Ron bloggar ännu mer om ballar

19 06 2011

Tyvärr måste jag meddela att Operation förvandla balkongen till ett grönt paradis har gått i stå en smula. Vädret har varit emot oss och dessutom har jag hört rykten om att den där balkongaffären i Sickla har lagts ner. Men grönskan får man ändå vara ganska nöjd med så här efter ganska exakt en månad.

Behold the prunk!

Som man kan se ovan är plocksallaten så gott som redo att ätas. Jag tror inte att den kommer att bli mycket mer högrest än så. Myntan lever fortfarande i högsta välmåga, även om den inte sprider den väldoft jag hade hoppats på. Men förr eller senare kommer den att bli ansvarig för en hemskakad mojito eller caiprinha. Dillen är också ätklar, medan persiljan är på god väg.

Mmm... Tallrikspynt...

Även den mystiska salladslöken växer och frodas, men så här i efterhand var det förstås orimligt att tro att några välvuxna specimen någonsin skulle kunna resa sig ur den fjaskiga lilla krukan. Min stora sorg och besvikelse är gräslöken (närmast kameran på den övre bilden) – viktigast och godast av balkongväxterna. Ty där stolta gröna strån borde sträva mot skyn ser det i stället ut som Verdun några veckor efter Dagen D. Man blir besviken. Ledsen. Kränkt. Men hoppet har inte övergivit mig – det potenta regn som i detta nu hälls ut över Solna kan kanske, såvida den inte helt mördar och plattar till vår grönska, skaka liv även i slappa gräslöksrötter. Man håller tummarna.

I övrigt fortsätter kroppens förfall. Det röda märke som jag har gått med på låret i några dagar har fortsatt att växa, varför min kära sambo uppmuntrade mig med att spekulera i om det inte skulle kunna vara borrelia – ett minne från vår tripp till Karlskrona. Så nu måste jag försöka planera in ett besök på vårdcentralen också, mellan alla tandläkarbesök.





Semesterbilder

6 06 2011

Den nya thairestaurangen runt hörnet som vi har spanat in håller måttet. Förutom att den röda pepparn gjorde delar av min läpp förlamad en stund när vi avnjöt den på den prunkande ballen. Till på köpet har det dykt upp en bagare, också runt hörnet, med öppet på lördagmorgnar. Jag vill härmed förvarna om en viss risk för småfascistiskt självgoda blogginlägg om hur fasansfullt trevligt vi har det inom en nära framtid.

Ballprunk, cirka två veckor.

Långhelgen i Karlskrona är över, och nu väntar söndagsångesten, blott en dag försenad. Efter ett par dagars hejdlöst nöjeskrökande, shoppande och parmiddagande kände vi att vi behövde tagga ner en smula. Så vi tog bilen upp i skogen och erfor rafflande historier om forna dansbanor och tittade storögt på inplanterade dammkräftor hemma hos Messas förfäder.

En liten täppa för framtiden?

På vägen dit shoppade vi skor. Jodå, snart kommer Stockholmshipsters vallfärda till Nävrasko i Nävragöl på det att även de må bära lika balla skodon som jag. Sen matade vi lammen. Och bondsonen i mig skäms en smula över att ha komplimenterat en tacka för hennes fina pung. Men till mitt försvar var hennes juver faktiskt misstänkt lik en hängig pung.

Där... i en stimmig skog av liv och rörelse möttes våra blickar. Det sa bara bäää.

Sen kom måndagen, och vad är väl ett bättre sätt att fira långhelgens sista dag än att ställa klockan kriminellt tidigt? Det mesta. Lik förbannat tog vi gryningsfärjan ut i skärgården.

Typisk Karlskronavy.

Vid Ytterskär dök det plötsligt upp ett rådjur mitt ute på öppet vatten. Inge förstod varför. Kanske var det ute efter det smarriga paketet yoghurt som också simmade omkring i krokarna.

Skåden min fotograftalang!

Det enda man kan önska sig nu är 3½ dags regn och kyla så att det blir någon mening med att jobba igen.





Mer balleblogg

31 05 2011

Något mystiskt har hänt med balleodlingen. Delar av den växer som gick de på steroider, medan den andra halvan tycks ha stannat i växten direkt efter födseln (eller vad man nu kallar processen att bryta sin gröna hjässa genom ett täcke av jord i gröna termer) och kan vara dömda till evig dvärgväxt. Ingen vet varför. De kanske bara är bortskämda och vill ha färskt gödsel rakt ur källan i stället för det sketna masstillverkade växtelixiret från Ica Maxi. I rent experimentellt syfte har jag nu – likt en växtrikets Doktor Frankenstein – bytt plats på några av krukorna för att eventuellt kunna utröna huruvida divergerande tillgång till regn eller sol kan vara en faktor.

Blommorna är sambons projekt. Jag tar inget ansvar för blommorna.

Grönheten är annars fin. Jag är nöjd. Mindre nöjd är sambon vars fuskplanterade basilika fått så mycket pisk av naturen att de segnat ner mot repen i väntan på att bli uträknade. Men å andra sidan lär den i alla fall slippa bli äten.

Basilikan föll offer för den höststorm som plötsligt dök upp i Solna i slutet av maj.

Och medan jag väntar på att äta vår skörd har jag besökt tandläkaren för tredje gången på nio år. Tredje gången på fyra veckor, för att vara mer exakt. Jag har hittat en finsk kvinna vid Östermalmstorg med lätt hand, rimlig prisnivå, samt en obehaglig gummiduk som hon envisas med att spänna fast i min mun, med korta avbrott för att mosa in en vass klump, som jag gissar innehåller bly av något slag, i min mun för att kunna ta piffiga röntgenbilder. I dag trodde jag skulle bli mitt sista besök för den här gången, men där bet jag mig i tån. Inte mindre än fyra gånger till vill hon behagas av mitt sällskap – först för att göra klart kronan till min eroderade tand, i dag nöjde hon sig med att rotfylla den, sedan ska en visdomstand avlägsnas. ”Här får vi nog operera lite”, trallade tandläkaren, ”jag kommer nog att få skära bort lite tandkött, det där ser inte snyggt ut alls”. Ja, och sen ska den karies som orsakats av min horisontella visdomstand lagas, och sen avslutar vi det hela festligt med att ta bort stygn, laga en sprucken amalgamlagning och ta bort stygnen från operationen. Ja, men det blir ju både livat och roligt.

Och i den händelse att jag skulle förlora auktionen på Björn Richard Bruchs epos Gladiatorns kamp – dramat om sanningen bakom rubrikerna om en ännu levande legend så skulle jag gärna vilja köpa den om du äger den. Det är av högsta vikt att jag kan få möjlighet att hylla den stora atleten, lebemannen och mjukporrfilmsaktören med att få äga hans mästerverk.





I’ve created life!

22 05 2011

Jag måste ha gröna fingrar och gödsel i blodet ty bara fyra dagar efter vårsådden prunkar det i balkonglådan. Skåda bara hur mina små bebisar målmedvetet strävar mot skyn!

Grönt, grönt, överallt grönt!

Även i övrigt har balleprojektet tagit fart. Under oerhörda våndor kunde jag igår släpa hem utemöblerna, sjukt exklusiva från Clas Ohlson, och rigga för flera månader av balkonggroggande. Det är så härligt. Stärkta av framgångarna lär vi investera i ännu mer grönt och pynt i dag. Följ den spännande fortsättningen.

Mjukt mot stjärt och själ.

Vi kan inte riktigt släppa fotbollen i dag heller. När du läser om C-Rons målrekord, glöm för allt i världen inte Telmo Zarra! För är det någon som tror att framtida spanska skyttekungar skulle få en ”Ronaldo” i stället för en Zarra?

Telmo Zarraonaindía Montoya. Legend, vivör, lebeman.





Ballebloggen

17 05 2011

När våren kommer
bubblar bonnablodet – man vill så!

På grund av omständigheter över vilka jag inte råder så har vi fortfarande inte fått hem våra sjukt bekväma – föreställer jag mig – balkongmöbler än. Men det har på intet sätt dämpat min entusiasm över vad som med tiden ska komma att bli ballarnas balle – balkongen som folk vallfärdar för att få hänga på, uppleva, och insupa. Än så länge är bara trallen på plats. En trall som behöver finputsas lite, eftersom det i nuläget är 20 cm betong på ena sidan som måste täckas för att perfektion ska uppnås. Och till det behövs nån form av såg.

Första sådden - ett stolt ögonblick.

Och i går var det alltså dags för sådd. Mamma Obvious donerade vänligt de första balkonglådorna och nu är de första fröna i jorden. Mina fingrar doftar jord och det är bara en tidsfråga innan ballen prunkar grönt och doftar ljuvt. I jorden ligger nu gräslök, dill, plocksallat, persilja och salladslök. Så småningom ska det tydligen bli blommor också – gärna en liten klängig rackare som begränsar insynen för eventuella nosiga grannar. Sen föreställer jag mig ett litet kylskåp till ölen och kanske infravärme till höstkvällarna. Vad mer behöver man för att göra ballen till ett bättre alternativ än vardagsrummet?

Snart så. Snart!

Japp, här ska man alltså kunna följa prunket från frö till mäktig middagstillbehör. Är det inte sjukt spännande?