Jättestora balleodlarinlägget 2

2 06 2013

Ja, ni fattar ju att alla plantor inte får plats på lillballen. Men frukta inte, vi har en ganska rejäl fönsterbräda att ta till också. De här skönheterna får av olika skäl hålla till där. Till exempel den så omhuldade snoppmangon. En gång i tiden ett obscent bihang till en nogsamt nytvättad kärna, i dag ett mindre träd.

Mangon har dessutom fått sällskap av avocadon, som äntligen började visa livstecken efter några veckor halvvägs ner i ett vattenglas.

Mangon har dessutom fått sällskap av avocadon, som äntligen började visa livstecken efter några veckor halvvägs ner i ett vattenglas.

Mangon är inte den mest högresta fönsterväxten. Det är en som jag inte tror ska vara särskilt hög, nämligen anusbasilikan.

Se hur divigt den står och sträcker på sig, utan att låtsas om oljorna i balgrunden som så småningom ska bli dess bleka död.

Se hur divigt den står och sträcker på sig, utan att låtsas om oljorna i bakgrunden som så småningom ska bli dess bleka död.

Nu blommar den. Man har sagt mig att man gör bäst i att knipsa bort blommorna, eftersom de suger kraft, men med tanke på hur löjligt hög min basilika anis redan är så tänker jag högaktningsfullt skita i det rådet.

Blomma. Lilaaktig.

Blomma. Lilaaktig. Lätt suddig.

I går fick anusbasilikan sällskap av sin kusin timjan (och det kan väl kanske hända att jag även planterade ett knippe gräslök och persilja – numera stadigt uppstagade medelst för ändamålet godkända uppbindningsanordningar), och den dvärgbergtall som jag, som det så fint heter, stratifierat i sex veckor. Och med stratifierat menar jag att jag har haft den i kylen i en käck bit fuktig torv. (I en plastpåse alltså, det är inte torv i vår sallad, OK? OK!) Nu ska den stå med plastpåse över sig ungefär lika länge till innan vi får veta huruvida den tänker slå rot. Men det kommer den förmodligen inte. Dvärgbergtallen från Alaska ska inte bli högre än 90 cm, och jag köpte den i nån sorts optimistisk tro att jag ska kunna göra ett bonsaiträd av det. Fast det var innan jag fick höra om bonchis – men mer om det  när vi snackar chili. Det blir kul.

Möt citrushyllan. Herrarna Citron, Jättemöglig skylt och Blodapelsin. Det lär vara citron framför mögelskylten också, eftersom alla fem plantor stod i samma fuktiga kruka förut.

Möt citrushyllan. Herrarna Citron, Jättemöglig skylt och Blodapelsin. Det lär vara citron framför mögelskylten också, eftersom alla fem plantor stod i samma fuktiga kruka förut.

Mina citrusar torde ha planterats nån gång i mitten av februari, och har därför nått den ansenliga åldern av 16 veckor. Mangon är 14 veckor  och basilikan 11. Ja, sen har Messa nån sorts kaktus också, men den har varit med länge.

På ballen har det faktiskt hänt en del sen i går också. Tomatillon verkar mycket riktigt vara på väg att slå i blom, och de tio tomaterna jag räknade till i fredags kväll är i skrivande stund inte mindre än 17 stycken. Typ en burk. Ballast är ändå att musmelonen – den på sistone så långsamt växande – har fått knoppar. Mannen, jag svär!

Vi har redan snackat om mina fotoskills, så släpp det. Det är de gula små rackarna i mitten. Det finns fler, men de håller bara på och dansar disco när jag ska fånga dem och blir alldeles suddiga.

Vi har redan snackat om mina fotoskills, så släpp det. Det är de gula små rackarna i mitten. Det finns fler, men de håller bara på och dansar disco när jag ska fånga dem och blir alldeles suddiga.

Nästa gång blir det kul och manligt och så, för då ska vi snacka chili.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: