Borrelia boy

21 06 2011

Mitt förtroende för vårdcentraler ligger någonstans mellan tonåriga modebloggare och afrikanska envåldshärskare. Men till skillnad från dessa är det svårt att helt undvika det förstnämnda. Efter att min sambo påpekat att det där utslaget på mitt lår misstänkt mycket liknade en borreliainfektion drabbades jag snabbt av en släng hypokondri och avbokade ett tandläkarbesök för att besöka just vårdcentralen. För, jag bara undrar, vad skulle kunna göra en måndag morgon roligare?

Det är kanske orättvist av mig att avfärda vårdcentralerna efter att ha blivit feldiagnostiserad blott 50 procent av gångerna jag besökt dem (andra gången ville jag i och för sig bara ha en remiss till en riktig läkare), men då vill jag påpeka att den brustna blindtarm jag skickats hem med efter att ha fått veta att jag förmodligen hade urinvägsinfektion faktiskt hade kunnat döda mig*. Felet, det förstår jag nu, var att inför läkaren spekulera i att det kanske skulle kunna vara just urinvägsinfektion (om vilka jag inte vet ett dugg). Ändå gjorde jag samma tabbe denna gång.

Smittspridare och allmänt as. (Foto: Expressen (dito))

Jo, nog låter det som borrelia, du hade varit i… Blekinge, sa du?” mumlade läkaren och bläddrade på sin dator, uppenbart ganska okunnig om allting blekingskt. (Det skriver jag inte för att driva med hennes kompetens, utan för att det garanterat retar min sambo.) Så här i efterhand misstänker jag att jag kunde ha föreslagit vad som helst och säkert ändå fått omedelbart medhåll. ”Jo, nog låter det som ebola, du hade varit i Blë-k’ingez, sa du?”, ”Jaså, jaha, bonus eruptus, jojo – is a terrible disease where the bones try to jump out the mouth”. Sen skrev hon ut tio dagars antibiotika och lovade att jag får supa hur mycket jag vill på midsommar och skickade mig till apoteket. Och bipacksedeln, pillrens joïe de vivre, utlovade ymnig diarré och kräkningar, samt, i mer sällsynta fall, nagelavlossning och svampväxt i munnen.

Än så länge har mitt utslag ändrat färg några gånger men det är fortfarande lika stort. Om det verkligen är borrelia det är frågan om har vi fortfarande ingen aning om – man verkar inte ha några test för sånt (eller för den delen TBE som en skojfrisk Facebookvän började hojta om när jag precis kommit tillbaka från vårdcentralen) – men om utslaget inte krympt eller försvunnit till midsommarhelgen får vi väl hitta på något annat.

* Denna episod fick mig plötsligt att tänka på den extremt skändliga behandling jag tvingades uppleva på sjukhuset på grund av Doktor Röv, vilket torde sortera under etiketten ”bajsanekdoter” och är alltså inte något jag kommer att nedteckna på jobbet. Men kanske senare, om ni är snälla.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: