Skönheten och odjuret

29 05 2011

För den fotbollsintresserade var lördagen i England förvisso en ytterligheternas afton. Först tog lilla Stevenage klivet upp till League 1 till allas äckel. Stevenage FC med sin fula fotboll, sina ickeexisterande fans och vanvettigt irriterande läktarsång från dem som faktiskt orkat dyka upp. Men ett mål mot Torquay räckte på Old Trafford – dit matchen flyttats på grund av att Wembley abbonerats av CL-finalen. 11500 åskådare lär vara nån form av bottenrekord i en playoff-final, och neutrala har hörts hävda att det hade väl gått jättebra att spela båda matcherna på Wembley – Stevenage håller ändå aldrig bollen på gräset. (Å andra sidan står det argumentet i konflikt med ett annat som hävdar att inget lags spelare rullar omkring så mycket på gräset som Stevenages.)

SFC - för även de fula behöver lite kärlek.

Senare på kvällen: den vackra fotbollen. För första gången i mitt liv kände jag behovet av att sätta mina förhoppningar till Manchester United för – som Simon Bank så elegant formulerar det – jag älskar Barça men de ger mig också tvångstankar om att snatta öl och slänga burkarna i naturen. När något blir alltför perfekt tappar det sin charm, vi vill kunna se sprickor i fasaden, och det är svårt att se hur något fotbollslag skulle kunna uppgradera Barcelonas perfektion ytterligare.

Vilken match som var mest spännande? Well, gissa.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: