Die konferenzknüller

11 09 2011

Det blev en härlig konferens med hela Gratistidningskonglomeratet i de vackra trakterna runt Grythyttan. Det blev många skratt och nya bekantskaper.

Nä, men ärligt talat. Vilken jävla resa!

Redan från början intog personalen en ganska sval inställning gentemot våra två dygn i Kilsbergen. En redan lätt kaotisk arbetssituation (vi håller på och expanderar och ändrar om och såna goa grejor) blir knappast bättre av att vi missar en hel dag genom att resa bort för att hänga med resten av Gratistidningskomglomeratfamiljen. Dessutom gillar ingen att a) tvingas gå upp i grisottan och 2) jobba på en lördag. Det är ett paradigm som inte gynnar kärnverksamheten.

Väl där, en halvtimme för sent, möttes vi av Poodles-klassikern One Night of Passion på repeat, varpå vår konferencier Fredrik Berling inledde med ett småslipprigt skämt om snygga singeljournalister. Vilket väl är ungefär vad man förväntar sig av en stor konferens. Första dagen var det förläsningar. Underhållande sådana, visst, men kanske med mindre praktisk nytta. Höjdpunkten var när redaktören för vår senaste franchise skulle presentera sin tidning. Jag håller inte på med sånt där bjäfs, upplyste han oss när någon frågade om han hade en powerpointpresentation att visa, och hystade upp sin rejäla, flanellskjorteprydda kropp upp på katedern och började prata. Skönt, tyckte vi. En klassisk murvel. Och sedan började han prata, och då började en förbluffad åhörarskara vrida sig obekvämt i stolarna. Eftersom det verkade som om hans publicistiska idé i huvudsak består av att skriva om diverse pressmeddelanden och politiska pamfletter. (Vilket fick fler än en att fundera på om inte research är något som även ledningsgrupper borde träna lite extra på.)

Å andra sidan var murvelns kollega en lång, tunnhårig man med hästsvans och gammaldags kostym som hette Jukka. Han finska brytning var hård och kraftig och han hade precis anställt sin dotter som redigerare. Det grämer mig att jag inte hann hänga lite mer med Jukka under kvällen.

På kvällen var det fest. Trerättersmiddag och den nervöst emotsedda utdelningen av Gratistidningskonglomeratet Awards. Nervöst eftersom åtminstone ingen jag pratat med har brytt sig om att nominera någon. Potentiellt jättepinsamt. Men det hela räddades av att vinnaren av årets tidning höll ett fint och känslosamt tal.

Tydligen är jag kollega med fadersfiguren från en känd tv-reklam för ett telefonbolag (vilket jag skriver lite omständligt för att minska risken för att ”fel” personer ska kunna googla sig hit) som vi kan kalla Telefonpappan. Telefonpappan hade en episk slips, som jag tyvärr inte lyckades få någon bra bild på, samt en uppsättning kostymer i grälla färger. Och när jag såg honom prata länge och väl med Lena på Sälj och sedan skriva ner något så utgick jag från att han försökte ragga upp henne. Men senare skulle det visa sig att han bar med sig idolkort på sig själv som han signerade till den som ville ha.

Redan under den första rökpausen, mellan för- och huvudrätt, bad Jake The Snake om en kula i huvudet hellre än att gå tillbaka till sina bordsgrannar, den gravida kvinnan och Västeråsaren som höll 20-minutersmonologer om den härliga sammanhållningen i Västerås. Själv hamnade jag vid göteborgsbordet. Det var goa gôbbar, vill jag lova, gôbbar som, anförtrodde mig min förra kollega som numera flyttat till framstjärten, var lätta att hata och nästan omöjliga att jobba med. Den goaste gôbben uppmärksammade under huvudrätten att vår VD fyller 60, något han firade genom att sjunga en liten sång. 27 vitsiga verser som aldrig, aldrig tog slut. Men alla familjer har en störig onkel som alltid blir för full. Och lite längre bort vid mitt bort satt en mellanchef från Enköping. Mellanchefen härjade som en hockeysupporter redan vid förrätten, samtidigt som han, relativt osmidigt, försökte ragga upp samtliga kvinnor i sin omedelbara omgivning. Mellan påfyllningarna av vinglasen passade han på att köpa stöl i baren.

När coverbandet äntrat scenen var han attackfull. Han hann med att förolämpa både Chefredaktören och Redaktionschefen innan han försvann ur sikte. Tyvärr vet jag inte exakt vad han sa, men det var nånting i stil om hur avskyvärda vi stockholmare är, och detaljer om det förakt man kan känna för sådant pack. Först vid halv tre-tiden på natten lät han höra av sig igen. När Solna och Nöjesreportern förklarade att anledningen till att de blivit så sena var att de varit tvungna att fiska upp Mellanchefen från drunkningsdöden i en sjö. Det är fortfarande oklart hur han hamnade där, men enligt uppgift hade han lera ända upp i ansiktet. Han tackade sina räddare med en ny ström av förolämpningar innan han dumpades utanför sitt rum.

När jag släntrade in i frukostmatsalen sex timmar senare var den händelsen redan allmänt känd. Faktum är att vi nästan tyckte lite synd om honom på lunchen då hann sågs sitta ensam vid ett utebord. Men sen fick han sällskap av en kollega, då kändes det bättre.

Däremot tror jag inte att det lågs så mycket.

Så hade vi det. Och jag antar att jag nu kan skriva in mig bland dem som varit på en riktig konferens. Vi får väl se om det blir några fler.


Åtgärder

Information

3 responses

6 02 2012
Josefine

Hahaha… tyvärr kommer jag inte vara med på nästa partysammakomst. Jag skrev bara några artiklar under hösten för DP. Men nu när jag läst det här episka inlägget känns det som att jag borde tjata in mig till nästa gång!

6 02 2012
Ron Obvious

Ja, det är minnen för livet. På ungefär samma sätt som en amputerad fot är det.

4 10 2012
Konferensen II – the return « En ond plats

[…] i landet på samma plats och utsätta dem för sprit och sociala experiment. Det var ett… intressant koncept. Det var en sån tillställning som fick en att önska att det skulle bli en årligt återkommande […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: