I found my thrill

5 10 2012

Men vi skiter i konferensen för en stund. Det har nämligen hänt något viktigt. Det är mitt stora nöje att presentera något oerhört konstigt. Jag inser förstås i skam att det här är något de allra flesta redan har njutit av länge eftersom klippet vi ska se är nästan två år gammalt, och i internettid väl ungefär motsvarar att någon kommer och är lycklig för att nyss ha upptäckt Killinggänget, och jag har redan skällt ut flera närstående för att de inte informerat mig om detta tidigare.

Och detta är alltså det mest briljanta som finns på internet just nu. Så sitt ner, tryck på play och njut, så pratar vi om vad vi just har sett sen, OK? OK.

Vad i hela friden? Vad… vad gör karln? Och varför ser ett gäng avdankade skådespelare så orimligt glada ut, och vad gör de där? Det enda jag vet är att det tydligen är någon sorts välgörenhetsgala mot barncancer som här görs helt irrelevant av en nonchalant Vladimir Putin med handen i fickan och ett nyskapande uttal av ordet thrill. Och att orden inte riktigt räcker till för att göra det här rättvisa.

Det här klippet är så fantastiskt bizarrt att jag skulle ligga passionerat med det om det var möjligt.





Fler fascinerande fakta

23 09 2012

I det senaste veckobrevet kan man läsa om att redaktionen orsakat ”veckans snackis” hos säljavdelningen. Det var nämligen som så, jag noterade själv när detta hände, att säljchefen tittade förbi för att prata om sånt vi inte är intresserade av och då råkade få syn på en bok som låg på nyhetschefens skrivbord. Inget konstigt i det, diverse mindre nogräknade förlag skickar oss ständigt recensionsex i hopp om att vi ska recensera dem (vilket vi inte ens har en avdelning för i tidningarna) eller slänga ihop ett personporträtt om författaren i fråga i vilken denne får berätta om sin nya bok (vilket vi gör med glädje, och sedan kapar bort det mesta av det).

Den här gången var det en bok från Timbro, den ondskefulla tankesmedjan/bokförlaget. Och det är inte det att jag tycker att det är konstigt att någon påpekar det olämpliga med att dekorera sin arbetsplats med Timbroprodukter, det gör jag själv ganska ofta – tycker att det är konstigt alltså – nej, det konstiga ligger väl snarare i att det var just sälj som – föreställer jag mig – bekymrat skakade på huvudena och undrade hur det var ställt med journalistiken, och inte vice versa. Så bekymrade tycks de ha varit att säljchefen såg sig tvungen att göra något, och det han gjorde var att bifoga en länk till en YouTubefilm med ett föredrag från en författare som har sitt hjärta hos Timbros dödsfiender Ordfront.

Jag vet inte riktigt om det här säger mer om vår säljavdelning än om mig, men jag tyckte i alla fall att det var en smula…. otippat.

Inte tillräckligt fascinerande, säger du? OK, men den här då. I går hittade min kära flickvän en ny spännande korv när vi shoppade i Bromma Blocks, vilket den välutbildade medelklassen i Solna inte gör så ofta. Korven var tillverkad av det lokala Sorunda och hette Djävulsk hot. För att det inte skulle råda några tveksamheter stod det därunder ”hot, hot, hot”. Det torde alltså vara en kryddstark korv kunde man ana sig till. Naturligtvis köpte jag ett paket, och när jag senare på kvällen avnjöt den ihop med en ny spännande senap i en ny spännande förpackning så kunde jag konstatera att, jo, det var baske mig en stark korv.

Den orsakade såväl sveda i mun samt ymniga svettningar. Då och då tvingades jag ta pauser för att blaska av mitt ansikte. Varför det tog, får jag nog ändå tillstå, orimligt lång tid att äta dessa korvar. Och dessutom kan jag i dag berätta att Sorundas Djävulsk hot svider lika mycket på väg ut som på väg in. Så att det inte ska råda några tveksamheter. Här är förresten en bild på den nyskapande senapen.

Tyvärr gjorde korvens kryddstarka natur det väldigt svårt för mig att bedöma huruvida senapen var något att hänga i julgranen. Men den är i alla fall piffigt förpackad, det är den.





Jag är en ond människa

4 02 2012

Hur det nu var så saknade jag medtagen lunch i kylen och blev ohemult sugen på Donk-burgare, trots att jag egentligen finner slika kedjor omoraliska och obehagliga. Ty sådana är vi ju – Stockholmsjournalisterna – medvetna, korrekta, trendkänsliga. Vi vill inte äta massproducerad kedjemat, vi vill hellre äta ekologisk ko uppfödd av en inte ett dugg trendmedveten farbror på en gård nånstans i närheten, stå upp mot orättvisor och omoraliskt multinationalistiskt företagande och sen skänka pengar till välgörenhet, innan vi dricker smal finöl i vår bostadsrätt i innerstan. Såna är vi – lite bättre. Vad än Benke Ohlsson påstår.

Så ni förstår mitt dilemma när jag greppande min Quarterpoundermeny och skyndade mig iväg mot redaktionen, bara för att mötas av en röst precis utanför Donken.
”Ursäkta mig, är du medveten om situationen i Iran?”, sade en mjuk röst med ganska kraftig brytning.

Det var som en utmaning. Hallå – jag är innerstadsjournalist, jag har fan avslöjat den situationen, ville jag (helt utan verklighetstäckning) vråla. Men det gjorde jag såklart inte. Jag stannade och lyssnade.

”De här flickorna ska stenas nästa vecka”, berättade den mustaschprydde mannen, och jag lyssnade inkännande. Som man gör. Det var först när han plockade fram sin pärm full av bilder, som svar på mina uppmuntrande hummanden, som jag insåg att det här kommer inte att sluta väl. Att det här kan ta tid. Min hamburgare kommer att bli kall. Så jag gjorde det enda jag kunde göra.

Jag lyfte demonstrativt upp min McDonald’spåse i ansiktshöjd och gnydde ”Förlåt!” och pep iväg. Bort från den episkt besvikna och nedlåtande blicken. Med en historia att berätta. Och en känsla av att vara den ondaste människan i världen. Hade vi bytt ut trendkänslig innerstadsjournalist till trendkänslig New York-bo så hade det varit ett Seinfeldavsnitt.

Idag kommer det för övrigt ett liknande dilemma. Alla som har någon som helst affektion för demokrati och ett fungerande rättssystem borde gå ut på torget och demonstrera mot ACTA klockan 12 idag. Men… det är ju faktiskt 15 minusgrader! Och jag har tvättid.





Fantastiskt viktigt kändisskvaller (och de otäcka mentala bilderna de skapar)

29 11 2011

För övrigt kom det till min kännedom häromveckan att Jake The Snake, som var en ganska lovande tennisspelare i sin ungdom, under en period spelade badminton med ingen mindre än poeten Bruno K. Öijer.

Och innan du börjar fundera alltför hårt och smärtsamt på vilken typ av shorts Bruno K. trippar runt i på banan så kan jag stoppa dig där och avslöja att han spelar i… jeansshorts! Se där, en bild som du kommer att få kämpa med att tvätta bort ur ditt huvud.

Och som om det inte räckte med det så har nyheten om att Jan Myrdal, leninist, författare, och myntare av uttrycket ”tantsnusk”, härbärgerar två datorer i sitt hägn kommit till min kännedom. Den ena för att skriva och den andra för att… surfa porr.

På bilden ser vi (eventuellt) Jan Myrdal demonstrera sitt rotrunksgrepp.

Eftersom det här rör sig om tredjehandskällor är det oklart varför Jan Myrdal behöver en separat dator för sin porr, men man kan, och bör, förstås spekulera i att han anser att porren tillhör folket och därför vägrar att betala för den (och för ett kompetent virusskydd). För Jan Myrdals syn på porren är präglad av förnuft. Helt orimligt är det ju förstås inte, då Myrdal inte hymlar med sin teori om att man i porren tidigt kan se samhällets strömningar avspegla sig. Exakt hur är väl onödigt att gå in på eftersom den som läser det här just nu ändå inte kan släppa tanken på en 80-årig gubbe som onanerar frenetiskt på en ergonomiskt korrekt kontorsstol.

Hör mitt ondskeskratt.





Den politiska viljan

6 10 2011

Medan vi på gläds åt att M0tionsfloden börjat forsa igen kan vi konstatera att även politiker på andra sidan havet håller på och står i. I Florida gör republikanen Ritch Workman sitt för att hjälpa till att skapa nya jobb. Hur? Genom att riva upp förbudet mot dvärgkastning, naturligtvis.

"The person with dwarfism is equipped with a harness around his torso and is spun around and eventually thrown by another person onto mattresses placed on the ground. The person who throws the little person for the greatest distance wins the contest."

Dvärgarnas riksförbund har ännu inte kommenterat förslaget.





Humorn är död, leve humorn!

3 10 2011

I dag har vi fått vara med på en fantastisk resa. Den ofrivilliga humorns veritabla fullträff. Jag vill att ni lägger den här dagen på minnet så att ni kan berätta för era barnbarn om att ni faktiskt var där då när Marcus Birro ville försöka kombinera att vara partiledare i KD och programledare i TV4 Debatt. Men – efter en lång dags underhållande spekulation i exakt hur spektakulärt det hade kunnat bli – inte blev någotdera. (De fega jävlarna!) Det, mina vänner, var förmodligen den roligaste nyhetsdagen du kommer att få uppleva i ditt liv.

Njut!

Marcus Birro (KD). (Foto: Nyheter24)

En ond plats lovar att återkomma när han kandiderar igen. Förmodligen i morgon.





Dagens samlarbild

27 09 2011

Rick Perry

(Samt korv.)

Känd som: Republikansk presidentkandidat.
Nuvarande sysselsättning: Korvätning, kampanjande.
Intressen: Avrättningar, Gud, grisar, klaga på skatter.
Meriter: Guvernör i Texas i elva år, pojkscout, cheerleader, skämtare med agrart tema, amerikansk rekordhållare i avrättningar.
Minnesvärda citat: ”It’s time for us to just hand it over to God and say, ‘God, you’re going to have to fix this.’ ”