Förändring

27 04 2014

Under sitt fyrtioförsta levnadsår hände det sig i Stockholm att Ron Obvious till sist gjorde en ärbar kvinna av den dittills så ärelösa Messa.

De unga tu.

De unga tu.

Det hela skedde i en garanterat oromantisk ceremoni i Stadshuset. Ringar utväxlades och Ron Obvious, den så progressive, gick därifrån med ett helt nytt efternamn. Förhoppningsvis för att leva lycklig i alla sina dagar.

Annonser




Tid för eftertanke

8 02 2013

Har jag förresten berättat att Messa har börjat boxas? Det har hon i alla fall. Hon har en viss fallenhet för våldsamhet. Vi är förvisso sportigare än man kan tro. Med stjärtar tajta som bofinkars. Nu har hon även formulerat en målsättning med sin träning. Målet, utropade hon triumferande, är att kunna lyfta mig.

Med röven.





Manligt och kvinnligt

20 01 2013
Ett illustrativt exempel. Och möjligtvis ett lite ostädat.

Ett illustrativt exempel. Och möjligtvis ett lite ostädat.

Det har hänt att folk har kommit fram till mig på stan och ifrågasatt sättet på vilket jag framställer min kära flickvän som något slarvig. Jag tänker härmed exemplifiera det med våra respektive tandkrämstuber. Notera den högra tuben, pepsodenten. Se hur dess krämiga innehåll försiktigt har pressats fram underifrån med analytisk precision, på det att inget ska gå till spillo. Det är min tandkräm.

Förflytta sedan eder blick något till vänster. Där står det något knöligt. Där står colgaten. Till synes planslöst angripen från alla håll med nån sorts tillhygge, som om tiden var av vikt och slumpen fått avgöra handgrepp och tryck. Det är min flickväns tandkräm. Och den är förvisso mycket representativ. Och förmodligen anledningen till att vi på sistone inte har delat tandkrämstub. Ibland misstänker jag att hon inte är en riktig oxe.





När flickvännen pratade porr II – the return*

2 12 2012

Nu är det minsann dags att ta fram spermaskägget” hälsar min flickvän. Vilket är helt i sin ordning, det är inte så dramatiskt som det låter. Ity spermaskägget är hennes julavatar på ett internetforum. Som jag visserligen har gjort åt henne, men inte på det roliga sättet.

Andra saker min flickvän har sagt i dag: ”Jaha, vad pratade du och den där slyniga lilla kassörskan om då? Tror du inte att jag såg hur hon illrade sig? ‘Åh, skäggige farbror som är alldeles för gammal för mig egentligen, ta tag i min hästsvans och sätt på mig hårt där bak!’” (Det vi pratade om var för övrigt recept till rödspätta.) och ”Kom hit  nu och gör det där som du ville göra med kassörskan! Ibland måste man offra sig lite för att undvika ändringar i laguppställningen, men kom i håg att det här inte är något prejudikat!**” (Ibland är min flickvän överdrivet dramatiskt. Men att jag gillar när hon använder fotbollstermer i relationssammanhang är konstant.)

Vi har haft besök i helgen. Å ena sidan innebar det att jag missade att gå på en fest där Martin Schibbye var (vad jag nu skulle ha att prata med honom om), å andra sidan betydde det att vi nu har ett nytt köksgolv. Vi ordnade det på det traditionella sättet: genom att låta någon annan göra det. Det hela var mycket okomplicerat (till skillnad från hur vi fick hit golvet, först dök budfirman upp två timmar för tidigt när ingen var hemma, sen körde golvet till en likartad adress i Hägersten, men på tredje försöket, dagen efter, kom det rätt), vi lockade Tellys Fånen med Sexet. Sexet utstötte regelbundet uppmuntrande utrop, Fånen lade golv, vi andra satt i soffan och drack öl. Det kan låta hänsynslöst,  men lita på mig, män från vidderna mår dåligt om de inte får något att laga eller bygga.

Jag har bilder och allt på golvet, det är väldigt tjusigt, men ärligt talat hade jag hoppats på att Messa redan skulle ha visat er dem vid det här laget eftersom jag inte riktigt orkar ladda upp dem själv.

Vi hann även med ett besök på Naturhistoriska museet, där vi tittade på knarkmyror och hånglade i en skogsbrand. Lyckligtvis var det ovanligt gott om lattepappor med tillhörande avkommor just denna dag, varför Messas äggstockar kröp ihop och gömde sig på obestämd tid. Här blir alltså inga barn gjorda på ett tag. Se det som ett tips, ni som känner er berörda.

** OBS! Sammanfattning, Inte nödvändigtvis korrekt återgivna citat.

(*Del I: När flickvännen pratade porr.)





Påvar, amasoner och andra saker utan poäng

13 11 2012

Men åh! Den där känslan av att ha massor av meningslöst godis att dela med sig av men utan förmågan att binda ihop det till någon sorts poäng. Som till exempel hur man lämpligast berättar historien om den odygdige påven Formosus, vars vandel var så tveksam att hans efterträdare såg för gott att gräva upp hans lik ur graven och ställa honom inför rätta. Formosus, död som han var, saknade inte helt oväntat förmågan att försvara sig på ett kompetent sätt och blev dömd till att att vila i ohelig ojord (det vill säga floden Tibern) helt utan sina tre bästa välsignelsefingrar (straffet för att ha varit en kass påve: hugg av dem!).

Påve Formosus (odygdig). Efterträdd av Stefan (långsint).

Som om det inte var nog med det hände det en massa andra grejor hit och dit (ja, vaffan, om jag ändå inte tänker berätta hela historien kan jag väl få hoppa över de tråkiga bitarna, eller? Är du så jävla bra själv då? Jag tänker inte ens källkolla utan berätta helt ur minnet. Sug på den, historiker, ni är säkert sexister i alla fall!) och hur det nu var med det så såg man till att, för säkerhets skull, gräva upp fanskapet igen (för en munk fiskade naturligtvis upp honom ur vattnet, han må ha varit en slirig jävel med bra kontakter som lyckades bli påve utan att ens vara kardinal innan, men han var ändå påve och då låter man honom inte ligga och bli fiskmat, baske mig!) och göra om proceduren fast lite mer noggrant, och med lite fler extremiteter skilda från kroppen.

Det skulle man kunna berätta om, men jag vet inte riktigt vad poängen skulle vara med det.

Eller hur det, i det gamla kungariket Abomey (senare Dahomey, ännu senare Benin, och däremellan lite Franska Dahomey för man får inte slarva med prefixen om man ska bli en duktig kolonisatör) fanns en elitstyrka av kvinnliga soldater, så kallade amasoner (av sexistiska historiker). De här soldaterna levde gott i kungariket i utbyte mot att de då och då gick ut och slaktade otrogna hundar och gav fan i att ligga med någon annan än kungen själv. Och här har historikerna genom historien (för när skulle de annars ha gjort, de är ju för böfvelen historiker grundade i historien) naturligtvis gnuggat geniknölarna och ganska enhälligt kommit fram till att själva anledningen till att de var så rackarns skickliga och vilda krigare naturligtvis måste ha brott på att de inte fick ligga med nån annan än kungen, eller för att uttrycka det lite snärtigare för att de inte fått tillräckligt mycket kuk.

Abomeys vilda amasoner. (OBS! Inte så vilda på bilden.)

Ja, såna saker. Men så försökte jag berätta det för min flickvän och då genmälte hon något om att vadå, tycker du att jag är grinig eller vadå? Då behöver jag väl mer kuk då, betyder det här att jag får vara otrogen, för Mårten Andersson är visst singel nu, och ungefär då tyckte jag inte att historien var så rolig längre.

Det skulle jag vilja berätta om, men nu tror jag att jag skiter i det. I stället funderar jag på att börja twittra. Där behöver man inte ha en poäng.





I found my thrill

5 10 2012

Men vi skiter i konferensen för en stund. Det har nämligen hänt något viktigt. Det är mitt stora nöje att presentera något oerhört konstigt. Jag inser förstås i skam att det här är något de allra flesta redan har njutit av länge eftersom klippet vi ska se är nästan två år gammalt, och i internettid väl ungefär motsvarar att någon kommer och är lycklig för att nyss ha upptäckt Killinggänget, och jag har redan skällt ut flera närstående för att de inte informerat mig om detta tidigare.

Och detta är alltså det mest briljanta som finns på internet just nu. Så sitt ner, tryck på play och njut, så pratar vi om vad vi just har sett sen, OK? OK.

Vad i hela friden? Vad… vad gör karln? Och varför ser ett gäng avdankade skådespelare så orimligt glada ut, och vad gör de där? Det enda jag vet är att det tydligen är någon sorts välgörenhetsgala mot barncancer som här görs helt irrelevant av en nonchalant Vladimir Putin med handen i fickan och ett nyskapande uttal av ordet thrill. Och att orden inte riktigt räcker till för att göra det här rättvisa.

Det här klippet är så fantastiskt bizarrt att jag skulle ligga passionerat med det om det var möjligt.





Regnbågar och religion

29 09 2012

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
Johannes 3:16

När farbror var ung krävdes det mindre för att uppmärksammas i media – och att stanna kvar där. Det här var något som en viss Rollen Stewart tog fasta på. Beväpnad med en regnbågsperuk och en allmänt bizarr framtoning tog han Amerika med storm på 80-talet.

Rock ‘n Rollen.

Jag är för ung – och kanske för europeisk – för att ha upplevt det här när det begav sig. Men popkulturen och dess stora kärlek gentemot parodin har sett till att få kan ha missat det här fenomenet. Efter att ha figurerat som bakgrundsunderhållning på otaliga sportevenemang – han hade alltid med sig en batteridriven tv så att han kunde hålla koll på var tv-kamerorna var riktade – blev Stewart snart känd som The Rainbow Man, alternativt That John 3:16 guy. John 3:16? Jo, förstår ni, 1980 odlade Rollen Stewart – som tidigare ägnat sig åt rimligare projekt, såsom att odla marijuana samt världens längsta mustasch – en stark gudstro. Och började lägga sig till med skyltar som hänvisade till bibelcitat.

…och därefter har många tagit efter för att det är, tja, kul.

Det här, och mer därtill, kan man läsa om på The Straight Dope, som fortfarande är internets mest meningsfulla plats (jag hade vissa förhoppningar på Conservapedia, som jag nyligen blivit uppmärksammad på, men tyvärr visade den sig innehålla mer trångsynthet än underhållning. Jag får kanske anledning att återkomma till det en annan gång) där Cecil Adams, världens smartaste man, svarar på alla frågor du kan tänkas ha. Till exempel hur det kom sig att The Rainbow Man sannolikt kommer att spendera resten av sitt liv på Folsom Prison. (Ledtråd: han tittade på tv till den milda grad att han blev rubbad på kuppen.) Om detta ska ni läsa, I implore you!

Cecil vet att berätta att hela historien finns bevarad i dokumentärfilmen The Rainbow Man/John 3:16. Som ni förstår är det oerhört viktigt att ni hjälper mig att hitta en kopia på just denna film, emedan mitt intresse för märkliga karaktärer är starkt. Min Google-fu har inte funnit något bättre än en nedladdning från en suspekt sida för det facila priset av 85 amerikanska cents. Dem vill jag inte ge några kreditkortsuppgifter.

Mer läsning: En snubbe vid namn George Winter har försökt skriva en bok om regnbågsmannen, men att döma av bloggen om boken har det gått sådär.