Som gjorda för varandra?

5 12 2010

Nu julstökas det i Solna vill jag lova. Nästan all julklappsshopping klarades av i går, och i dag har det slagits in klappar (med det märkligt genomskinliga omslagspappret vi lyckades få med oss från Ica) med tända adventsljus, druckits must och glögg. Och då kan man faktiskt unna sig något trevligt till sig själv också.

Alltså spenderade jag lördagseftermiddagen med näsan i diverse nätantikvariat för att en gång för alla få hem lite våldsamt usel litteratur. (Plus den där Fogelströmboken som jag slarvade bort under en tågresa förra julen som min sambo gärna vill ha tillbaka. Mitt från Umeå beställda ex var redan sålt, skulle det visa sig.) I första hand jagade jag Björn Richard Bruchs legendariska epos ”Gladiatorns kamp – Dramat om sanningen bakom rubrikerna om en ännu levande legend”. Ett 600 sidors mästerverk utgivet på förlaget RB Promotion (där jag chansar helt vilt på att RB står för ”Ricky Bruch”), med en väldigt avslappnad inställning gentemot både typsnitt, logik och dramaturgi. Är den bara hälften så bra som kulstötarlärjungen Jimmy Nordins Fram till EM-skandalen är jag villig att betala min skjorta för den. Men, ack, den finns inte. Inte någonstans. Jo – på Kungliga Biblioteket, men en dylik dyrgrip vill man äga.

Sällan har väl epiteten vivör och lebeman passat så bra.

Då ställde jag in siktet på Ann Ekebergs ”För Sverige – på tiden” – en nästan sinnessjukt arg skrift om hur populärkulturen fördärvar ungdomen. (Eller åtminstone gjorde 1981, när boken gavs ut första gången.) Även där gick jag bet, trots att jag till och med har tillgång till den officiella försäljningskanalen, den smygpedofila intresseföreningen Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheters spartanska hemsida. Mina försök att förse Fru Ekeberg med 170 kronor i utbyte mot det ovannämnda stycket litteratur stoppades nämligen av min internetbank som inte alls ville kännas vid det postgironummet som anges (vilket skulle kunna bero på att postgirot ersattes av plusgiro redan 2005, vad vet jag).

Smått bedrövad gjorde jag även ett halvhjärtat försök med En herre i frack, boken om Jonny Bode, med lika uselt resultat. Dock – en ljusglimt i mörkret – lyckades jag lokalisera självaste Klovn-boxen med engelsk text till ett mycket överkomligt pris på en dansk e-affär. Men innan jag hann beställa ville sambon i mycket bestämda ordalag ifrågasätta om jag verkligen skulle beställa den så här innan jul. Av vilket jag väljer att dra mina egna slutsatser.

Snart i en julstrumpa nära mig?

I dag har vi fått upp alla CD-skivor ur de papperskassar de bott i de senaste 2-3 åren. För maximal hemtrevnad, lyssna på dem känns lite stenålders. Det var medan jag, sedvanligt analretentivt, sorterade skivorna i bokstavsordning som jag lade märke till att vi har exakt tio dubletter. Tio skivor som både Messa och jag ansett tillräckligt habila för att vilja äga dem. Jag vill inte spekulera för mycket i vad det säger om oss, men de tio skivorna är i alla fall som följer:
Angel Dust med Faith No More.
Nevermind med Nirvana.
Nordman med Nordman(!).
Samt sju stycken Winnerbäck.

Så, nu kan ni håna.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: