Tårtpunk

15 05 2011

Om man googlar på ”Faster Rosas Mandeltårta” får man upp blott två resultat. Båda skrivna av mig. Det är djupt tragiskt. (Söker man i stället på det mer korrekta, men sorgligt särskrivna, ”Faster Rosas Mandel Tårta” får man fram ytterligare några.) FRMT:s första och enda demokassett ”Varför vara seriösa med en brun demo?” innehöll ett pärlband av hits som varit fastfrusna i mitt medvetande sedan de yngre tonåren: anthems som ”Pölsa” och ”Äta mat”, den mystiska ”7+7”, och powerballaden ”Brit-Mari (Du är inte vacker)”. Och då missade jag ändå den legendariska spelningen på Engelbrektsskolan i slutet av 80-talet.

Mina tidiga tonår var ganska stökiga. Jag umgicks en hel del med dårar, rövare och punkmusiker. Men sen slutade jag spela fotboll, och då lugnade det ner sig. Både Lurgo och Kim spelade i samma lag, nämligen. Laget som ingen ville möta. Inte för att vi var särskilt bra, utan för att skadefrekvensen var ganska hög hos våra motståndare på grund av den starka ondska och finskhet som vi besatt. Lurgo och Kim, förstår ni nog, var två av medlemmarna i punktrion Faster Rosas Mandel Tårta.

The Peepshows i sin krafts dagar. Lurgo till höger.

Lurgo var känd för sitt breda hår. När andras hår har en tendens att växa på längden så spridde hans ut sig åt sidorna, vilket fick till desperat följd att allt sidohår rakades av. Efter FRMT fortsatte han spela bas i band som Cripple, som endast släppte skivan greeN pilloW 1994, och Peepshows (under det fyndiga namnet Lurgo Peepshow) som av en händelse gjorde comeback på Metallsvenskan i helgen. Gitarristen Kim var atleten i trion, och ännu många år senare kunde man se hans blonda hår fladdra i fartvinden i diverse innebandymatcher i lägre divisioner. Det är oklart om han nådde några fler musikaliska framgångar, men internet är stort och någon kanske har hört något.

Nasum - uttal oklart. Anders till höger.

Anders, den tredje medlemmen, var batterist om jag inte missminner mig. Honom stötte jag på åtskilliga kilon senare då han var musikskribent på vår lokaltidning och han lär driva en filmblogg där nuförtiden. Efter FRMT blev han undergroundhjälte i legendariska Charles Hårfager (med bland annat Millencolin-Eric i uppställningen) – slagna endast av KSMB när det kommer till annonsering på husväggar var det bandet alla hade hört talas om men ingen hade hört. Han var även medlem i grindcorebandet Nasum som, har jag förstått, var ganska stora i genren. Nasum lades ner när sångaren Mieszko Talarczyk omkom i Tsunamin med stort T. Senare spelade Anders i dödsmetallbandet Coldworker.

Nu undrar man ju stilla huruvida det fortfarande finns några originalkassetter av den bruna demon. Själv har jag bara ett smutsigt piratkopierat band, utan handskrivet insättsblad. Ty demon gick åt som smör i solsken i trakterna runt Brickebacken och torde väl vara en riktig raritet i dag. Eller om den finns i digital form någonstans på det därna internätet. Se detta som en efterlysning – mer tårtpunk åt folket!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: