Fallande skinkturism

9 02 2014

Det ska stambytas i vår lägenhet. Köket kommer därför att vara avspärrat under påskhelgen. Grannpizzerian jublar. Men inget ont som inte för något ännu ondare med sig – vi tänker ta tillfället i akt att byta vitvaror. Vitvaror har därför kommit att prägla tillvaron den senaste tiden. Jag har kommit på mig själv med att snegla i tidningarnas reklaminlagor i hopp om fräsiga spisbilder, jag har funderat huruvida det oerhört fräsiga märket Smeg är tillräckligt fräsigt för att motivera dess ofräsiga prislappar, jag har drömt om vitvaror. Och vi har mätt. Mätt kanske lite för mycket.

Som i dag, till exempel, när jag groomade mig på toaletten. Och Messa smög upp bakom mig för att mäta olika saker. Såsom fallhöjden. Det här är ett helt fiktivt mått som min sambo har hittat på enbart för att håna mig. Hon påstår nämligen att min röv har en fallhöjd på tre centimeter. Naturligtvis orimligt. Min stjärt är ju fast som granit. Men det har ändå sått ett spår av tvivel. Jag menar, HUR SKA MAN VETA?!?

Stjärthånet – det sämsta hånet!





Ryktesspridaren

18 08 2012

Häromdagen satt jag på jobbet när det börjades prata semester. Vissa konstiga kroppar, inga namn, plockar ut en veckas semester här och en där under hela sommarhalvåret. Vilket naturligtvis är helt förkastligt. Jag, påpekade jag, fyller ju 40 nästa år så då behöver jag den där påskledigheten.
”Fyller du 40?” undrade El Hinko i ett anklagande tonfall.
”Men du skulle ju bli pappa före 40” påstod Big Red.
”Va? Ska du bli pappa?” utropade Vikarien.
”Ska Ron bli pappa?” skreko plötsligt hela lokalen.

Ty från bizarrt rykte till faktiskt sanning är det i regel cirka 23 sekunder.

Ja, sen berättade jag om det här på ett internetforum, så nu tror de också att jag ska bli pappa.

Jag ska inte bli pappa.

Efter en längre tids påtryckningar från Rockflickan har jag äntligen kommit mig för att läsa löparbibeln Born to run. Jodå, den är bra. Jodå, jag känner redan en elementär längtan efter springa barfota över ängar med ett primalt löpsteg, utforska staden på cykel, leva på rötter, bönor och grönsaker, samt baka bröd och pressa juice medelst en trubbig sten. Men this too will pass. Inom en vecka, räknar jag med. Eller åtminstone när ballprunket har vissnat och dött.

Jag skulle vilja skriva något om den oerhört märkliga Assange-historien också, men det känns lite för uttjatat. Kan vi inte bara enas om en sak – den att det inte är journalisters jobb att recensera människors personlighet och sinnestillstånd. Det är ju för böfvelen bloggarnas uppgift!





Döden döden!

10 12 2010

Allt jag skulle göra var att bära en platta danska öl från Solna centrum hem till lägenheten, med anledning av en dansktemad inflyttningsfest. Men vad som hände i stället var att jag konfronterades med min egen dödlighet. För hur kan en platta öl plötsligt ha blivit så tung? I min glada ungdom släpade man ju runt på en ölplatta var och varannan helg. Helt utan ryggproblem eller stora svårigheter att torka sig i röven efteråt. Eller minns jag helt fel? Är det mer öl i burkarna nuförtiden? Jag förstår ingenting. Och det är meningen att jag ska köpa en till i morgon. Jag vill inte!

Tolv kilo?

Enligt WordPress är detta mitt 999:e blogginlägg. Nästa är alltså det tusende. Det känns som om jag borde göra något speciellt av det tusende inlägget, men vad? Förslag? Önskemål? (Men jag vill betona att förslag som på något sätt har anknytning till Claes Månssonsk nakenhet kommer att ignoreras.)

Där blir det nej. Där blir det bestämt nej.





Terminalpatienten

7 10 2010

Terminal. Smaka på ordet. Doftar det hopp och ljuv framtid? Det gör det inte. Och i dag har jag ordinerats terminalglasögon. Jag är officiellt en farbror. Och det blev inte direkt bättre av att optikern försökte muntra upp mig med glada tillrop i stil med när du blir äldre kommer du att behöva speciella läsglasögon också!

Är det så här det ska vara nu? VA?





Rosa gullesambobloggen

10 05 2009

Under helgen har min flickvän varit på besök och tillsammans har vi gjort en fruktansvärd upptäkt. Vi har blivit gamla. Jätte. Okej att vi båda var lite slitna i torsdags kväll och gick till sängs omedelbart, då hon genomlidit två antällningsintervjuer inför vilka hon var i det närmaste katatonisk av nervositet, och jag jobbat inte mindre än fyra dagar i rad! Men vi har somnat i soffan varje kväll. Vi är så fruktansvärt gamla.

I lördags skiljdes jag från några tusingar under en effektiv shoppingrunda på Söder, sedan mötte vi upp Kexet på en sportpub. Kexet var lite jobbig. Hon är i min ålder, jättesnygg och oförklarligt singel, trots att hon – detta är min högst personliga uppfattning – inte skulle spotta på en drängakuk om den kom i hennes väg. Därför var hon förstås omåttligt avis på att vi hade stött på självaste Färjan-Håkan på Medis tidigare under dagen. (Att hon gärna vill hooka upp med någon som Färjan-Håkan kan kanske vara en delförklaring på singelmysteriet?)

Därefter nästan krävde hon en ingående beskrivning av en gemensam bekants penis. Jag är inte riktigt säker på varför jag förväntas ha ingående kunskaper om dennes slemspett, men jag vägrade ändå stoiskt att yppa något i ärendet, trots starka påtryckningar. Ska jag prata kuk försöker jag alltid styra in samtalet på min egen. Ännu jobbigare blev det i tunnelbanan då hon blev alldeles hemsk och oanständig. (Nej, men ärligt talat. Du, stackars kille, som råkade hamna emellan oss – vi är inte förtappade sexualbrottslingar på rymmen, jag lovar. Vi bara skojade.)

En annan gullig sak som min flickvän gör är att hon sjunger godnattvisor för mig i sängen, i vilka hon byter ut ord i  texterna till gamla örhängen mot betydligt mer stjärtrelaterade ord.

Jag menar, vilken kille skulle inte falla för en sån flicka?





När hände detta?

20 04 2009

Jag var en rebell. Jag vägrade värnplikt, spottade på etablissemanget och odlade uppkäftiga polisonger. Och nu sitter jag här med en liten laptopplatta i knät för att undvika att grilla min pung, i förhoppningen om att i framtiden föröka mig. Vad gick snett?

dsc00155

Pungpansar från IKEA, 149 kronor. Gubbe på köpet.

Dagens bloggtips: Åsa Jinder är även författare. Om nu någon skulle tvivla.