Appleknyckaren

10 12 2012

Jag förstår om ni kräver en rapport från St. Johns och Antiguas episka 2-0-seger över Trinidad/Tobago i karibiska mästerskapen, men idag ska jag istället förtälja om hur ett fruset arsel gjorde mig till skamsen ägare av en Appleprodukt.

Det lackar ju, som man plägar säga, mot jul, och jag fick för mig att en surfplatta kanske vore en lämplig julklapp till mig själv. Nej, sa flickvännen, jag vill också ha den. Tänk att kunna vakna på söndagmorgonen och bara klicka fram ett Klovn-avsnitt utan att ens behöva lämna sängen, sa vi. Så ljufvligt.

I helgen for vi till Bromma Blocks för att inleda årets julklappsrace. Det skulle visa sig att det inte var något bra julklappsställe för mig – åtminstone inte när jag hade den potentiella klappmottagaren bredvid mig, så jag lämnade köpcentrat med blott en osthyvel. Sugen på lite elektronik för att kompensera shoppingdebaclet. Typiskt nog lade områdets enda elektronikbutik ner nyligen, så då återstod att ta bussen åt fel håll, eller att åka hem och återuppta shoppingen en annan dag. Så buss, alltså.

Tyvärr hade inte lokaltrafiken riktigt återhämtat sig från förra veckans snöfall riktigt än, varför vi fick vänta i nästan en halvtimme på bussen. Det var jättekallt. Så då förstår ni varför vi inte bara kunde acceptera att alla Samsungplattor råkade vara slutsålda och åka hem tomhänta. Vi har numera därför en Ipad… 2, tror jag. Nån sorts Ipad. I ett svårt fult, men praktiskt, läderfodral med inbyggt stativ.

Ipad

En sån här. Otäck skapelse.

Och tyvärr visade sig mitt Applehat vara befogat. (Nej, naturligtvis slog vi inte in den och väntade på julafton, är du inte riktigt klok?) Först måste man ha ett Apple-ID, sen måste man ange lösenordet till det varje gång man försöker ladda hem en app (vilket hade varit lite enklare om jag inte hade surat ihop och tvingat Messa att regga ett med ett assvårt lösenord), och sen måste du dessutom svara på tre meningslösa kontrollfrågor för att få hem den, och efter att ha gett fan i det och svurit död och elände åt Steve Jobs och gjort nånting annat en stund och försöker ladda ner en helt annan app så måste du göra om samma procedur igen. Du tycker kanske att det är obstinat i överkant av mig att förvägra Apple Corporation mitt telefonnummer, mitt VISA-kortnummer och namnet på min barndoms husdjur för rätten att få ladda ner Facebookappen, men jag tycker inte det.

Men nu har jag i alla fall Netflix på den, och det räcker bra så.

Osthyveln var för övrigt ett mycket lyckat köp, tackar som frågar.

Bra skit!

Bra skit!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: