Om att supa på jobbet

16 06 2011

Stämningen på gratistidningskonglomeratet, det måste erkännas, är inte riktigt som förr. En våg av nya arbetsuppgifter i konjunktion med svårt misslyckade löneförhandlingar har till sist börjat knäcka den annars allerstädes närvarande entusiasmen. (För att inte tala om en nödlösning till sommarvikarie som vi alla avskyr.) Inte ens mutresan till Berlin höll humöret uppe särskilt länge. Följaktligen bör man inte förvånas alltför mycket av att årets traditionella sommarlunch för en gångs skull inte följdes av den lika traditionsenliga fyllekaraoken efteråt. Men helt utan följder blev den naturligtvis inte.

Tydligen hade sista stridslinjen dragit sig tillbaka till redaktionen när Gärdets vindar blivit för kyliga och elaka och både ölen och bag-in-boxvinet tagit slut, och nånstans där måste det ha hänt något, för när jag släntrade in mot jobbet morgonen efter möttes jag av en folksamling. Något hade hänt med larmet och det galler som ser till att inte vem som helst kan kila in och ta för sig av våra företagshemligheter och företagsbananer. Efter trekvart lyckades elektrikerna släppa in oss, åtföljda av en saftig räkning, och låt mig säga så här: Stämningen förbättrades inte.

Utöver misstänksamma blickar har de senaste dagarna även präglats av en lätt vaggande Zeb Macahan-gång. Ty vi spelade även brännboll, trots att de flesta av oss rimligtvis borde avhålla oss från brännboll.

Walk like a norwegian.

Härnäst: Hur det kom sig att en finskättad kvinna skar bort delar av min mun.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: