Straight outta Surrey!

10 05 2011

(Eller En orimligt lång rapport om kvalet till engelska division 7)

Jag har förstått att de finns de som tycker folk som följer blåbärslag i andra länder kanske lika gärna skulle kunna spärras in på slutna institutioner som helt saknar vassa kanter, men de följde sannolikt inte heller playoff-finalen till Isthmian Premier, en match så episk att den var legendarisk redan innan slutsignalen gått. Det är inte svårt att förstå, trots att jag själv var fast i Berlin utan internetuppkoppling och fick nöja mig med att läsa om den i efterhand.

För den som vill se rafflet själv kan man kolla höjdpunkter här:

Sedan ett par år tillbaka har min svaghet för Leatherhead FC bara ökat. Det är ett charmigt lag (11-0 borta mot Horsham YMCA, 7-3 hemma mot Eastbourne Town för att nämna några av resultaten i årets liga) som spelar på en charmig arena. I fjol slutade säsongen snöpligt – ut på straffsparkar i semifinalerna efter en överjävlig spurt. Årets säsong såg annorlunda ut. De grönvita ledde ända fram till jul, men började sedan sladda och var aldrig nära seriesegern, vilket innebär direktuppflyttning. I gengäld fick man äran av hemmaplan i playoff-finalen, mot Dulwich Hamlet, som skrällde i sin semifinal  borta mot Bognor Regis, som slutade 36 poäng före i serien efter att ha slängt bort seriesegern i sista matchen och missat uppflyttning med ett ynka mål. Leatherhead tog sig till finalen via seger på straffsparkar mot Whitehawk – Whitehawk passerade Tanners i tabellen i sista omgången, tre dagar tidigare, tack vare en 2-1-seger.

Som i alla finaler fanns det en intressant historia bakom även där. De båda lagen möttes i ligacupsemifinalen i början av mars, även då hemma på Leatherheads Fetcham Grove. Den gången vann Dulwich med 5-1, i en match som var så usel för hemmalaget att deras succémanager Mick Sullivanavgick med omedelbar verkan – bara för att ångra sig några veckor senare och komma tillbaka.

Och så finalen. Tidigt i andra halvleken ledde unga Dulwich Hamlet med 3-1, och inget tydde på att de skulle tappa greppet om Premier League-platsen. Inte förrän högeryttern Jack MacLeod hoppade in och serverade Kevin Terry 3-2-målet i 84:e minuten. Och i den sista av nio (!) tilläggsminuter kom kvitteringen. Sen kom förlängningen, och man behöver inte vara kärnfysiker för att lista ut hur den slutade. 4-3 till Tanners, efter ett hat-trick – inte av Greg Andrews (36 mål i år), Tommy Hutchings (33) eller Mu Maan (med väldigt coolt namn) – av Kevin Terry (5) från Dorking. We’re in the Premiership! (Isthmian Premier, alltså.)

Fotbollsgudarna var på den gröna sidan den här gången. Och anledningen tror jag att vi hittar här:

Japp – Dulwich Hamlets fans hade en vuvuzela. De får faktiskt skylla sig själva.

Alla historier och jubelbilder finns som vanligt på, eller i anslutning till, The Lip.

Richmond Raith Rovers då, undrar ni? Hur gick deras debutsäsong i West Cheshire League Div 2? Jodå, sådär. En femteplats och nio mål av nyförvärvetJamie English. Men nästa år – då jävlar!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: