredvid vem som helst. Men så fort det finns farthinder blir det problematiskt. Så problematiskt att det brukar sluta med att jag går en bit bakom i stället. För att det helt enkelt blir enklast så.

Jag vill ogärna spekulera i vad det beror på, jag kan blott konstatera att min flickväns gåstil är ett litet irritationsmoment. Det är som att hon saknar avståndsbedömning i sidled. (Hon är dock en kompetent bilförare, så tänk inte den tanken.) Om jag går på hennes högra sida och vi möter en annan person eller en stolpe eller en hulk, eller vad som helst, så kan man vara ganska säker på att min flickvän kommer att passera det objektet med ett avstånd som är lite för litet för att en Ron också ska få plats däremellan. Så Ron får stanna upp och gå bakom. Typ alltid. Så då gör jag det.

Nu när jag tänker på saken så är det kanske en väldigt raffinerad härskarteknik.





We are the 1%

3 04 2012

Det var oerhört vuxet, det var värdigt och det var – till skillnad från tidigare – fritt från debila frågor. Det var dags att få reda på hur mycket deg vi måste punga ut med om ombildningen blir av. Mer än vad jag hade trott, skulle det visa sig, och förmodligen lite dyrare per månad än nu. Men inte alls oöverkomligt.

Dessutom fick vi reda på att vår våning (det heter så i den här delen av landet) utgör ganska exakt 1 procent av föreningens yta och att vi har en granne vid namn Ann Ahlquist. Och en som – och här bleknade all annan bakgrundsinformation – heter Geronimo.

Geronimo!

Jag tror aldrig att jag har varit så stolt över att bo här som nu. Tack, Geronimo.





Jag hade en gång en blogg…

17 01 2012

… men ni vet hur det är, ena stunden är allt som vanligt, och i nästa sitter man och smsar med gamla bolsjeviker om bostadsrättsombildningar, och lycka till, och jaha, det blev inget för er men ni tittar på hus i stället, jaså. Och, ja, allting känns helt upp och ner, bizarrt, sjukt och Hugo Ballskt. Och det fattar ni ju att det går inte att skriva nånting då.

Men vi hoppas på bättring.





Statusrapport

17 12 2011

Nu sitter min flickvän och stirrar hårt på mig och undrar varför i helvete jag aldrig bloggar nuförtiden. (Vilket kan bero på att hon alltid börjar härja och ropa att jag ska göra olika saker så fort jag börjar skriva. Nu till exempel, ska jag tydligen förbarma mig över en ost eller nåt, jag lyssnade inte jättenoga. Och där kom refrängen till Werner & Werners gamla julhit ”Vår julskinka har rymt”. Det är inte jättelätt att koncentrera sig då.)

Jag kan inte ens skylla på julruschen. Julen blir för övrigt helt löjligt kort här i år. En annandag bara, sen ska man inställa sig i gruvan. Dessutom har jag julhandlat klart sen länge. Ljusen är tända, duken är redan röd och den nya julstjärnan död. Eventuellt ska jag rimma på några klappar, men inte på det äckliga sättet. Och det är väl i det läget som man sammanfattar den senaste tiden i ett julkort?

Kära Elsa,
kan du tänka dig – det är folk på jobbet som vill att jag ska göra saker som skyddsombud – är det inte vansinnigt orättvist? Förra helgen var Laestadianen på besök med sin tolvåriga dotter, tillsammans med Sexet och Sailor, och vi bjöd på det finaste man kan bjuda på: korv med bröd. Vi fick lära oss mer om saker vi föraktar mycket, såsom till exempel Justin Bieber och cheerleaderscenen i Västerbotten, samt att min Die, Kitty-tischa är ”ful”. Vi fick minsann hålla till godo med hembränt och Eddie Meduza på vår tid, men det dög gott åt oss, inte sant, Elsa? Intressant nog tycktes Sexet och tolvåringen ligga på precis samma våglängd.

I måndags var det julfest. I år var det, för tredje gången, boule. Till detta ett julbord som inte var juligt men för all del ganska gott. Julfesten var lite av en besvikelse. Ingen blev full och låg med någon otillbörlig och alla dök upp i vanlig tid på jobbet dagen efteråt. Även om nivån höjdes en smula av Lena på Sälj som undrade om anledningen till att jag smet hem redan före tolv var att jag skulle ”kötta på tjejen hårt?”.

Ombildningen går som smort, och redan till sommaren kan vi vara bostadsrättsägare. Tänk, Elsa, efter alla gånger man har fantiserat om att be en dörrknackande ombildningsivrare dra åt helvete på olika kreativa sätt, och så slutar det så här. Världen är allt bra märklig, Elsa. Nu vet jag inget mera, så jag avslutar med att önska er en god jul, och lycka till med din eight-legged groovemachine.
/Ron & Messa





Äcklet

3 12 2011

Efter att min flickvän mycket grafiskt demonstrerat konsten att ”rimma” (medelst mim, rim-mim, är bäst att tillägga) vände hon sig mot mig och uttryckte  sin besvikelse över att vi i våra förtrogna ögonblick så ofta hemfaller åt att prata pung, porr eller, som i det här fallet, skitor, i stället för att ha djupa litterära diskussioner om postmodernism, Sartres självförakt och nyckelromaner. Det här tänkte jag ägna några rader åt nu, men sen hände något som gjorde all stjärtslickarimitation betydligt mindre äckligt. Vi blev tvungna att tömma frysen.

Vår frys slutade att fungera redan i söndags. Men vis av vetskapen att vår förra frys också slutade att fungera en gång, bara för att helt magiskt börja funka igen och sedan aldrig vara ogin igen, så avvaktade jag lite för att iaktta vartåt det barkade. Det skulle jag inte ha gjort. Fem dagar efter felanmälan (och tre dagar efter en andra felanmälan) har absolut inget annat hänt än att frysen inte fryser alls, utan har fyllts av en genomvidrig vätska som tycks vara nån sorts blandning av ärtor och ruttet kött, med en harmonierande odör. Den har vi nu utrotat. Det var det äckligaste jag har gjort på väldigt, väldigt länge.

Som av en händelse gick vi sedan ner till grannen med en intresseanmälan för ombildning av vår lägenhet.





Att göra vuxensaker – en reflektion

29 11 2011

Om du någon gång har varit ordentligt bakfull, alternativt har lätt för att slarva bort fjärrkontrollen, så har du förmodligen sett den där killen i tv-shopinfomercials som, i rollen av intresserad åhörare i publiken, ställer ledande frågor: ”So, I can see how this amazing product will enhance my happiness and appearance, but doesn’t it also save the environment, help create world peace and make thousands of hot girls want to sleep with me?

Vet ni, den killen finns på bostadsombildningsmöten också.