Att skratta manligt

11 11 2011

Jag vet inte hur det är med er, men själv är jag ganska kittlig på vissa ställen. Och nyligen fick min flickvän för sig att jag faktiskt borde skratta lite manligare när hon kittlar mig på dessa ställen. (Att helt enkelt låta bli att kittla mig på ställen som framkallar fåniga läten var tydligen aldrig ett alternativ.) Jag tänker mig att ett bullrigt sjömansskratt borde gå hem. Så det kommer att tränas mycket på att skratta hårdare i helgen. Tydligen. Det är viktigt med helgplaner.


Åtgärder

Information

2 responses

16 11 2011
Fräulein C

Hur gick det med skrattandet? Blev det manligt och därmed bullrigt, eller bullrigt och därmed manligt? Alltså jag vet inte om bullrigt per definition är manligt men jag vet att jag läste det i en deckare en gång, Harry Bosch tror jag, ”hans bullriga skratt” som en förstärkning av machoappearancen. Hur eller hur, jag är nyfiken.

16 11 2011
Ron Obvious

Äsch, jag vet inte om det är så bullrigt. Det blev mer av ett högt gentlemannaskratt med lätta inslag av vansinne. Tänk dig en korsning av Westley från The Princess Bride och Kang från Simpsons (med en liten nypa Victor Frankenstein). Typ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: