Den gamle mannens eventuella ungdomlighet

10 04 2011

Apropå Medelklassmans inlägg om sin eventuella 40-årskris kom jag att tänka på mitt (och sambons) eget beteende så här i gränslandet mellan ungdom och stabil vuxenhet. Jag har visserligen fortfarande några år kvar till de 40, men jag skulle ljuga om jag påstod att de där siffrorna inte känns läskiga där de tornar upp i framtiden (inte minst som Messa regelmässigt lägger på ett eller ett par år på min ålder så fort den kommer på tal – är det nån form av kvinnlig härskarteknik, eller vad?).

I går var vi tidigt ute, redan före lunch, på stan för att växla pengar inför nästa helgs Pragresa. Vi ville vara ute i god tid – mycket vuxet. Det visade sig dock att korunas inte finns i några större lager på den här stadens växlingskontor, varför jag fortfarande är några tusenlappar kort. På vägen stannade vi dessutom till vid Gallerians trevliga Pocketshop och gick inte därifrån förrän vi samlat ihop sju ljuvliga böcker. Det är varken ungdomligt eller vuxet, det är bara en grej som vi gör. Jävligt unga kände vi oss dock när vi kände doften av öl från en irländsk pub på Kornhamstorget och smet in där för Murphys Red, snacks och en härlig politikdiskussion. Som dock snabbt gick över till att handla om gemensamma bankkonton och pensionssparande. Extremt vuxet.

Den stilla ölen blev snabbt fem öl och en fylla med bekanta från förr planerades – och när vi äntligen kom därifrån glömde jag kassen med alla böcker på uteserveringen. Mycket ungdomligt! Men sedan skyndade jag tillbaka och fick tillbaka böckerna från servitrisen, som tidigare noterat och uppskattat den stora bokhögen på vårt bord och snabbt tagit den i beslag. Och Messa köpte surdegsbröd på Hemköp. Mycket vuxet.

Väl hemma bestämde vi oss för att dinera på cajunhamburgare och läsk. Ganska ungdomligt om jag får säga det själv. Men burgarna fick jag steka själv medan Messa tålmodigt talade i telefon med sin morbror. Mycket vuxet (även om detsamma inte kan sägas om morbrodern). Och så slutade vi dricka redan vid 7-tiden och hamnade framför Watchmen på tv (för Messa gillar superhjälteaction – ungdomligt – och jag gillar kontrafaktisk historiebeskrivning – ganska vuxet, va?). Oavsett vad man tycker om logiken i Watchmen så är ändå filmens intro närapå briljant.

Ja, sen somnade vi i soffan. Och jag vaknade 7.15  i morse. Så jag antar att vi är rätt vuxna ändå. Men vi försöker. Vi försöker!

Nu ska jag läsa på om afrikanska diktatorer, det är ju spännande val i både Djibouti och Nigeria. (I jakt på roliga egenheter att driva med.) Jag vet inte än om det är vuxet eller barnsligt.


Åtgärder

Information

One response

10 04 2011
Ron Obvious

…och nu blir det extra vuxenpoäng tack vare stoppet i avloppet. Som farbror ska försöka fixa nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: