Spelad dumhet som kamp mot dumhet

14 07 2011

Religion har alltid funnits. Först som ett sätt att försöka förstå varandets obegriplighet, senare som ett sätt att bygga en civilisation genom att i religionens namn förtrycka oönskade och improduktiva seder, och, nu, tyvärr, allt oftare som ett politiskt vapen. I det sekulära Europa har vi varit ganska förskonade från mycket av de galenskaper som 2005 inspirerade studenten Bobby Henderson att hitta på pastafarianismen för att med satirens hjälp försynt påpeka att vetenskap är vetenskap och religion är något annat. (Mer bakgrundsfakta finns här.)

Flygande spaghettimonstret - din köttbulle i tomheten.

Här, i den civiliserade världen, får folk av hävd tro på vad de vill. Det finns till och med lagar som skyddar de rättigheterna. Och det är väl fint så. Klart att folk ska få tro på vad de vill. Så länge som det stannar där. Och om vi bortser från att Irland gjorde hädelse straffbart 2009. Eftersom lagen säger att ingen har rätt att lägga sig i troendes seder och traditioner – så länge som de inte bryter mot några lagar – öppnas en enorm lucka för godtycke. För vilka är ni att lägga er i vad någon tror på? Och för att godkännas som trossamfund, och därigenom skyddas av religionsfriheten, finns inga kvalitetskrav – dock finns krav på själva gudstjänsakten, vilket var kammarkollegiets (som beslutar i de ärendena) motiveringen till att Kopimistsamfundets ansökan avslogs. Några andra rationella krav kan ju inte finnas då religion per definition är irrationell.

Därför var det väl bara en tidsfråga innan någon skulle försöka sig på att utmana de här lagarna, så som österrikaren Niko Alm nu har gjort – och lyckats med. Niko har samma rätt att bära ett durkslag som en turban. Och samma rätt att ta av den när han vill. Ty tillbedjandet av det flygande spaghettimonstret kan tyckas fånigt, men är ju i själva verket inte konstigare än någon annan gudstro. Skippa känsloargumenten och traditionen och inse att His Noodly Appendage inte är orimligare än tron på änglar eller det rituella stympandet av barnpenisar. För själva bakgrunden till en religion, som vi konstaterade ovan, är ointressant. Ingen har någonsin ombetts att motivera eller bevisa relevansen av sin tro, religionsfriheten gäller alla. Och däri ligger det geniala i Bobby Hendersons och Niko Alms aktioner. Varför ska religion, en ogreppbar tro (sann eller låtsad) på en påhittad gudom, ges rättigheter som andra, mer meningsfulla, organisationer inte har? Och hur långt kan man dra den här farsen innan det blir en ändring?

Förhoppningsvis kan en larvig aktion få en slapp och fånig lagstiftning att ändras.


Åtgärder

Information

3 responses

14 07 2011
Markus "LAKE" Berglund

Bra sammanfattning. Vissa verkar tro att Niko verkligen är en religiös fundamentalist. De har väl inte orkat läsa längre än rubriken…

14 07 2011
Ron Obvious

Man undrar om någon hade brytt sig ifall han bara var en helt vanlig fundamentalist. Österrike lär ju vara ganska kyrkligt.

15 07 2011
En chefspappas vardag… » Länge leve Spagettimonstret!

[…] det bäst där ute! Bloggar: Snusidal, Altruist,  En ond plats, Sysadminbloggen, Le Lotus d’Orange, En kopp kaffe, Javamorsans knasiga värld, Zac’s […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: