Om landslagets devolution

15 11 2011

Här tänkte jag skriva nåt om vad jag gjorde och var jag var de senaste gångerna Sveriges fotbollstjommar kvalat in till EM. Jag tog ju för givet att det var lättdefinierade tillfällen som jag lätt skulle komma ihåg bara jag fick friska upp minnet om hur kvalgrupperna såg ut när det begav sig. Men så var det alltså inte.

Sveriges EM-kvalhistoria är synnerligen odramatisk. Före 2000-talet var vi aldrig med (om vi inte lovade att ställa upp som värd på den tiden då ingen annan vill ta emot engelska och tyska slagskämpar), sen ändrade de reglerna så att nästan alla som vill får vara med och då har vi alltid varit med. Men inte genom några heroiska slutminutsvändningar i fientlig turkisk miljö eller via osannolika segermål gjorda av okända israeler eller bulgarer mot övermäktigt motstånd. Nej, överlåt det till världsmästerskapen, i EM har det alltid räckt med en poäng hemma mot Lettland i sista omgången, förutsatt att inte Tyskland släpper in tio mål hemma mot San Marino. Typ. Livsomvälvande ögonblick av magi, inte så mycket.

Det här gör ju att min klämkäcka avslutning om att, efter alla dessa episka kvällar i glädjens tecken (som alltså inte existerade) firade in Sveriges heroiska kvalificering till EM 2012 genom att strunta i den och istället titta på Irland-Armenien, samt spekulera i exakt hur stor betydelse för värdnationernas ekonomi maskotarna Slavek och Slavko kommar att ha, blir helt poänglöst. Jävla glädjedödare. Dessutom fick Armenien spö.

Men ikväll kan vi förhoppningsvis glädja oss åt historiska minneskvällar för andra nationer. Eller, ja, ett i alla fall. Estland och Montenegro är rimligtvis rökta, men för Bosnien lever hoppet. Jag överlåter till fotbollsvagabonder som Niva att berätta exakt hur betydelsefullt ett EM-slutspel skulle vara för det plågade bosniska folket och tänker själv i stället spekulera i exakt hur grinig Cristiano Ronaldo kommer att bli, och hur många lagkamrater han kommer att hålla ansvariga, om de faktiskt lyckas. Ty det skulle göra mig lika glad som landets samlade sportjournalistkår blev när det visade sig att Zlatan i sin nya bok valde att själv berätta exakt hur mycket av ett machorövhål han i själva verket är, så att de slapp göra det själva. Vi har alla olika drivkrafter.

"DITT fel var det, och ditt! Och din mammas!"


Åtgärder

Information

One response

16 11 2011
Ron Obvious

Jaja, 6-2 alltså. Då vet vi – världen är fortfarande en ond plats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: