Jag tänker inte sticka under stol, eller nån annanstans heller för den delen, med att jag är en ganska ivrig bloggläsare. Många är de nätdagböcker som granskats av mitt skeptiska öga genom åren och ett fåtal har klarat kvalitetstestet. Ett återkommande fenomen i denna ymnighet, som jag nu har beslutat att ta fasta på, är att göra stor sak av bloggmöten AFK (ni vet, det där som tidigare hette IRL). De högtidliga tillfällen då kreaturen bakom diverse bloggar lämnat sina tangentbord och, med eller mot sin vilja, funnit sig ansikte mot ansikte med ett annat kreatur av exakt samma sort. Om detta måste omvärlden meddelas.
Tyvärr har jag inte särskilt mycket att komma med i den kategorin. Jag hade ett otippat (och ordlöst) möte med Blondinbella för ett tag sen och i går ölade och Ranelid-imiterade jag med Kjell Gren, som en del av ansträngningarna att locka över honom på den goda sidan samt återställa Galen Redigerar-kvoten på gratistidningskonglomeratet då ju Kulturarbetaren tvingats gå pga bizarra LAS-regler. Han är dock gammal klasskompis med min sambo, så det räknas liksom inte.
Och appropå kulturarbete – var med nu, här kommer mitt avslöjande, min bomb – så kom det till min kännedom i går att den Svenska hjärtan-box som en av mina favoritbloggare, Kalle Lind, genomled på sin semester var ingen mindre än min kollega Jake the Snakes Svenska hjärtan-box. Världen är förvisso en obehagligt liten plats. Tydligen är Jake the Snakes flickväns syster fru Man med ett skägg (jag lovar, det där är faktiskt grammatiskt korrekt), och då paret semestrade i hufvudstaden så bodde de i casa de Snake i Bagarmossen. Tittandes på Svenska Hjärtan. Jag är egentligen inte ett dugg förvånad.
Jake the Snake låter dock hälsa att Svenska hjärtan visst är bra. Själv har jag valt att avböja kommentarer.
En ond plats 
Senaste kommentarer