Kärlek, uppror och tv-ekar

25 11 2011

Trots att vi öppet skroderar om vår illvilja redan i titeln så är En ond plats en ganska snäll blogg (då ju tystnad sällan misstas för ondska). På rak arm kan jag dra mig till minnes blott tre fall av näthat på grund av något som skrivits här. En gång för att jag baklängeshyllade kändispsykologen David Eberhard, en gång för att jag antydde att Sverigedemokraternas partiledare kanske är lite tjock i huet (dialekt, fôlk, han fattar vad jag menar), och ännu en gång för att jag outade en hemlighet så att den hade kunnat upptäckas av fel person (förutsatt att Fel Person varit en nitiskt och ganska skicklig detektiv).

Inte jättekänsliga ämnen kan man tycka, jag har till exempel inte vågat sticka ut näsan för att, tja… raljera över den så älskade tv-eken till exempel. Så därför tänkte jag raljera lite över den så älskade tv-eken i dag.

Tv-eken, ni vet vilken jag menar, har svävat mellan liv och död de senaste månaderna. Varannan dag frisk som kvist, nästa så gott som fallfärdig. Den har på ett effektivt sätt väckt till liv det slumrande Stockholmshatet, tack vare att ett gäng skägg och tanter i jordfärgade kläder i flera veckor har vakat dygnet runt runt och i trädet. En trogen sidfyllare, i det att skäggen gjort det enkelt för huvudstadens media att fortsätta skriva om ekjäveln och låtsas att vi gör det ironiskt (typ, fast ändå inte om nåt skägg frågar).

Eken har väckt den där nitiska detektiven jag nämnde ovan hos var och en. Och den har kastat en mörk skugga av tvivel över den tidigare så ärevördiga yrkestiteln arborist. I veckor har utländska stjärnarborister åberopats, konspirationsteorier kokats ihop och glåpord kastats. Stillsamma kommunaltjänstemän har hotats och folk har levt ett urbant scoutliv under den (eventuellt) trygga ekens famn. Även politiker har blandat sig i debatten. jag har kanske inte hängt med i alla turer, men vi har bland annat fått vara med om att Miljöpartiet velat göra gällande att eken i själva verket är nån sorts konstverk, medan Stockholmssossarna – alltid med örat mot rälsen – gått ut  med pressmeddelanden som gått ut på att vi kan väl låta eken stå kvar, det gör väl ändå inte så mycket, och då känns det ju skönt att åtminstone något är som det ska. Den dagen S inte längre hoppas att Östermalmsbor ska få tunga träd i huvudet kommer att bli en konstig och skrämmande dag. Eken har, kort och gott, berört.

Tills i natt. Som ett planerat hån (eftersom det var några timmar efter Östermalmsnytts tryckstart – den enda tidningen som ju faktiskt kan skriva om eken utan att det betraktas som orimligt och löjeväckande (och det säger jag kanske inte alls för att jag kan ha vissa kontakter på tidningen Östermalmsnytt och förresten kan du inte bevisa nånting!)) satte polisens delta force in sina styrkor vid treslaget i natt, lyfte bort aktivisterna mer eller mindre fredligt (beroende på vem du frågar) och pluggade in sin elektriska motorsåg, för minsta möjliga oljud. I morse var detta allt som återstod:

Bilden har jag snott från Nöjesreportern (som f ö inte varit nöjesreporter på flera år, men vad gör man?)

All kamp till ingen nytta. Aktivister har – när de inte tältat på Oxenstiernsgatan – bombarderat media med textsjok, dikter och rena anklagelser. De har gråtit över att deras (internationellt erkända) arborister minsann sagt att eken inte alls är rutten och berättat för media att ingen tagit hänsyn till detta (vilket, och här försöker jag mig på ett riktigt långskott, kan bero på att trafikkontoret inte fått se dessa avvikande rapporter trots att de har bett om dem mer än en gång). Det hårdaste slaget torde ha varit att den norske Quisling-arboristen hade mage att hävda att eken inte ens var nästan tusen år, utan på sin höjd 450 år.

Förhoppningsvis kan stadens medkännande människor nu återgå till att bry sig om andra orättvisor i vår stad (kanske till och med högt, inte bara som ett vagt argument när någon frågar varför de bryr sig om eken), stans bilister kan sluta vara arga på att trafiken går som sirap på grund av att Oxenstiernsgatan varit avspärrad och återgå till att vara arga på trafiken rent allmänt, och Twitters alla skrattare kan återgå till att skratta åt Marcus Birro.


Åtgärder

Information

2 responses

25 11 2011
sienna

Fantastiskt! I morse på fikat förutspådde jag gravljus och blommor vid stubben. Så rätt jag hade!😀

8 12 2011
Vad media missade (hoppas jag) « En ond plats

[…] hörde förresten, apropå tv-eken, att ekens vänner startat en intresseförening som, lite otippat, heter Ekens vänner. Vissa […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: