Mer balleblogg

31 05 2011

Något mystiskt har hänt med balleodlingen. Delar av den växer som gick de på steroider, medan den andra halvan tycks ha stannat i växten direkt efter födseln (eller vad man nu kallar processen att bryta sin gröna hjässa genom ett täcke av jord i gröna termer) och kan vara dömda till evig dvärgväxt. Ingen vet varför. De kanske bara är bortskämda och vill ha färskt gödsel rakt ur källan i stället för det sketna masstillverkade växtelixiret från Ica Maxi. I rent experimentellt syfte har jag nu – likt en växtrikets Doktor Frankenstein – bytt plats på några av krukorna för att eventuellt kunna utröna huruvida divergerande tillgång till regn eller sol kan vara en faktor.

Blommorna är sambons projekt. Jag tar inget ansvar för blommorna.

Grönheten är annars fin. Jag är nöjd. Mindre nöjd är sambon vars fuskplanterade basilika fått så mycket pisk av naturen att de segnat ner mot repen i väntan på att bli uträknade. Men å andra sidan lär den i alla fall slippa bli äten.

Basilikan föll offer för den höststorm som plötsligt dök upp i Solna i slutet av maj.

Och medan jag väntar på att äta vår skörd har jag besökt tandläkaren för tredje gången på nio år. Tredje gången på fyra veckor, för att vara mer exakt. Jag har hittat en finsk kvinna vid Östermalmstorg med lätt hand, rimlig prisnivå, samt en obehaglig gummiduk som hon envisas med att spänna fast i min mun, med korta avbrott för att mosa in en vass klump, som jag gissar innehåller bly av något slag, i min mun för att kunna ta piffiga röntgenbilder. I dag trodde jag skulle bli mitt sista besök för den här gången, men där bet jag mig i tån. Inte mindre än fyra gånger till vill hon behagas av mitt sällskap – först för att göra klart kronan till min eroderade tand, i dag nöjde hon sig med att rotfylla den, sedan ska en visdomstand avlägsnas. ”Här får vi nog operera lite”, trallade tandläkaren, ”jag kommer nog att få skära bort lite tandkött, det där ser inte snyggt ut alls”. Ja, och sen ska den karies som orsakats av min horisontella visdomstand lagas, och sen avslutar vi det hela festligt med att ta bort stygn, laga en sprucken amalgamlagning och ta bort stygnen från operationen. Ja, men det blir ju både livat och roligt.

Och i den händelse att jag skulle förlora auktionen på Björn Richard Bruchs epos Gladiatorns kamp – dramat om sanningen bakom rubrikerna om en ännu levande legend så skulle jag gärna vilja köpa den om du äger den. Det är av högsta vikt att jag kan få möjlighet att hylla den stora atleten, lebemannen och mjukporrfilmsaktören med att få äga hans mästerverk.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: