Varats olidliga lätthet

26 06 2013

Den eviga återkomsten är en gåtfull idé och med den har Nietzsche satt åtskilliga filosofer i bryderi: tänka sig att allt en dag ska upprepas, som vi en gång upplevde det, och fortsätta att upprepas i all oändlighet! Runt midsommar 2013 var det 30 grader varmt i Prag, och i ett litet hotellrum i de bullriga judiska kvarteren, där det var dubbelt så varmt som utomhus, hade man placerat mig tillsammans med Fröken Messa och Sexet. Den så efterlängtade semestern hade äntligen kommit. Och vi var tillbaka i Böhmen igen.

Förra gången jag var i Prag hade jag hela blocket fullt av anteckningar. ”Gode gud, så de fiser!”, ”Intressant. Porrbutikerna verkar ha både kill- och tjejavdelning”, eller ”Fortsatta problem med det tjeckiska toapappret – hög kvalitet på toaletterna dock” kunde det stå. I år är det mer sparsmakat. Det står vad jag har ätit (schnitzel, gulasch i bröd, stek, friterad ost (så perverst – så gott!), baconmos, klobasa, ja, sånt där), var jag har druckit (26 pilsner och en St Norberts Summer Red Ale), nåt om dragspelslambada och den undermåliga torgunderhållaren Chicken Joe.

Jag vill inte tro att jag har blivit blasé, men lika uppmärksam är man tydligen inte längre. Bilderna får tala i stället.

Det enda vi märkte av den senaste tidens översvämningar var sandsäckar lite här och var, samt den här skylten. Ja, den och att ställets strandservering numera saknade glasskivor ut mot vattnet.

Det enda vi märkte av den senaste tidens översvämningar var sandsäckar lite här och var, samt den här skylten. Ja, den och att ställets strandservering numera saknade glasskivor ut mot vattnet.

Vi besökte borgen igen. Det var tokvarmt igen. Det var inte så farligt mycket folk. Igen. Nytt var ett helt gång asiatiska bröllopspar som dök upp här och var för att fotograferas med snygg bakgrund.

Vi besökte borgen igen. Det var tokvarmt igen. Det var inte så farligt mycket folk. Igen. Nytt var ett helt gäng asiatiska bröllopspar som dök upp här och var för att fotograferas med snygg bakgrund.

Och nu noterade jag att faktiskt lyckades fånga den kiltklädde torggycklaren på bild (inringad). Är det inte härligt med högupplösta kamerabilder så säg.

Och nu noterade jag att faktiskt lyckades fånga den kiltklädde torggycklaren på bild (inringad). Är det inte härligt med högupplösta kamerabilder så säg.

En märklig ny iakttagelse kan jag i alla fall bjuda på: de två serviceskolorna. I ölhallar, pubar och restauranger hinner man knappt sätta sig ner förrän någon kommer sättande med stora pilsner i händerna. Där är det inga konstigheter om du pga språkförbistring skulle råka beställa en konstig burk-Gambrinus med limesmak (!) och sedan vill skicka tillbaka den. Visserligen kan det hända på vissa mindre nogräknade ställen att servitören glömmer bort sidorätten (här äter man kött, potatis/knödel till är helt frivilligt) men då löser de det så smidigt att de byter bord, emedan klantarslet inser att han sumpat sin dricks. Men i alla fall. Finnes utskänkning av mat eller dryck: god service. (Undantaget servitrisen som inte hade lust att komma med våra öl på uteserveringen eftersom det hade börjat regna.)

Gå sedan till en klädbutik och du torde notera motsatsen. Här har man placerat de allra mest uttråkade människorna i hela Prag. Köpa skor funkar OK, böcker går an ibland, men kläder – jag föreställer mig att det är ungefär lika muntert som det var att besöka en kommunal byråkrat under kommunisttiden. Och vore de inte så unga så skulle jag misstänka att det är gamla politruker som har omplacerats.

Mongolian Outlaws - drar sig inte ens för att klottra på Karlsbron! (Och, ja, det är meningen att man ska pissa in bollen i mål i den där piffiga pissoaren.

Mongolian Outlaws – drar sig inte ens för att klottra på Karlsbron! (Och, ja, det är meningen att man ska pissa in bollen i mål i den där piffiga pissoaren.

Sen började det regna. Då åkte vi hem.

Sen började det regna. Då åkte vi hem.

(Jag har en rent löjlig mängd såna här turistbilder också, men, ärligt talat, dem skiter ni ju i.

(Jag har en rent löjlig mängd såna här turistbilder också, men, ärligt talat, dem skiter ni ju i)

Det enda som var trist är jag aldrig fick se Super-Vaclav.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: