Varats olidliga lätthet

26 06 2013

Den eviga återkomsten är en gåtfull idé och med den har Nietzsche satt åtskilliga filosofer i bryderi: tänka sig att allt en dag ska upprepas, som vi en gång upplevde det, och fortsätta att upprepas i all oändlighet! Runt midsommar 2013 var det 30 grader varmt i Prag, och i ett litet hotellrum i de bullriga judiska kvarteren, där det var dubbelt så varmt som utomhus, hade man placerat mig tillsammans med Fröken Messa och Sexet. Den så efterlängtade semestern hade äntligen kommit. Och vi var tillbaka i Böhmen igen.

Förra gången jag var i Prag hade jag hela blocket fullt av anteckningar. ”Gode gud, så de fiser!”, ”Intressant. Porrbutikerna verkar ha både kill- och tjejavdelning”, eller ”Fortsatta problem med det tjeckiska toapappret – hög kvalitet på toaletterna dock” kunde det stå. I år är det mer sparsmakat. Det står vad jag har ätit (schnitzel, gulasch i bröd, stek, friterad ost (så perverst – så gott!), baconmos, klobasa, ja, sånt där), var jag har druckit (26 pilsner och en St Norberts Summer Red Ale), nåt om dragspelslambada och den undermåliga torgunderhållaren Chicken Joe.

Jag vill inte tro att jag har blivit blasé, men lika uppmärksam är man tydligen inte längre. Bilderna får tala i stället.

Det enda vi märkte av den senaste tidens översvämningar var sandsäckar lite här och var, samt den här skylten. Ja, den och att ställets strandservering numera saknade glasskivor ut mot vattnet.

Det enda vi märkte av den senaste tidens översvämningar var sandsäckar lite här och var, samt den här skylten. Ja, den och att ställets strandservering numera saknade glasskivor ut mot vattnet.

Vi besökte borgen igen. Det var tokvarmt igen. Det var inte så farligt mycket folk. Igen. Nytt var ett helt gång asiatiska bröllopspar som dök upp här och var för att fotograferas med snygg bakgrund.

Vi besökte borgen igen. Det var tokvarmt igen. Det var inte så farligt mycket folk. Igen. Nytt var ett helt gäng asiatiska bröllopspar som dök upp här och var för att fotograferas med snygg bakgrund.

Och nu noterade jag att faktiskt lyckades fånga den kiltklädde torggycklaren på bild (inringad). Är det inte härligt med högupplösta kamerabilder så säg.

Och nu noterade jag att faktiskt lyckades fånga den kiltklädde torggycklaren på bild (inringad). Är det inte härligt med högupplösta kamerabilder så säg.

En märklig ny iakttagelse kan jag i alla fall bjuda på: de två serviceskolorna. I ölhallar, pubar och restauranger hinner man knappt sätta sig ner förrän någon kommer sättande med stora pilsner i händerna. Där är det inga konstigheter om du pga språkförbistring skulle råka beställa en konstig burk-Gambrinus med limesmak (!) och sedan vill skicka tillbaka den. Visserligen kan det hända på vissa mindre nogräknade ställen att servitören glömmer bort sidorätten (här äter man kött, potatis/knödel till är helt frivilligt) men då löser de det så smidigt att de byter bord, emedan klantarslet inser att han sumpat sin dricks. Men i alla fall. Finnes utskänkning av mat eller dryck: god service. (Undantaget servitrisen som inte hade lust att komma med våra öl på uteserveringen eftersom det hade börjat regna.)

Gå sedan till en klädbutik och du torde notera motsatsen. Här har man placerat de allra mest uttråkade människorna i hela Prag. Köpa skor funkar OK, böcker går an ibland, men kläder – jag föreställer mig att det är ungefär lika muntert som det var att besöka en kommunal byråkrat under kommunisttiden. Och vore de inte så unga så skulle jag misstänka att det är gamla politruker som har omplacerats.

Mongolian Outlaws - drar sig inte ens för att klottra på Karlsbron! (Och, ja, det är meningen att man ska pissa in bollen i mål i den där piffiga pissoaren.

Mongolian Outlaws – drar sig inte ens för att klottra på Karlsbron! (Och, ja, det är meningen att man ska pissa in bollen i mål i den där piffiga pissoaren.

Sen började det regna. Då åkte vi hem.

Sen började det regna. Då åkte vi hem.

(Jag har en rent löjlig mängd såna här turistbilder också, men, ärligt talat, dem skiter ni ju i.

(Jag har en rent löjlig mängd såna här turistbilder också, men, ärligt talat, dem skiter ni ju i)

Det enda som var trist är jag aldrig fick se Super-Vaclav.

Annonser




Captain’s Log: Prag

25 04 2011

(Eller Stora semesterbildinlägget)

Låt oss börja med det otrevliga, för det var sannerligen inte mycket med Prag som inte var trevligt, men det här var det. Grillspettet i Mala Strana på måndagkvällen nämligen. För det tog min hörntand. Nästan hela. Ingen större skada skedd där (förutom kanske när jag måste betala en ersättare), jag märkte det inte ens förrän en stund efteråt. Tyvärr lämnade den bortbitna flisan, eventuellt en gammal lagning, en ganska vass kant varför ena sidan av min tunga efter ett tag blev väldigt öm. Full av blåsor. Vilket gjorde det tämligen smärtsamt att svälja under resten av resan. Inte helt idealiskt när man befinner sig i pilsnerns hemland.

I övrigt var det, som vi kan se, väldigt, väldigt trevligt.

Det låg ett evigt dis över Prag, här beskådat från de västra höjderna från Pragborgen.

Det här måste vara tidigt i veckan eftersom jag fortfarande ser nån sorts poäng i att ha jacka på mig. Bron heter Legií. Karlsbron i bakgrunden.

Messa poserar vänt vid borgens murar. Bara lite höjdrädd.

Vissa apor tvingas jobba för sitt uppehälle vilket vissa i sällskapet fann enormt orättvist.

Den där ballongdjäveln provocerade oss hela veckan. Zoomar man så ser man att det faktiskt sitter två stackare i korgen, och att de förmodligen har betalat för det. The crazyness!

Det är fortfarande oklart om Mozart skrev sin danska pjäs "Fitthål" före eller efter "Don Giovanni".

Kringlorna står på varje krogbord med självaktning, istället för senap och ketchup, typ. Vi provsmakade aldrig.

Kaptenlöjtnantens rökta rävben. Och 17 pommes frites.

Karlsbron med flickvän samt vy mot Mala Strana.

Beställer man en "large pivo" kan man ibland få en öl som är rätt stor.

Fethån i Prag! Den här gränden är så smal att den kräfva trafikljus. Peter Harrysson rasar.

Hungermuren, som är allerstädes synlig, har ingen som helst funktion. Den byggdes enbart för att bonnajävlarna skulle ha ett jobb så att de hade råd att äta.

I den här parken förekom någon sorts proffsfotografering, men Messa bestämde att vi måste gå innan en endaste tutte hade plockats fram. Orättvist tycker jag.

Samma park, fast med snyggare modell.

Fem broar hann vi med. Detta är den sydligaste.

Meh. Tis been done before!

Lycklig man framför Hooters.

Lycklig idiot ska åka spårvagn.

Where's Waldo? (På Gamla stans torg). I hörnet fanns en av många irländska pubar. Irländaren har det lätt. Vart han än i världen vänder kan han alltid starta en pub, och den är alltid full. If you build it they will come - i sanning!

Plötsligt dök Robert Prytz upp på Vaclavplatsen och satte upp reklam för sin nya självbiografi!

Livet... är inte alltid vackert!

Om jag ska klaga på något så är det att jag inte hittade en endaste obskyr t-shirt med tryck med tjeckisk text. Det är ju faktiskt helt oacceptabelt. Annars var det en lysande tripp. Lysande.