Spökbarnet

1 10 2013

Jo, så att det har börjat nu. En efter en flyttar de ut, de som ombildat barre till förmånligt pris. Kanske har de hittat en hyreslägenhet i Nyköping där de kan sitta och flina i väntan på den stora bostadsbubbelkraschen, vad vet jag. Det här innebär förstås att det dyker upp nya ansiktet i hissen. Gamla knarriga murvlar har så smått börjat ersättas av barnfamiljer och slikt. Förmodligen barn till de allra äldsta gamla hyresgästerna, som ju ändå inte har tid att vänta in någon ytterligare värdeökning.

(Men först såg de till att inte handla i den efterlängtade närbutiken på hörnet, som har stått övergiven sedan i juni och inte uppvisar minsta antydan till att öppna igen. Trots att den ser ut att ha blivit lämnad i en hast – om man på ett lite sjukt sätt ställer sig vid fönstret och glanar in så kan man fortfarande se öl i kylen och kvällstidningar vid disken som om ägarna varit tvungna att avvika från en zombieapokalyps, ett ebolautbrott eller nåt sånt. Hur som helst. Sensmoral: folk är idioter och idioter tvingas gå orimligt långt när de upptäcker att äggen är slut när middagen ska lagas.)

Barnfamiljer, ja. Häromveckan kom jag hem sent från jobbet. Det var mörkt, ty hösten har crosscheckat oss oschysst bakifrån när vi inte var uppmärksamma. Utanför porten stod ett barn. Det bara stod där, alldeles tyst, alldeles stilla. Jag gick in genom porten och tog hissen upp. Och när jag gjorde det hade jag fortfarande barnet bakom mig. Det stod där, tyst och stilla.

Lite senare var jag tvungen att gå ut igen för att slänga ett osedvanligt obehagligt skräp, och då stod det där igen. Barnet. Det var en mörk höstkväll, vinden ven, gatlyktorna vajade och där på asfalten fanns absolut ingenting för ett barn att syssla med. Men ändå. Det bara… stod där och var obehagligt. Så så har vi det. Vi har en bostadsrättsstyrelse i trotsåldern och ett spökbarn.

Är det bara jag, eller är det något genuint creepy över stillsamma barn?

Är det bara jag, eller är det något genuint creepy över stillsamma barn?

Under sådana omständigheter är det inte mer än rimligt att fatta beslutet att lämna landet i vinter och kolla på Madness i Dublin. Så nu gör vi det.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: