Den långa vintern

23 08 2011

Sedan jag och Messa flyttade ihop har ÖSK mött Mjällby fem gånger. Matcher som vi naturligtvis ser, närking a bleking. Och fem gånger har ÖSK dominerat klart (det är i alla fall så jag minns det) men Mjällby kontrat in ett helt omotiverat mål eller två. Men man vänjer sig. Även vid stora orättvisor, och oerhört osportsliga vinnare. Den här gången hade mitt ÖSK ändå inte särskilt mycket att spela för.

Det är lite sorgligare att kolla hur höstsäsongen har börjat för mina engelska lag:

Everton (Premier League):
Queens Park Rangers (h) 0-1

Leatherhead (Isthmian Premier):
Billericay (b) 1-2

Richmond Raith Rovers (West Cheshire Div 2):
Bebington Ath. (b) 2-4
Runcorn Linnets Res. (b) 0-5
Prescot Cables Res. (b) 0-2

Det lutar åt en lång kall vinter.

Förresten, ni vet den där känslan när du, iklädd din Hi, how are you-tröja, får ögonkontakt med personen i Fuck you-tröjan. Inte? Men det gör jag.

Annonser




Straight outta Surrey!

10 05 2011

(Eller En orimligt lång rapport om kvalet till engelska division 7)

Jag har förstått att de finns de som tycker folk som följer blåbärslag i andra länder kanske lika gärna skulle kunna spärras in på slutna institutioner som helt saknar vassa kanter, men de följde sannolikt inte heller playoff-finalen till Isthmian Premier, en match så episk att den var legendarisk redan innan slutsignalen gått. Det är inte svårt att förstå, trots att jag själv var fast i Berlin utan internetuppkoppling och fick nöja mig med att läsa om den i efterhand.

För den som vill se rafflet själv kan man kolla höjdpunkter här:

Sedan ett par år tillbaka har min svaghet för Leatherhead FC bara ökat. Det är ett charmigt lag (11-0 borta mot Horsham YMCA, 7-3 hemma mot Eastbourne Town för att nämna några av resultaten i årets liga) som spelar på en charmig arena. I fjol slutade säsongen snöpligt – ut på straffsparkar i semifinalerna efter en överjävlig spurt. Årets säsong såg annorlunda ut. De grönvita ledde ända fram till jul, men började sedan sladda och var aldrig nära seriesegern, vilket innebär direktuppflyttning. I gengäld fick man äran av hemmaplan i playoff-finalen, mot Dulwich Hamlet, som skrällde i sin semifinal  borta mot Bognor Regis, som slutade 36 poäng före i serien efter att ha slängt bort seriesegern i sista matchen och missat uppflyttning med ett ynka mål. Leatherhead tog sig till finalen via seger på straffsparkar mot Whitehawk – Whitehawk passerade Tanners i tabellen i sista omgången, tre dagar tidigare, tack vare en 2-1-seger.

Som i alla finaler fanns det en intressant historia bakom även där. De båda lagen möttes i ligacupsemifinalen i början av mars, även då hemma på Leatherheads Fetcham Grove. Den gången vann Dulwich med 5-1, i en match som var så usel för hemmalaget att deras succémanager Mick Sullivanavgick med omedelbar verkan – bara för att ångra sig några veckor senare och komma tillbaka.

Och så finalen. Tidigt i andra halvleken ledde unga Dulwich Hamlet med 3-1, och inget tydde på att de skulle tappa greppet om Premier League-platsen. Inte förrän högeryttern Jack MacLeod hoppade in och serverade Kevin Terry 3-2-målet i 84:e minuten. Och i den sista av nio (!) tilläggsminuter kom kvitteringen. Sen kom förlängningen, och man behöver inte vara kärnfysiker för att lista ut hur den slutade. 4-3 till Tanners, efter ett hat-trick – inte av Greg Andrews (36 mål i år), Tommy Hutchings (33) eller Mu Maan (med väldigt coolt namn) – av Kevin Terry (5) från Dorking. We’re in the Premiership! (Isthmian Premier, alltså.)

Fotbollsgudarna var på den gröna sidan den här gången. Och anledningen tror jag att vi hittar här:

Japp – Dulwich Hamlets fans hade en vuvuzela. De får faktiskt skylla sig själva.

Alla historier och jubelbilder finns som vanligt på, eller i anslutning till, The Lip.

Richmond Raith Rovers då, undrar ni? Hur gick deras debutsäsong i West Cheshire League Div 2? Jodå, sådär. En femteplats och nio mål av nyförvärvetJamie English. Men nästa år – då jävlar!





Premier League Saturday

14 08 2010

Premier League live på TV6. Gånger två! Gud ÄR stor! Med tanke på att jag varit nödd och tvungen att vända mig till sportbarer och pixliga internetutsändningar för att få min PL-fix de senaste åren tänker jag överlåta åt de som har bättre koll att fnula ut huruvida David Silva är pusselbiten som gör City till mästare, eller huruvida Jermaine Beckford kan fortsätta att göra mål i vackert blått.

Här fokuserar vi ju mycket hellre på de lägre ligorna. Ni minns ju förstås hur Leatherhead FC försvann direkt i play-off på en hjärtekrossande straffsparksläggning i fjol, detta efter att varit mer eller mindre oslagbara under våravslutningen. Därför verkar det inte alls bindgalet optimistiskt att våga hoppas på att The Tanners kan vara med och slåss i toppen redan från start i år, trots förlusten av backen Michael Corbett. Försäsongen tyder onekligen på det. Annars har det visat sig vara svårt att hitta någon som helst officiell information om eventuella övergångar i Isthmian Div 1 South. Hursom helst verkar det som om den unge skyttekungen Tommy Hutchings är kvar i klubben, medan veteranen Ian Hendry inte är det. Månne har han lagt dojorna på hyllan? Nytt är i alla fall avbytarbåset. (Tack för det, donator Christine Edwards!) I år kan man (ja, tidigare år också, men då var jag inte medveten om dess existens) följa klubben via supporterbloggen som (naturligtvis) heter The Lip.

Vad gäller vårt andra adoptivlag – Richmond Raith Rovers – så rådde det ju stora frågetecken om vad som egentligen hände vid säsongens slut. Nu vet vi. RRR ligger inte längre vid foten av fotbollspyramiden, ity de har blivit uppflyttade till West Cheshire League Division 2 och kan se fram emot heta möten med giganter såsom New Brighton och Mossley Hill Athletic. Och framgången till ära spelar de numera i Milan-inspirerat röd-svart-randigt. ”The professional look will certainly put the professional touch into our professional game”, som tröjsponsorn så verklighetsfrånvänt skriver. Glädjande nog finns de senaste årens bästa målskyttar, Paul Gouthwaite, 21, och Robert Madine, 23, kvar i de nya klubbfärgerna. Bäva månde AFC Liverpool! Å andra sidan är det oklart vem som ska träna laget i år, ty där är det helt blankt på hemsidan.

Leatherhead spelar sin premiär först nästa lördag, borta mot Worthing, medan RRR inleder på måndag, hemma mot Mallaby. Så låt oss komma i stämning:





Ett eventuellt hurra!

27 04 2010

Sexton matcher utan förlust. Nio raka segrar. Försynta rykten om totalfotboll. Och serieledning efter 4-1 i epilogen mot Christletons reserver. Mitt adoptivlag Richmond Raith Rovers har gått fram som en dopad ångvält i West Cheshire League Division 3 under våren efter 21 mål av utbölingen Robert Madine. Annars är ju laget, som bekant, byggt på sturska Liverpoolgossar som gått hela vägen från det ungdomslag som var klubbens vagga upp i a-laget.

Problemet är att ingen verkar ha en jävla aning om huruvida det räcker med att vinna serien för att bli uppflyttade. Det är förresten inte ens säkert att RRR kommer att sluta i topp eftersom trean Hale har inte mindre än två hängmatcher på sig att plocka de fyra poäng som skulle ta dem upp i topp. Så, i den händelse att finns en legitimerad expert på Liverpool FA eller West Cheshire League så vill jag veta vad som gäller. Det vore ju nytigt att behöva fira i onödan.

För övrigt kan även brutalt formstarka Leatherhead göra oss glada i kväll, då en seger i kvällens bortamatch mot Folkestone Invicta lär räcka för att säkra play-offplatsen till Isthmian Premier. Vem behöver Champion’s League?