Om hurusom media tar sitt ansvar

5 08 2011

Man hör och ser ganska ofta barskt formulerade åsikter om hur usel svensk media och dess journalister är (ofta i svensk media), men sällan det omvända. Jag tänkte råda bot på det. Ty alla redaktioner har ett återkommande persongalleri som gärna hör av sig om både stort och smått. Faktum är att jag är övertygad om att Sveriges samlade galningar, förståndshandikappade och latent arga människor lyckas hålla sig på rätt sida av vansinnet enbart tack vare att media finns där som slakstratt för deras tankar. Utan oss – Zombieland!

När jag var sportjournalist på lokaltidningen hade vi två stammisar, en kvinna som gärna ville tala hockey året om, samt en man som bara tyckte att vi var så himla snälla och goa. Förmodligen bodde de på samma behandlingshem. På den stora morgontidningen ringde ofta en man som tyckte om att skrika okvädingsord och när jag ägnade mig åt spel på kvällstidningen hörde vi ofta av en man som ville diskutera stryktipset – han hade dock sina favoriter (som skiftade ganska ofta) och blott ett par veckor var jag denna favorit. På den andra kvällstidningen hade vi en kille som tvärtom brukade skälla ut vem det nu var som ringde.

Numera är jag inte längre reporter, så jag slipper för det mesta lyssna på kvinnan som ringer varje måndag morgon och förfasar sig över att ”en otäck neger” har delat ut hennes tidning. Jag gör överhuvudtaget mitt bästa för att undvika att svara i telefon, med undantag för Kvinnan med Astrid Lindgrenrösten som hör av sig på tisdagar för att diktera de ordrika insändarinlägg som hon av okänd anledning inte kan skriva själv. Men i gengäld är ungefär var femte av de insändare jag får ta emot, i egenskap av insändarredaktör, totalt opublicerbara.

Man kan med andra ord säga att media inte alltid har så höga tankar om sina läsare heller. Vi håller bara ganska tyst om det. Ibland kommer det dock synpunkter som är alltför intressanta för att bara gömma undan på Gubbsterns puckovägg. I går kom det ett sånt.

Klicka på bilden för att skärskåda brevet i dess fulla glans.

Det är ett brev som inte är helt lätt att dechiffrera, men efter att vi slagit våra kloka skallar ihop har vi luskat ut att avsändaren tycker att det är rent förskräckligt att kvinnor/unga flickor inom media alltid måste vara söta och prydliga, medan medias män – här personifierat av Polacken – kan se hur slafsiga ut som helst. Och om vi inte skärper oss med det här mansgriseriet så kommer avsändaren att rösta på Sverigedemokraterna istället ty de är tydligen nån sorts motsats till detta slafseri. Det är en åsikt som vi nu har tagit till oss. Och om någon lyckas pussla ihop en sammanhängande text av ovanstående så går det bra att dela med sig här.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: