Förätarkorvsexperimentet

20 08 2011

Många av er känner säkert redan till Fredrik Backmans överdådiga kulinariska förätarorgier, men för den som händelsevis har missat dem finns bakgrunden här. Nåväl, i dag var det dags för mig, korvfantast, att prova på förätarkorven. Som en lätt fredagskvällsmåltid. Jag är förstås medveten om dödssynden i att äta förätarmat som en hel måltid, men så är jag inte en bottenlös skåning heller – jag tog chansen.

Tyvärr gick det hela lite snett redan från början. Jag hade glömt att köpa potatissallad. Vidare visade sig den gula löken – mitt eget val av gött – vara helt slut i hela lägenheten. Fruktansvärt otippat. Så där fick jag nyttja den underlägsna röda varianten. Dessutom var den torkade löken och smörgåsgurkan båda på upphällningen, varför jag blev tvungen att hålla igen på dem. Majonäs och bea skippade jag helt, ty mina artärer är redan slitna.

Andra punkter där jag avvek från originalreceptet var ölen, som jag inte orkade köpa eftersom jag var tvungen att agera kran till Messas kräftberoende, samt själva korven. Jag råkade ha ett paket na’aukaka vilket, trodde jag, väl borde funka precis lika bra som chorizo. Det gjorde det inte. Över huvud taget präglades hela denna min debutförätarkorvsupplevelse av nybörjarmisstag. Orutin. Taskig planering.

Förätarkorven visade sig vara en oerhört komplicerad korvrätt att tillaga. Till och med den allra längsta sleven i hushållet skulle visa sig vara för kort för att gröpa ur baguetten i all dess härlighet. I stället använde jag den gamla trogna kökskniven för att komma tillräckligt djupt, vilket var både omständigt och lite farligt. Som en direkt följd av ovanstående var det förstås knepigt att sprida ut senapen på insidan.

Därefter tänkte jag – naivt – att det borde räcka med bacon om jag delade tre baconskivor på mitten. Ja, ni skrattar åt mig nu, men just då kändes det helt rimligt. När korvskivorna var invirade i både ost och bacon använde jag en stektång i plast för att pressa ner dem på önskat djup. Vilket fick till följd att den snabbt blev marinerad av Johnnys senap. Emellan korvskivorna hamnade löken, gurkan, och lite ketchup. Det visade sig vara löjligt bökigt både att få baconet att ligga korrekt virat runt korven och att pressa ner korven utan onödigt gegg. Messa hjälpte till genom att föreviga processen med sin mobilkamera samt ta mitt muttrande över hur svårt det var personligt.

Den färdiga förätarkorven var onekligen en ganska imponerande syn. Faktiskt något maffigare än den där tredecimetersdrawskan jag var tvungen att äta med tvåhandsfattning ur en baguette. Och nu kom nästa bakslag. Jag hade inte stekt på korven tillräckligt. Dessutom skar sig na’aukakans svaga ananassmak ganska rejält med rödlöken. Göttet hade behövt lite mer gegg för att balansera upp hela härligheten, och smaken av ost var nästan helt obefintlig. Nej, min allra första förätarkorv får betraktas som en stor besvikelse. Här finns mycket att förbättra.

Faktum är – och mina öron rodnar när jag skriver detta – att jag inte ens åt upp hela korven. I must atone in shame!

Sen blev jag lite ”lurig” i magen.


Åtgärder

Information

3 responses

20 08 2011
sienna

Föredömligt pedagogiska bilder!
Bättre lycka nästa gång. Nu vet du vilka misstag du inte ska göra. Och du kanske ska hoppa över lunchen också inför nästa förätarkorvsmiddag.

20 08 2011
Ron Obvious

Jo… alltså… det här är lite skämmigt att erkänna, men jag hade faktiskt bara viftat ner en kokt med bröd till lunch.😮

20 08 2011
sienna

Nu blir jag lite besviken på dig.😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: