Det blev Valborg och vi återvände till Fridhemsplan och platsen där vi en gång i tiden påbörjade vad som skulle bli min allra hårdaste fylla sedan jag blev Stockholmare. Messa var där, och Sexet var där, och Lila var där med sin hantverkare. Som fick bonuspoäng för sin förmåga att trolla fram en nachotallrik precis när det behövdes.
Man vet att man är på Fridhemsplan när man möts av en man som står och pinkar med ölen i näven, och när det är stopp i pissoaren på grund av att 13 portionssnusar täppt till avloppet. Man vet att man är på Fridhemsplan när Sexets uppspelning av ”Säkkinjärven polka” leder till uppskattande kommentarer och en längre tids bonding med ställets stammisar och en fördjupad kunskap om finsk tango. Och när sällskapet försöker adoptera den 18-åriga bulgariska servitrisen. Och man vet att man är på Fridhemsplan när det plötsligt sitter en 58-årig före detta lärare vid vårt bord och vill bjuda Sexet på en resa till Rom.
Dessutom har jag lärt mig massor om bröst och flickors inställning gentemot penisomkretsar. Kom ihåg, barn, Fridhemsplan är stället.
En ond plats 
Senaste kommentarer