Snabbrapport

4 07 2011

Det är nånting med Metallica, de saknar den där extra charmen. Visst de har onekligen låtarna. De är ensamma ansvariga för att ha gjort den hårda rocken mainstream, de får medelålders mellanchefer att dansa lustigt, men jag kan ändå inte känna samma kärlek till dem som t ex Maiden eller Slayer. Det är bara en åsikt – det blev ganska uppenbart när 50 000 pers vägrade att sluta sjunga allsången till The Memory Remains att ingen håller med mig.

Anthrax tjuvstartade, och det vi hann höra imponerade inte, även om Joey gjorde det i Indians. Megadeth, däremot, kom med en väldigt trevlig låtlista. Jag saknade Hook In Mouth, men i gengäld fick vi både Wake up Dead och Peace Sells, och Messa fick Symphony of Destruction vilket fick den framtunge hårdrockaren framför oss att nästan gå sönder av lycka. ”Fy fan vad tajt! Så jääävla bra!” Han rockade å andra sidan till alla band som i trans. Man kan sammanfatta det som så att vi var betydligt mer förtjusta i honom än i den breda mannen bredvid som tog upp ett och ett halvt säte, aldrig satt stilla samt hade potenta armhålor som genomgick en märkbar kemisk reaktion i den kvava värmen. Till sist blev jag tvungen att strängt be honom skärpa sig.

Slayer var dem jag helst ville se, men jag är inte helt nöjd med deras spellista. Men Tom var så där mysig som bara Tom Araya kan vara, och batteristen Dave Lombardo var i så fin form att min mjälte kom i självsvängning.

Metallica, det går inte att förneka, bjöd på en maffig show och i stort sett allt man kan begära. Höjdpunkten var nog den högst otippade Orion The Call of Ktulu följt av One. Ekvilibristiskt framfört. Då kan man överse med Lasses fjolliga handlag med trumstockarna och att Robs stretchövningar får det att kvittra i sambons underbyxor.

På det hela taget var det sex magnifika timmar underhållning. En stark fyra är det minsta man kan ge.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

4 07 2011
Medelklassman

Jag saknade Marianne Faithful som överraskningsgäst.

För mig var Metallicas konsert mest ett stort gäsp.

5 07 2011
Messa

Hörde du inte när jag sjöng? Det var ungefär som Marianne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: