En kärlekshistoria

3 03 2012

Hören upp och botgören, i som hävdat att min Messa inte är romantiskt lagd. Lyss till historien om hur hon bjöd mig på fin restaurang.

Det var en solig men kall, frisk och blåsig dag. Vi mötte upp i Vasastan vid lunchtid, uppspelta, förväntansfulla. Med kartan i hand. Vi skulle till Karlbergsvägen.Och vi fann Karlbergsvägen. Kön var enorm, precis som det ska vara. Alla ville smaka lyx. Alla ville ha Günthers korvar.

Tja, jag äter faktiskt korv ganska ofta, tack för att du frågade, men jag har alltid plats för en till.

Kön rörde sig långsamt. Stämningen gick nästan att ta på. Vi hanterade den på olika sätt. Själv vibrerade jag en smula. Kände snålvattnet rinna till. Bakom oss pratade grabbgänget om konstigt formade buttplugs. Under tiden sneglade vi på korvkartan.

Günthers korvar. Så mycket korv, så lite tid.

Och knappt hade jag bestämt mig för en dubbel kabanoss med sås och gurkmajo förrän vi överhörde hur kabanossen, den 42 centimeter långa, faktiskt var slut. Ett fruktansvärt svek. I stället beställde jag en zigeunerwurst. Trekvart senare, när det äntligen var vår tur. För den hade jag läst skulle vara starkast. Och jag beställde den utan surkål.

Messa valde en paprikawurst. Ett bra val.

Messa valde åländsk saltgurka, jag gurkmajonäs. Men jag gjorde det medveten om att jag öppnade mig för hån, att den, ur en stor industriell hink uppslevade majon, skulle skära sig med Günthers sås. Den korvsåsen, en röd och en grönaktig, som omsorgsfullt gneds in på insidan av de urgröpta baguetterna. Det är möjligt att jag bara inbillade mig, men jag kan svära på att korvmannens anletsdrag blev strängare när han hörde min gurkmajobegäran. Jag ångrar ändå inget. Jag står för min gurkmajo. Jag var ju åtminstone inte så pinsam att jag försökte mig på att be om ketchup. Sen åt vi.

Vi åt glupskt. Vi åt med inlevelse. Vi åt med glädje.

Vi packade in oss i en telefonkiosk för att komma undan den isande vinden. Och svullade. And there was much rejoice. Såsen, som vållat mig viss oro – jag menar, en korvsås med gröna blad i, är det verkligen rimligt? Det var rimligt. Långt senare, fram mot natten sved det fortfarande till i gommen när jag försökte äta middag. Inte för att jag var så hungrig. Günthers zigeunerwurst håller dig mätt länge. Dock – jag kan svära på att Messas paprikawurst faktiskt var snäppet starkare än min zigeunerwurst, den som skulle vara starkast i sortimentet (trots att den faktiskt inte var så våldsamt stark alls). Och det är ju lite upprörande.

Vår lunchdejt kompletterades av två öl på lokal. Och här vill jag hävda att det är skam och skandal att det ska vara så bökigt att dricka en simpel ale på Kungsholmen klockan halv 2 på en fredag. Först på fjärde försöket hittade vi ett ställe som var öppet. Ska det vara så, VA?!

På vägen hem tappade jag lite i omdöme. Och kan ha köpt ett exemplar av tidningen Allt om whisky, som bland annat berättade om såna otäcka saker som Whisky Train mellan Stockholm och Åre med Steffo Törnqvist. Farbrorn i mig är stark. Till mitt försvar vill jag säga, till den som fortfarande lyssnar och inte har brustit ut i hånfullt smädesskratt, att det faktiskt var ett Irlandsspecial, och vem vill inte läsa om irländska pubar och destillerier när man snart ska åka dit?


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: