Dvärg i badkar

Av olika anledningar tittade jag igenom gamla opublicerade bloggutkast och hittade ett med det oerhört lovande namnet ”Dvärg i badkar”. Vilket är bra. Men jag har ingen som helst aning om vad detta kan ha handlat om. Vilket är dåligt.

Ty det väcker så många frågor. Vad gjorde dvärgen i badkaret? Var det någon särskild dvärg jag hade i tankarna? En ond dvärg? En porrdvärg som liknar Gordon Ramsay litegrann i motljus och rätt vinkel? Hade jag ett uppslag till en fölsedagspresent? ”Älskling! Jag har en överraskning till dig i badrummet!” Man vill veta. Framför allt vill man inte att ett blogginlägg med ett så storstilat namn som ”Dvärg i badkar” ska behöva gå opostat i tid och evighet. Så, tja, det är därför du läser det här nu. Vid det här laget ångrar du säkert att du började läsa, och tänker på olika andra, mer tillfredsställande saker du hade kunnat göra med den här tiden istället för att läsa poänglösa blogginlägg vid namn ”Dvärg i badkar”.

Men då tycker jag att du ska tänka så här: Om blogginlägget betitlats ”Dvärg i badkar”, kan det verkligen vara dåligt då? Nej, just det.

Nu pratar vi inte mer om det här.

Let’s party like it’s alla hjärtans dag

Någon måste ha baktalat Ron O. ty i detta nu ligger flickvännen i soffan och gör den internationella stjärtslickningsgesten (ni vet, då man bläddrar bland stjärthalvorna för att komma åt det gotta i mitten med tungan) 0ch hotar med att ringa Rimningar och sånt AB för att beställa en dvärg som ska komma och slicka mig i rumpan. Det är tydligt att jag måste ha uttryckt mig otydligt, för det har jag då rakt inte önskat mig.

Här blir det nej. Här blir det bestämt nej!

Men jag har i alla fall inte tråkigt.

Saker vi pratar om på jobbet, del 2

Dvärgthaiboxning.

Det är märkligt att vi får nånting gjort.

Hösttröttheten

En av de intressantaste nyheterna den senaste veckan är den om att Nestlé beslutat att sluta köpa mjölk av diktaturen i Zimbabwe. Varför, kan man fråga sig, har detta de senaste årtiondenas konsekvent obehagliga livsmedelskonglomerat bestämt sig för att sluta göra avskyvärda affärer? Jo, för att det har skrivits så mycket om det i media, vilket har lett till ”hård internationell kritik”. Varför ett företag som indirekt mördat barn i decennier (för att inte tala om hur de porrchockat oskyldigt, gudfruktigt folk, låtit barnarbetare bygga deras Daim och stoppat glas i barnmaten eller förgiftat deras mjölk, för att bara nämna några illustra exempel) plötsligt bekymrar sig över sin image är sannerligen en gåta.

Det här, och svårigheterna i att faktiskt försöka bojkotta ett företag som har hundra olika tentakler med olika namn, är något jag skulle vilja djupdyka ner i, men det är höst nu. Och med hösten en märklig känsla av att tiden liksom går mycket snabbare än under sommarhalvåret. Hur ska någon hinna med de stora frågorna efter att man har jobbat, sovit, skitit och kanske legat lite i farten när det är så, jag bara frågar.

Inte heller har jag tid att gotta mig i hur de, i sina ”promotionkampanjer”, så moraliskt upphöjda musikbolagen (som jag buntar ihop dem som av ren lathet) själva har visat bättre än väntat på att bryta mot sina omhuldade lagar, att dryga mig över Texashålan som tyckte att det var alltför sataniskt att använda sig av uttryckt ”hello” varför de per dekret övergick till det betydligt frommare ”heaven-o” (jodå, det är tydligen ingen skröna), eller ens den skönaste skrönan av alla – den om den hemliga lesbiska byn i Norrland.

Lesbian wannabes?

Däremot har jag alltid tid över till att skicka min uppskattning till alla fans av dvärgar i badrum där ute. Yes, we’ve got ‘em!

Notera också att ingen har sökt på Gary Sundgren på två hela dagar! Jag är orolig!

Utan byxor i Gröndal

I helgen har vi fått besök av Messas kompis Förortsmorsan, vilket innebär att jag måste ha byxor på mig hemma. (Trots att vår gäst är utan.) Ålderssvaga som vi har blivit orkade vi inte ens sänka en hel BiB på tre pers (fast det lär väl bli mer i kväll), men jag har fått höra en hel del intressant skvaller från Blekinge. Och dessutom en fantastisk historia om den förståndshandikappade mannen som upphetsat ringde sin vårdare för att berätta att han hade fångat ett troll. (Vilket skulle visa sig vara en dvärg som han låst in i badrummet. Dvärgen hade oturen att dela ut tidningar där och jagades genom halva stan innan han infångades.)

I dag är flickorna på shoppingtur hela dagen. Och jag passar förstås på att vara byxlös.

Freiheit