Varats olidliga tungsinne

5 09 2012

Nämnde jag stämsång och datastrul? Att det var lite ”jobbigt”? Låt mig då försäkra er att det inte blev bättre efter det. Inte alls. Det blev musikal. Framfört av tre mycket, mycket onda redigerare, med oerhört stort känsloutspel och svulstiga gester. Länge.

Och när jag sen skulle bege mig ut i natten för att äntligen åka hem efter tolv timmars slit i mitt anletes fotsvett. Så stod det en farbror utanför. Som ville diskutera vårt journalistiska värv. På ett mycket ingående sätt. Länge.

Jag orkar inte.





Bokblogg 4

10 02 2011

Det här var ju lätt. Skriva om böcker går av sig självt. Eller åtminstone att ta böcker som en ursäkt för att berätta vad som helst. Tills nu åtminstone.

Day 04 – Favorite book of your favorite series

Det går ju inte. Det går inte att välja ut den bästa boken ur Sagan om ringen-serien. Visst, jag skulle kunna blunda och peka, men det vore ju bara fånigt. Så jag skiter i det. I stället skulle jag kunna… tja, berätta om den förvirrade mannen som ringde mig precis när jag skulle gå hem från jobbet. På det att ni må uppskatta era egna gebit lite mer.

Tydligen hade mannen, som hette Åke och lät som om han var av ganska mogen ålder, redan hunnit med att ringa min kollega Djurgårdens president ett par-tre gånger under dagen. Med nåt annonsrelaterat problem, vad det verkade. Tills Djurgårdens president listade ut att det nog var en insändarfråga det handlade om och kopplade, med ett lömskt flin, vidare samtalet till insändarredaktören. Det vill säga mig. Åke hade skickat en grej till mig, berättade han. För inte så länge sen, kanske en vecka. Jodå, han hade mejlat den. Den här processen tog cirka sju minuter att komma fram till. Jag letade. Åke kunde inte riktigt minnas vad det handlade om. Jag hittade inget.

Kunde Åke kanske tänka sig att mejla texten igen, den finns ju säkert kvar i mejlboxen? (Jag vill påpeka att jag uttryckte mig med de orden, utan att Åke reagerade.) Det var först när jag började dra adressen som Åke reagerade. ”Snabel-a?” Vad är ett snabel-a? Jaha, en del kallar det kanelbulle eller alfakrull, det är ju tecknet som sitter på samma tangent som tvåan. Tangent..?

(Nu börjar kollegorna frusta av återhållet fniss.)

Vid det här laget dyker Åkes fru upp i bakgrunden och konstaterar det som det inte verkar som att Åke känner till: Men vi har ju ingen dator! OK. Åke har ingen dator. Så jag börjar i stället bläddra i brevhögen, och försöker ånyo få Åke att dra sig till minnes vad det egentligen är vi letar efter. Varpå det framkommer att Åke minsann bifogat bilder till annonsen, och hur ska man betala?

Då kopplade jag Åke till Stammerskan på Sälj. Hon är inte bara förvirrad, hon är också halvdöv (och därför också en fenomenal säljare). Hoppas att de hade ett trevligt samtal.

Jaja, you had to be there. Imorrn snackar vi gladböcker. Det blir kul. Kanske.





Brunk-ålens liv och leverne

20 01 2011

I dag har varit en tuff dag för landets alla satiriker. Verkligheten har varit så där jobbig igen.

BRUNKÅLSINFERNO har utmanat om titeln som årets bästa rubrikord efter en ”ohygglig detonation”, Marcus Birro fyllde tio år (mentalt) och Jan R Andersson, Moderaternas ståuppkomiker narkotikatalesman, kom med ett vågat alternativ till sprutbytesprogram: rökheroin. Det är svårt att göra sig lustig över tragik. Ju.

Själv har jag brottats med ett ungdomligt misstag som jag har fått lida för i efterhand. När jag gick i åttan var jag tillsammans med en blond flicka i några veckor. Därigenom kom jag i kontakt med tjejens kompis syster, som i dag är min Facebookvän. Och inte vilken Facebookvän som helst. Varje morgon underhåller jag mina kollegor med hennes senaste statusuppdateringar, ackompanjerad av vilda stön och såväl förtäckta som öppna hot. Eftersom jag trots allt är en ganska ond människa. Ty i stort sett alla hennes statusuppdateringar utgörs av så kallade Agnetasjödinismer. De är på samma gång kvasifilosofiska, debila och väldigt underhållande, fast på ett plågsamt sätt.

Men, trots att jag är ond, brottas jag med huruvida jag ska ge några exempel på dessa små konstverk. I förmiddags tog jag mig tid för att lista några av de allra bästa och värsta textuella brottstyckena (bokstavligen) men kom inte längre tillbaka än söndag eftermiddag förrän pappret var fullt. Mitt dilemma är att jag gärna vill dela med mig, ity att jag är ond och vill folk illa, men å andra sidan finns alltid möjligheten att hon upptäcker denna sida (kanske i sin jakt på fler tänkvärda aforismer av Paulo Coelho eller nåt) vilket skulle kunna göra mig illa. Och det vill jag inte. Eller ännu värre – skära av källan av onda statusuppdateringar.

En annan man som vill er illa. Det ser ni ju på det onda grinet.

Jag vet inte, jag tror att jag låter det bero ett tag till. Men var rädda.





Det tredje hålet

18 10 2010

Måndagen bjöd på Tre Tecken På Att Det Är Måndag. Först vaknade jag. Och det var fan inte roligt. Sen slog Lunchbajsaren till igen. För femte gången på fem dagar (fredagen oräknad, eftersom den spenderades på konferenshotell är jag lyckligt ovetande om vad som utspelades på jobbtoaletten denna dag). Då väntade jag ändå ganska länge på att ta min lunch eftersom hela förmiddagen ägnades åt ett webbmöte. Eftersom detta fenomen knappt alls förekommit tidigare ligger det nära till hands att misstänka den nye snubben i ledningsgruppen för de regelbundna magbesvären. Å andra sidan torde han inte ha någon anledning att nyttja just vår toalett. Jag är inte övertygad.

Googlar man på bajsa så får man upp minst två bilder på bajsande Finest-bloggerskor (vilket inte förvånar mig alls). Detta är dock ingen av dem.

En god sak mitt i all vardagsondska var att en ComHem-tekniker ringde redan i dag och lovade att komma när som helst. Fast helst nu. Jag förklarade att jag vanligen jobbar åtminstone mellan 9 och 5 på vardagar och att denna måndag inte var något undantag, men att jag kan smita ifrån till klockan fyra åtminstone. Vid halvtvåtiden ringde teknikern igen och undrade om han kunde komma nu. Han fick komma fyra. Och nu har jag ett tredje hål i väggen. Tyvärr är det måndag och mitt modem hade beslutat sig för att sluta fungera, varför mitt tredje hål fortsätter att vara helt värdelöst i några dagar till, tills jag fått mitt nya modem.

Prognosen för tisdagen ser, ärligt talat, inte mycket bättre ut eftersom jag dels inte fick ett skit gjort i dag på grund av alla möten, och att jag dessutom måste jobba ikapp dagens tidiga hemgång. Men i övrigt trivs vi bra i Solna. Numera har vi ett duschdraperi och en sophink. Nästa projekt blir gardiner. Bokhyllsplupparna lyser dock fortfarande med sin frånvaro.