Bra skit: Bucker

28 07 2011

Jag vet inte hur det är med er, men själv är jag rätt förtjust i non-fiktion, så kallade faktaböcker. Såna som berättar om verkligheten. Särskilt gillar jag dem som berättar om aktuella, kontroversiella ämnen, ity det öppnar för uppföljare. Kontroversiella aktuella ämnen skriver man inte om oemotsagt, varför varje hopslagen bok av dylik karaktär innebär att du måste ge dig ut på internet för att kontrollera relevansen i belackarnas kritik. Jag vill nämligen hävda att kvaliteten på den säger en hel del om hur nära sanningen din faktabok ligger.

I veckan har jag plöjt igenom Merchants of Doubt (med den stringenta undertiteln ”How a Handful of Scientists Obscured the Truth on Issues from Tobacco Smoke to Global Warming”) av Naomi Oreskes och Erik M. Conway. Bara titeln är ju rena festen. Det är för övrigt innehållet också. Detta är djupt spännande populärvetenskapshistoria som sträcker sig ända från 40-talet fram till nutid. Om innehållet kan man läsa både här och var på nätet, men det kan sammanfattas med ett antal fiffiga knep man kan använda för att ifrågasätta rådande vetenskapliga konsensus:

  • Ifrågasätt (Vetenskap är en snårig affär som bygger mycket på sannolikhet, varför dess process är i princip oändlig. Det behövs m a o alltid ”mer forskning”. Utnyttja detta, kära skeptikerkollegor.)
  • Använd media (Journalister har en ryggmärgsreflex som säger dem att inga påståenden bör få gå obesvarade. Och få av dem förstår skillnaden mellan avvikande politiska åsikter och divergerande vetenskapliga rön. Vetenskapsmän skyr offentliga bråk och uttalar sig dessutom ogärna utan att diskutera med kollegorna först, så risken att de protesterar så att någon hör är liten.)
  • Förvirra (Gemene man kan svårligen sätta sig in i pågående vetenskapligt arbete – inte ens begåvade vetenskapsmän vågar uttala sig utanför sin egen specifika expertis – varför man genom att utnyttja punkten ovan förvånansvärt enkelt kan sprida ounderbyggda påståenden. Med lite envishet betraktas de snart som vedertagna fakta. Svensson läser sällan hårdvetenskapliga tidskrifter.)
  • Halmgubbar (Och funkar inte ens det – hitta på! Dra till med något påstående som låter bra för din sida, eller hävda att någon annan har sagt det. Kom med personangrepp!  Bara fantasin sätter gränserna! Punkterna ovan talar för att få kommer att genomskåda dig.)

Japp, det finns till och med böcker som beskriver de här metoderna i mer detalj. I Merchants of Doubt går författarna igenom sju punkter som har väckt debatt under senare delen av 1900-talet: Rökningens skadeverkningar, Effekterna av DDT, Reagans Stjärnornas krig-projekt, Surt regn, Ozonhålet, Passiv rökning, samt – dagens heta potatis – människans påverkan på klimatet. I dag är det väl få som betvivlar att rökning ökar risken för lungcancer eller att överanvändandet av freoner inte var jättebra för ozonlagret. Däremot tycks det finnas en del som tror att det är skitsamma om vi fortsätter att elda kol i några hundra år till.

Rimlig bok. Läs den.

Det här kan man ju ha åsikter om. Ty det är svårt att sätta sig in i frågan ordentligt. Jag har själv försökt. Det är enklast att använda sitt sunda förnuft. Mitt sunda förnuft säger mig att det rimligtvis inte är nyttigt att dra ner rök och tjära i lungorna varje dag (trots att jag faktiskt gör det själv till och från) och att vi knappast kan fortsätta att förorena och göra slut på jordens resurser ostraffat hur länge som helst. Det låter logiskt i mina öron. Eller så kan man lyssna på vetenskapen. Den säger nämligen samma sak, men de har siffror som stödjer dem. Tror man på vetenskapen kan man rimligtvis tro på att en begränsning av dylika osunda utsläpp vore en bra grej för att tvinga fram tekniska innovationer som löser våra energibehov på ett säkrare och effektivare sätt – precis vad som hände när man äntligen begränsade svavel- och kväveoxidutsläpp för att få bukt med försurningen.

Men – och här kommer själva poängen – Oreskes och Conway visar att alla dessa fall har en gemensam nämnare. Eller för att vara exakt, gemensamma skeptiker. Det är ju så de har valt ut sina sju stridsfrågor. En högt respekterad fyrklöver med finfina kontakter på höga platser, som alltid tycks dyka upp när till synes klockrena vetenskapliga argument börjar ifrågasättas. S. Fred Singer, Frederick Seitz, William Nierenberg och Robert Jastrow, där har ni grabbarna grus som använt samma metoder för att stoppa den fria marknaden från att göra precis vad den vill utan att behöva tänka på konsekvenserna. Uppenbarligen universalgenier med tanke på hur många olika ämnen de uttalat sig om. Så tror du inte på mänsklig påverkan av klimatet så borde du rimligtvis inte tro att rökare får cancer eller att DDT är onyttigt för människor heller. Ty de åsikterna har inte bara samma vetenskapliga grund (ingen), de har dessutom populariserats av samma personer, stödda av samma organisationer. Visst är det spännande?

Fred Singer, universalgeni, vivör, lebeman. Har inte gjort någon egen forskning på över 20 år, men har ändå råkoll på typ allt.

Och då har vi kommit fram till kritiken. Av de fyra vita amerikanska männen i kärngruppen finns bara en i livet i dag, fysikern Fred Singer, så det är till honom vi måste gå för att kolla trovärdigheten i vår bok. Vi behöver inte leta länge. Här kommer Singers replik. Och den är… inte övertygande. Om vi bortser från att Singer inleder med att stava den ena författarens namn fel, innan han börjar peka ut vetenskapliga felaktigheter i boken (som alltså inte är en vetenskaplig bok, utan en vetenskapshistorisk dito) samt ifrågasätta budbärarnas (åtminstone den ena) vandel och blåsa upp sina egna så märker vi snart att de punkter Singer angriper är irrelevanta.

När man kanske är nyfiken på hur det kommer sig att en fysiker och ekonom kunde veta så mycket mer om rökningens effekter än läkarvetenskapen så skriver Singer om berylliums atommassa. Där man undrar om källhänvisningar till häpnadsväckande påståenden väljer Singer i stället att kraftigt dementera att han hade något att göra med den metod som skulle komma att minska försurningen i Nordamerika. Inte heller vill Singer bemöta påståendena om att han envist gått ut i media med teorier (i ett brett antal ämnen) som sedan länge avskrivits, om det stämmer att han lurade en döende Roger Revelle att lägga till sitt namn på sin ”klimatskeptiska” (ett märkligt uttryck som jag använder av bekvämlighetsskäl) rapport (för att sedan använda detta till att angripa Al Gore, som nämner Revelle som sin förebild) ej heller förklarar eller förnekar han att hans forskning om rökning finansierats av tobaksbolag, eller tar avstånd från författarnas påstående om att 92% av alla ”klimatskeptiska”  skrivelser bekostats/givits ut av tankesmedjor långt ut på högerkanten (men tar, lite oväntat i ljuset av föregående påstående, upp att Oreskes en gång hävdat att några sådana skrivelser inte existerar), för att bara nämna några spännande frågeställningar ur boken.

Vetenskapen är ju nu sådan att det inte finns några exakta sanningar. Man får helt enkelt titta på den data som finns och dra sina slutsatser utifrån detta. Precis som jag just gjorde. Gör det du också.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: