Men’s penises in corpore sano

11 08 2012

OS fortsatte med s k balltramp – så vitt jag vet är Rolf-Göran Bengtsson den ende olympier som tvingats avstå tävlan p g a ett tramp på ballen, ännu mer konstiga brottningsregler och inte minst en roddare som kände sig tvungen att gå ut i media för att dementera att han skulle ha haft stånd på prispallen. ”Jag svär på att jag har inte har stånd på bilden. Jag vet inte hur den hamnade i den positionen, men varsågod”, säger han, och tog sig därmed in på den prestifefyllda listan över framträdande OS-bulor. Grattis, Henrik Rummel!

Han ser glad ut i alla fall, det gör han.

I veckan kom Messa äntligen hem efter en hel vecka på sydligare breddgrader där hon ägnat sig åt gud vet vad. Men en sak vet jag och det är att hon tog med sig den finaste gåvan en man kan tänka sig:

En fez! And there was much rejoice! (Men det blir kanske mindre rejoice när hon ser att jag har postat den här bilden där folk kan se den.)

Vi firade detta med att göra ett besök på Stars and stripes, den karlskronitiska pubkedjan (som är helt originell och inte på något sätt liknar andra sportpubar vars namn vi inte ska nämna) som är en säker källa för Murphy’s red och som har flyttat in långt ner på Folkungagatan. I ett försök att konversera bartendern nämnde jag att jag minsann har varit full på Stars and stripes förut ity min flickvän kommer från Karlskrona.

Jag hade kanske inte anat att det skulle göra så stort intryck. Flickvännen blev hårt ansatt under varje toalettbesök (Är du från staun?! Säkert?) och efter en stund dök det upp en nachotallrik on the house. Hon mer eller mindre tvingades att ta fotografiska bevis av baren för att visa för folket hemmavid och, i en vändning som vi fortfarande inte riktigt förstod, det slutade med att barmannen fotograferade mig och Messa bakom bardisken. Men den bilden får ni nog gå till hennes blogg om ni vill se.

Annonser




Ett ifrågasättande

7 08 2012

Det speciella med OS är hur det får oss att sitta med andan i halsen framför nån konstig sport vi knappt hade hört talas om förut. Friidrott och fotboll kan vi kolla på när som helst, nu vill vi ha landhockey, tyngdlyftning och bågskytte. Särskilt bågskytte, som kan vara en av de mest tv-vänliga sporten av dem alla. Sydkorea dominerar skyttet med båge (de är ju typ ninjor), vilket kan förklara varför även de mest maskulina bågskyttar bär ett harnesk med små gulliga Hello Kitty-liknande figurer på. (Nej, jag har ingen aning om vad det där skyddet är till för.)

Inget båg! Jag hittade bara inte nån herre på Google.

Velodromcykling blir en fest om Roberto Vacchi kommenterar den och vem hade kunnat ana att triathlon kunde vara en sån rysare? Men vissa sporter kan jag inte jobba upp nåt engagemang för ens om vi vinner varenda guld. Segling är en sån sport. Segling handlar om att manövrera en flytande manick under svåra omständigheter. Och jag är övertygad om att Lööf och grabbarna är helt sjukt välförberedda och skickliga på det de gör (enligt ett SVT-inslag hade de till och med jobbat fram ett nyskapande och löjligt effektivt sätt att öppna sina inplastade lunchmackor) men jag kan ändå inte låta bli att känna att det är ungefär samma sak som att tävla i svarvning i hagelstorm.

Sen finns det andra OS-grenar som, hur kul de än kan vara, är rätt tveksamma i ett så här stort evenemang helt enkelt för att det är orimligt att tro att deltagarna faktiskt är de största talangerna, utan att de i själva verket har hamnat där på grund av yttre tillfälligheter och omständigheter, och för att konkurrensen inte är särskilt nära att konkurrera med den på 100 meter löpning. Eftersom en stor del av världens nu levande elitidrottare inte hade tillgång till en velodrom, en segelbåt eller en häst när de var små.

Vad gäller hästhoppningen har man sagt mig att skrällaget Saudiarabiens vandel är av tveksam art då de har använt sina oljepengar (och det faktum att en prins rider för laget) till att köpa redan färdiga topphästar. Alltså inte helt olikt hur grannen Qatar köper in människor med stor idrottslig talang. Googla deras långdistansare eller fotbollslandslag om du inte förstår vad jag menar. Och det skulle ju placera hästhoppning i samma kategori materialsport/man-måste-ha-pengar-för-att-få-vara-med-sport som Formel 1. Å andra sidan behövs det lite spridning på OS-sporterna, och det säger jag inte bara för att jag har vuxit upp med rafflande tv-sändningar med Hugo Simon (som förresten fyllde 70 i fredags – grattis, Hugo!) på Gladstone i huvudrollen.

Hugo! Hugo! skreko vi alla.

Hur det än är med det kan ni aldrig få mig att begripa varför beachvolleyboll får vara med och leka. (Är man väldigt intresserad av fysik kan man faktiskt lika gärna titta på damernas landhockey.) Och sen har vi brottningen. Hallå där, säger du – brottning är ju den mest klassiska och primala olympiska grenen av dem alla! Ja, naturligtvis är den det, men ärligt talat, vad är det de håller på med på mattan? De stånkar och knuffas i 90 sekunder och sen måste nån ställa sig som en Saab. Väl där kan man få poäng genom att inte göra nånting. (Om man har tur, för tränaren kan när som helst kasta in en liten pinne, vilket betyder att han tycker att domaren är helt flängd och kräver videogranskning av nåt som hände förut.) Det spelar förresten inte nån roll hur många poäng man brottar till sig, om man nu skulle lyckas att faktiskt göra något som ger poäng för nuförtiden räknar man bara rondsegrar och en sån ger bara en poäng även om man kastade upp motståndaren i taklampan tre gånger Karelin-style.

Förlorar man en match betyder inte det att man får åka hem. För om man hade turen att förlora mot nån som var väldigt bra så får man brottas vidare i nån sorts tröstturnering som så småningom kan leda till en bronsmedalj, men hur det går till är svårt att sia om i det att den punkten i regelboken påminner ganska mycket om ritningen till rymdfärjan Challenger II. Det är bara en tidsfråga innan brottningsmatcher kommer att avgöras av SMS-röster.





Rapport från OS-soffan

6 08 2012

Jojo, lite har man väl hunnit reflektera över när man har parkerat arslet i soffan för att följa OS-giganter som Berenger BosseWerner Muff, Galen Rupp och Carsten Schlangen. Som till exempel att SVT:s kommentatorsteam inte har imponerat som de brukar. Och det är förvisso en ganska brokig samling de har städslat denna sommar. Kumlaindianernas gamla speaker snackar boxning med ex-boxaren och pilsnerfilmsimitatören Santiago Nieva. Och innebandylegendaren (med reservation för att det skulle kunna vara någon helt annan person som råkar ha samma namn, härregud, jag har inte researchat galet mycket) Peter Ahnberg kommenterar, lite otippat, segling. Till detta kommer vinjettpåor av en viss Jan-Allan Stefansson som en gång i tiden tecknade väldigt roliga serier om SJ och cineasm.

Der schlange. Medelgod medeldistansare.

Gymnasten Veronica Wagner är intensiv på gränsen till hjärnblödning som gymnastikbisittare (men på ett roligt sätt) och cykelfolket Ola Bränholm och Magnus Bäckstedt, gamle velocipedmatadoren han, gav oss en uppfattning om exakt hur överlägsna Eurosports Vacchi och Adamsson faktiskt är. (Och som vanligt slås man av hur orimligt många som har Örebrokoppling – skulle jag ha följt min barndomsdröm och blivit tv-kommentator i alla fall?) Basketexperten Lesli Myrthil har inte bara ett löjligt namn, han låter dessutom precis som man förväntar sig att en basketspelare ska låta. (Och det är alltså inte en komplimang.) Till och med en pålitlig lirare som Glenn Strömberg, expert bredvid Västra FF:s gamla skyttekung, har varit blek, oinspirerad och osedvanligt partisan under OS-sändningarna.

Bäst är, som vanligt, André Pops i studion. Inte så bra har hans sällskap varit. Även om jag, till skillnad från folket på Twitter, inte tycker att Y(r)vette Hermundstad är så dålig som det hävdats. Sanna Kallur är en annan historia. Visst, det har varit en extrem sommar, med både fotbolls- och friidrotts-EM, och nån gång måste väl folk få vara lediga, men jag måste ändå ifrågasätta SVT:s omdöme när de – igen – bjuder in den söta flickan från Dalarna till studion. Trots att de vet att hon är en smärre katastrof. Trots att de väl borde ha lärt sig att, hur kunnig hon än är om friidrott, hon saknar förmågan att delge tittarna detta på en naturligt sätt. Trots att man famlar efter skämskudden varje gång hon öppnar munnen (om hon ens får öppna den – i går kväll var det en sekvens efter 100-metersfinalen då hon fick komma in och säga ”Bolt” innan hon kopplades bort igen) och säger något självklart eller meningslöst.

Sanna Kallur är jättevass på häcklöpning och på att spöa Lars Ohly och Rami Shaaban i sprintertippande (på Twitter i går – surrealistiskt!), men som expertkommentator är hon historiskt usel. Ernst Brunner, du är förlåten!

Slutligen har vi Kajsa Bergqvist (who is also from Sollentuna). Hon är inte usel på samma sätt, men hon blinkar. Hon blinkar så att man nästan får epilepsi, och när man väl har noterat det slutar man att lyssna på vad som sägs och kan inte tänka på något annat. Varför blinkar hon? Har hon fått en stroke? Är det morsekod? Vad vill hon säga i så fall? Hjälp, Marie Lehmann är ett psyko, ta mig härifrån? Nej, det går ju inte.

Lebemannen, snusförsäljaren, rockpoeten.

SVT-reportar testar OS-idrotter är däremot en fullträff. Det är alla inslag som på något sätt inkorporerar Jimmy Nordin. I morgon tänker jag håna ett antal OS-idrotter. Det blir kul!





Hej!

5 08 2012

Det blåser höstliga vindar, Messa har tagit med sig Sexet till ökenhettans Alanya och det är OS på tv dygnet runt. Så ni förstår att jag ibland måste påminna mig själv om att sköta min personliga hygien. Det är i sanning ett OS som ligger i tiden. Länge såg det ut som om Twitter skulle bräcka doping i grenen Hindra atleter från att delta, även om sprinterhjälten Kim Collins trängtan om att få ligga lite också blandade sig i striden.

Men ni har inte missat något. Vi har varit i Örebro och druckit öl. Vi har varit i Karlskrona och druckit öl. Vi har druckit öl på balkongen. Vi har läst stora mängder underbara böcker. Vi har klivit upp på en helt ny nivå när det kommer till balkongprunk. Och lagom tills min semester var slut så hände det grejor. Först drabbades Messa av en magsjuka som var synnerligen explosiv i alla kroppsöppningar, vilket jag följde upp med en svår feber som tvingade mig till flera dagars sängliggande, samt Raskens-maraton.

Om detta ska jag kanske berätta. En annan dag.





Olympisk kärlek

18 02 2010

Knappt hade OS-sändningarna växlat över till skidstadion, och de första skidskyttarna börjat staka förrän flickvännen kom på sig själv, hojtade att det är ju curling nu, och började zappa frenetiskt.

Det vara banne mig det finaste jag har sett sen jag konfirmerades.





Nu börjar OS

16 02 2010

På riktigt alltså. Curlarna is in the house!

Sport of kings