En ond plats pennfajtas

31 10 2011

Kära Ron Obvious (om det nu är ditt riktiga namn), är det verkligen rimligt av dig att ockupera värdefullt webbutrymme med en blogg när du så konsekvent vägrar att fylla den med vettigt innehåll? Skärp dig för fan, annars skickar vi Bulten på dig.
/Ovän av ordning

Kära Ove, det är väldigt rimliga frågor Ni ställer. Saken är den att jag… har blivit lycklig. Jag vet, det låter vansinnigt, men jag kan inte ljuga för mig själv längre. Jag är inte längre en vilsen främling i en ny stad. Jag har en flickvän, ett fast jobb och en egen, alldeles för stor, lägenhet. Och som en direkt följd av det har jag inte heller tid att engagera mig politiskt eller samhälleligt. Som alla känner till är konsten besläktad med lidande, men det ska ju fan hitta nånting att gnälla på när tillvaron är så äckligt balanserad och bra. Jag ber om ursäkt.

Med hopp om framtida misär.
/Ron


Åtgärder

Information

4 responses

31 10 2011
Thomas Eugen Gunnar Öst

Jag vet inte i vilken utsträckning den verifierats, hypotesen om att omfattningen av ens skivsamling står i omvänd proportion till omfattningen av ens sexliv. Men nå’nstans tycker jag det verkar som att din förklaring av den (enligt egen utsago) avtagande innehållsliga kvaliteten i din blogg utgör en sorts belägg för den hypotesen. Om ens handlande är en följd av att man har mål och behov som man vill uppnå/tillgodose – vilket är ett axiom inom viss beteendevetenskap – så verkar det ju logiskt att ens handlande överlag avtar ju fler mål och behov som uppnås/tillgodoses. En annan kanske i sammanhanget mer relevant sak jag kommer att tänka på är iakttagelsen att flera av Sveriges mest framgångsrika rockband kommer från småstäder som är så tråkiga att det helt enkelt inte finns något vidare spännande att göra för dem som växer upp där. (Åtminstone hävdade en känd nöjesjournalist det en gång.) Ju hungrigare man är, desto fler incitament till aktivitet (för att stilla hungern) upplever man; likaså minskar ens handlingsbenägenhet rent generellt ju mättare man är. Fast här är det så klart fråga om ”andlig spis” och hunger efter upplevelser/stimulans, snarare än hunger i rent fysisk mening. Är det alltså så enkelt som att ens skapande aktivitet blir mindre omfattande ju mer man tycker sig ha i livet? Kreativiteten avtar ju mer av innehåll ens ”verkliga” tillvaro erbjuder, eller? Skapandet av ”overklig” mening/innebörd blir alltmer onödigt och irrelevant ju mer ”verklig” mening/innebörd som man blir i åtnjutande av? Men det heter ju samtidigt att mycket vill ha mer… En så’n som den österrikiske kompositören Anton Bruckner, till exempel – han gjorde ju sina bästa verk när han i tämligen hög ålder av kungen (eller vad den österrikiske regenten nu kallade sig) fick en egen tonsättarbostad och frikostigt uppehälle m.m. där han i godan ro kunde skapa sina symfonier. Beatles gjorde ju också sina kanske mest odödliga alster när de redan hade firat sina mest fantastiska triumfer (och sannolikt haft ett mer vidlyftigt sexliv än vad de flesta av oss under vår livstid kommer i närheten av). Så helt entydigt tycks ju sambandet inte vara, det vill säga hypotesen om ett positivt samband mellan armod och kreativitet (vad än somliga nyliberaler än vill påstå).

Det kan väl inte vara så att denna Messa utövar ett dåligt inflytande på dig? Nog minns jag hur du, Ron Obvious, för tio år sedan uttryckte viss oro (nåja…) över att min ”uppfriskande excentricitet” skulle komma att förtvina av detta att jag plötsligt fått en flickvän. Jag kan inte själv avgöra huruvida detta som du befarade verkligen infunnit sig, men en sak är säker: själva TIDEN som jag en gång hade för att inlåta mig på mer eller mindre utflippade betraktelser över tillvaron är numera minimal. Stjäl helt enkelt Messa din tid? Men jag är ju lika genial som jag alltid varit… Och Messa är väl ändå inte någon kreativitets-usurpatör?!? Nej, det är nog bara så att de veritabla hjärnspyornas tid är förbi. Månde Bulten visa tålamod.

31 10 2011
Ron Obvious

Jag försökte fråga Messa om huruvida hon anser sig vara en kreativitetens usurpatör. Hon sade åt mig att vara tyst och hämta godis.

31 10 2011
Ron Obvious

Nej, för att vara allvarlig en sekund, min tes är väl inte djupare än att jag noterat att man har mer tid att reflektera över tillvaron (samt sätta dessa tankar på pränt) om man är singel, arbetslös och oavbrutet nervös för att nån jobbig jävel ska knacka på dörren och ifrågasätta ens varande i lägenheten vars kontrakt inte bär ens namn än om man inte är något av detta. Å andra sidan hade jag säkerligen haft en betydligt mer avancerad hypotes om jag hade varit singel, arbetslös och bostadstveksam.
Och jag kan försäkra herrn om att du fortfarande är uppfriskande excentrisk men, så vitt jag vet, kanske inte lika ofta som fordomt. Ej heller jaga hungriga vargar bäst, naturligtvis.

31 10 2011
Thomas Eugen Gunnar Öst

Visst ja, det var ju så ordspråket som jag letade efter lyder! ”Hungriga vargar jaga bäst”… Jag hade det på tungan. För övrigt kan jag tillägga att en fiskare som fryser är en dålig fiskare, om det nu har det ringaste med saken att göra. En sak torde vi väl nu ändå vara ense om: ”Det som mycket betänkes, blir betänkligt”.

Sedan är väl i dessa tider tidsbrist någonting som är bra att ha. Man har ju hört om folk som grips av oro vid anblicken av sin ej helt med inplanerade aktiviteter fulltecknade kalender. Att ha tid för personliga reflektioner över tillvaron/vardagen/världen – av nonsenskaraktär eller präglade av stort djupsinne – är väl idag snarare att betrakta som en indikation på att man inte riktigt har lyckats i livet. Men den tendensen försöker vi ju motverka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: