Kort update

21 07 2011

Sedan i måndags är jag stationerad i Blekinge tillsammans med Messa och Sexet. Det kan ju låta ganska trevligt, och det är det också även om toalettens placering bredvid den enda lämpliga sminkspegeln gör det till en smärre vetenskap att tömma tarmen. Man vill ju ogärna bajsa med någon utanför dörren. Det är inte trevligt för någon inblandad. Särskilt inte som jag är nykter för första gången sedan i måndags nu.

Jag har lärt mig en del om kvastboll, samt fått röven betygsatt av Fräulein C. Den fick godkänt. (Jag försökte bildgoogla på kvastboll men fick upp bilder på apor som slickar varandra i stjärten. Som tydligen har postats av mig.) Annars är det stora problemet i staun att Messa måste hinna träffa så många som möjligt av sina gamla kompisar. Vilket fick till följd att vi hängde på ärevördiga engelska puben Fox & Anchor mellan halv 1 och halv 7 i går, medan sällskapet med jämna mellanrum byttes ut. I dag har jag dock fått ledigt eftersom Tour de France med stor sannolikhet kommer att avgöras i eftermiddag i närheten av Col Agneil. Det får baske mig (höhö) se till att göra det, ity morgondagen ska vi spendera i Köpenhamn som jag misstänker har lite sämre möjligheter till konstant kontakt med min Tour-app.

I år håller vi på den baskiska bergsgeten Samuel Sanchez i Euskadistallet - rasistisk diskriminering the good way.

(Och appropå googlingar: WTF? Skärp er för fan!)

Morfars... vadförnåt?

Annonser




Veckans tischa

17 07 2011

När Tour de France äter upp all min lediga tid passar det väl alldeles utmärkt att presentera denna tischa: Die Weak. Har ni problem med fotokvaliteten så får ni tala med min sambo om saken.

Cykeltisch.

Motiv: Enkel svart t-tröja i ganska tjockt material med texten ”Die weak” i gult. Och, jo, den cykelintresserade har förstås redan gjort kopplingen till en liknande tröja med text lydande ”Live strong”. Alltså Lance Armstrongs – cyklisten som vann Tour de Frances gula ledartröja sju gånger – anticancerorganisation. Man kan förstås tycka att det är osmakligt att driva med en välmenande välgörenhetsorganisation. Men man kan också tycka att Lance Armstrong är en självgod och skenhelig typ som förmodligen kommer att åka dit till sist i den pågående dopingutredningen. Oavsett så är det en ganska tjusig tröja.

Det onda med det goda?

Ursprung: Införskaffad på Sneakers ‘n stuff på Åsögatan, till ett väldigt rimligt pris.
Kontroversialitet: Varierar, men ganska hög. Att driva med cancerforskning är inte så mycket provocerande som att lägga upp en smashboll för poetisk rättvisa – oavsett om man nu tycker att pungcancern, tillsammans med ändtarmscancern – särskilt om den drabbar skinntorra reaktionärer i ledande ställning – är den enda vagt komiska cancern. Att driva med hjälten, stjärnan och kändisen Lance Armstrong kan däremot visa sig mycket kontroversiellt i vissa kretsar, även om ovan nämnda utredning på sistone fått glorian att hamna en smula på sned.
Affektionsvärde: Medel. Tischan börjar bli sliten, och med tanke på cykelintresset i det här landet är det ändå bara en enda person som har fattat budskapet under flera års nyttjande, vilket gör det en smula poänglöst.
Kuriosagrad: Ganska hög. Jag har åtminstone inte sett den någon annanstans.
Kvalitet: God. Har överlevt i cirka fyra år, och det enda som är slitet är färgen.
Övrigt: Ett impulsköp. Så vitt jag minns övertalades jag av expediten att slå till medan jag fingrade på den.





Bergsmän, kepsbajs och vaxade ben

20 07 2010

Det vas strömsladden som hade gett upp precis som jag misstänkte. Och ni skulle ha sett mig när jag smidigt kryssade mellan plattformarna och t-banetågen helt utan tidsförlust för att hinna tillbaka till beachen innan solen hunnit upp i zenit. Det var ren konst. Och som en belöning för min stora skicklighet har jag nu en s k kylplatta i knät.

Mmm... cool...

Så var var vi? Jo, cykling. Tour de France. Vad är det för trams säger ni. 200 småväxta män med rakade men orimligt grova ben som odramatiskt sitter på arslet och trampar sex timmar om dan i tre veckor – varav de första två bara är en stillsam uppladdning till den tredje. Med lag där nio cyklister sliter som djur och offrar sig för att en tionde ska få glänsa (inte helt olikt en annan aptråkig sport: amerikansk fotboll. Alla är hårt dopade. Och dessutom berättar Roberto Vacchi den där anekdoten om när Knud Knudsen sket i sin keps varje år!

Allt det där stämmer. Men det är så mycket mer som gör att jag aldrig vill vara utan Touren på Eurosport varje sommar. Det händer inte så mycket. Det är sant. Och inte sant. Saken är ju den att precis vad som helst kan hända precis när som helst. Bara under de senaste upplagorna har vi sett cyklister strejka gemensamt, vurpa våldsamt på upploppet, köra av banan nerför en ravin och krossa lårbenet. Vi har punkteringar, fuskande servicebilar, tokkörande motorcyklar och tokdårar bland publiken som står en halvmeter från cyklisterna. Vi har sett uträknade cyklister göra bindgalna solokörningar över höga berg, och i går såg vi kanske årets Tour de France avgöras av en oförklarligt tappad kedja.

Men vi gillar ändå Andy Schleck, det nya unga hoppet, trots att han egentligen inte är riktigt bra på något. För Luxemburg har haft några tuffa veckor och kan behöva en framgång – Kim Kirchen fick en hjärtattack(!) under Schweiz runt nyligen och Andys storebrorsa Fränk – smaka på det namnet: Fränk! – bröt både ben och årets lopp tidigt. Men Schlecks team är förmodligen för svagt för att han ska kunna ta ikapp Contador, som är den nye ledaren, innan tempoloppet. Men ska han göra det så ska han göra det i dag eller på torsdag.

Dagens etapp: Berg, berg och galna stup.

Tour de France är inte för alla, men vill du ge det en chans kan dagens vara en bra start. Den börjar nu.





Le Tour, mon amour

18 07 2010

Cyklisterna har nått Pyrenéerna och jag hade tänkt berätta varför – trots att det finns hur många rimliga argument som helst emot det – jag älskar Tour de France. Men så pajade min nätströmsadapter (eller vad fan det nu heter) och min batterimätare tickar olycksbådande ner mot noll utan att jag kan göra ett dugg åt det. Det är lite orättvist.





Kabelbrott

6 07 2009

Nej. Det är alltså inte så att jag har ägnat helgen åt att hängivet tokladda inför Tourens lagtempo. (För alla vet ju att det bara är påhittat, en myt spridd av bizarra män från Örebro.) Däremot har jag befunnit mig i en ofrivilligt analog tillvaro ända sedan åskan tog död på mitt bredband i förra veckan.

I stället har det blivit en hel del virkning, bullbak samt tömmande av lägenhet på onödiga effekter i väntan på söndagens ankomst av The Sambo. Tillvaron kommer kanske aldrig att bli densamma igen. På gott och ont.