Veckans tischa IV

31 07 2011

Idag tar min sommarsemester slut. Det är sorgligt. Sorgligt är också att titta i min utkastfolder och se alla potentiella blogginlägg som jag skulle leverera under sommaren. Här skulle oreras om de gamla Okejtidningar och Paninialbum jag hittade i pappas källare, jag skulle gräva i den tjetjenska fotbollsklubben Terek Grozny, med sin maktfullkomliga ägare och lösa koppling till det föga kända Kaukasiska emiratet. Ja, jag hade till och med planer på att ge mig på det omöjliga uppdraget 30 days of film. Och så var det visst en bajsanekdot utlovad. Vi får se hur det blir med de där inläggen. Men idag är det söndag, och söndag betyder Veckans tischa.

Motiv: Traktor, kort och gott. Japp, detta är den officiella tischan för tidningen Traktor, ute för försäljning i Traktorshoppen, som även säljer kepsar, fleecejackor och pärmar med logotypen.

Så skimrande var aldrig traktorn.

Ursprung: Det kom sig att jag stötte på en rejäl man från en västerbottnisk tidning på en konferens. Hans Traktortröja var röd, men jag kände ändå att jag måste ha den. Nu har jag den. Dock enbart i svart.
Kontroversialitet: Liten. Här blir dock sammanhanget väldigt viktigt. Hemma på Närkeslätten passerar den obemärkt men ute på krogen lär den bli uttittad och hånad (ingenstans är världen så konformativt trendig som på lokal i en medelstor svensk stad). Skulle den däremot bäras på en hipp bar på Söder så är den genast udda och rolig. Så det är där – där den egentligen inte hör hemma – som den hör hemma. Så för att sammanfatta: Henrik Schyfferts bröllopsfest – ja! Bengt Frithiofssons bröllopsfest – nej! (Åtminstone föreställde jag mig att tischan skulle väcka uppskattning, men i själva verket har inte nes mina hipsterkollegor lyft på ögonbrynen. Den enda som har reagerat är Fadern, som nickade igenkännande när han såg den. Traktorläsare som han är.)
Affektionsvärde: Ganska låg. Problemet när man köper vi epostorder är att man inte kan prova artikeln i förväg. Tidningen Traktors läsare är i regel välväxta bönder, varför min Large-tischa onekligen är lite väl large. Dessutom är den oformlig likt vilken billighetstischa som helst, och sitter alltså inte så som en kvalitetst-shirt ska göra. Trycket är egentligen den enda positiva faktorn.
Kuriosagrad: I Stockholm: Ganska hög. På vischan: Tja, den är väl ganska hög där med.
Kvalitet: Låg. Det är, som sagt, dussinkvalitet på denna klädespersedel.
Övrigt: Men jag minns ändå hur uppspelt jag var över att den hade ramlat ner i brevlådan, och jag poserade entusiastiskt för Messa, Sexet och Missan som satt i vårt kök och krökade kvällen i fråga.





Veckans tischa

22 07 2011

Så har vi kommit fram till t-tröjan som alltid lockar fram kommentarer: Die Kitty-tischan. Perfekt för släktträffen eller konfirmationen.

Motiv: Svart t-shirt med rött tryck föreställande en avrättad Hello Kitty. (Återigen, jag ber om ursäkt för den usla fotokvaliteten.) Man kan tycka att småbarnsföräldrar som, av sina telningar, tvingats köpa både det ena och det andra med den obehagliga japanska kattungen som motiv borde se det rimliga i detta tryck. Och det gör de också. Jag har fått många glada kommentarer av dessa, men också ofta med det pikanta tillägget Min dotter skulle nog gilla den där. Huvudsaken är att Kitty är med. Jag väljer dock att inte ifrågasätta deras föräldraskap på den punkten.

Die die Kitty! (Tyska för "The the pussy".)

Ursprung: Messa hittade den i en gothbutik på Norrmalm och köpte den till sin lillasyster. Men jag kunde inte låta bli att ta hem ett exemplar till mig själv också.
Kontroversialitet: Märkligt nog väcker denna tischa mer glädje än förakt. Däremot passerar den i stort sett aldrig okommenterad, och på det sättet är det en tischa med tryck i absolut toppklass.
Affektionsvärde: Högt. En man bär med stolthet en t-shirt som väcker känslor. Dessutom är den ganska snygg.
Kuriosagrad: Ganska hög. Med tanke på försäljningsstället föreställer jag mig att de enda som äger denna tischa är udda existenser som helst hänger i mörka vrår tillsammans med sina emokompisar, samt vassa knivar. Du ser dem inte ute på stan.
Kvalitet: God. Ser fortfarande fräsch ut trots hög bärfrekvens.
Övrigt: Jag passar fortfarande på att dyka in i suspekta klädbutiker med mycket svart och randigt när jag har chansen i förhoppningen om att göra ett liknande fynd igen, men än så länge har jag gått bet.





Veckans tischa

17 07 2011

När Tour de France äter upp all min lediga tid passar det väl alldeles utmärkt att presentera denna tischa: Die Weak. Har ni problem med fotokvaliteten så får ni tala med min sambo om saken.

Cykeltisch.

Motiv: Enkel svart t-tröja i ganska tjockt material med texten ”Die weak” i gult. Och, jo, den cykelintresserade har förstås redan gjort kopplingen till en liknande tröja med text lydande ”Live strong”. Alltså Lance Armstrongs – cyklisten som vann Tour de Frances gula ledartröja sju gånger – anticancerorganisation. Man kan förstås tycka att det är osmakligt att driva med en välmenande välgörenhetsorganisation. Men man kan också tycka att Lance Armstrong är en självgod och skenhelig typ som förmodligen kommer att åka dit till sist i den pågående dopingutredningen. Oavsett så är det en ganska tjusig tröja.

Det onda med det goda?

Ursprung: Införskaffad på Sneakers ‘n stuff på Åsögatan, till ett väldigt rimligt pris.
Kontroversialitet: Varierar, men ganska hög. Att driva med cancerforskning är inte så mycket provocerande som att lägga upp en smashboll för poetisk rättvisa – oavsett om man nu tycker att pungcancern, tillsammans med ändtarmscancern – särskilt om den drabbar skinntorra reaktionärer i ledande ställning – är den enda vagt komiska cancern. Att driva med hjälten, stjärnan och kändisen Lance Armstrong kan däremot visa sig mycket kontroversiellt i vissa kretsar, även om ovan nämnda utredning på sistone fått glorian att hamna en smula på sned.
Affektionsvärde: Medel. Tischan börjar bli sliten, och med tanke på cykelintresset i det här landet är det ändå bara en enda person som har fattat budskapet under flera års nyttjande, vilket gör det en smula poänglöst.
Kuriosagrad: Ganska hög. Jag har åtminstone inte sett den någon annanstans.
Kvalitet: God. Har överlevt i cirka fyra år, och det enda som är slitet är färgen.
Övrigt: Ett impulsköp. Så vitt jag minns övertalades jag av expediten att slå till medan jag fingrade på den.





Rons modeblogg

7 07 2011

Hur det nu var så började sambon rycka mig i ärmen på Hötorget häromdagen för att uppmärksamma mig på en ”jättepiffig vargtröja” som såldes i ett stånd.  ”Det hade nog varit en sannare bild av var du kommer ifrån än den här påklistrade bilden du försöker föra fram – du är ju fan från Kumla!”, säger hon i en kommentar. Nu vill jag bara påpeka att jag inte kommer från Kumla och att bara en enda t-shirt av tveksam karaktär skulle förstöra hela min tisch-samling, likt den ensamma ruttna räkan i ett hav av ostkorv. Eller annan, bättre, liknelse.

Därför visar vi nu – på sambons begäran, hon är svårt avis på att jag ”lätt kan gå tre veckor utan att behöva tvätta” och jag har inte mage att avslöja att jag lätt skulle klara två månader, då jag även har en tic som gör att jag inte kan lämna en klädaffär utan att åtminstone köpa med ett par kalsonger – ett utdrag ur en mycket fin samling t-shirts med tryck. En samling att älska och vårda.

Dagens tischa 1: Slayer-tischan

Fram

Motiv: Slayer, kort och gott. Den klassiska, enkla – och också snyggaste – loggan. I svart. Aldrig fel.
Ursprung: Köpt av en suspekt utländsk man, runt midnatt en söndag i Göteborg, tack vare dåligt lokalsinne. Pris: 100 kronor.
Kontroversialitet: Låg. Att skylta med Slayerintresse är idag ungefär lika vågat som att lyssna på Bruce. Åtminstone två söta butiksanställda öppnade konversationer med mig första gången jag bar den.
Affektionsvärde: Ganska högt. Tischan är i storlek Medium i stället för mer normala Large , men sitter ändå förvånansvärt bra utan att för den delen framhäva köttig buk. Lär komma i hög rotation framöver.

Bak.

Kuriosagrad: Låg. Det finns alltid sätt att hitta konserttröjor nuförtiden, och detta är ju blott en uppdaterad variant av ur-slayern.
Kvalitet: Oklar. Det löjligt låga priset är oroväckande, och det hände sig även att jag försökte plocka bort ett hårstrå från tröjan som stack ut från magen, bara för att upptäcka att hårstrået satt fast på min mage.
Övrigt: Ett planerat köp. Misslyckades vid tidigare Slayerkonsert pga omänskliga köer, väder. För den är ju oerhört snygg.