Om hurusom jag fick mig själv att kräkas genom att kräkas

27 03 2011

Det är inte alls opassande, snarare helt på sin plats en sån här dag, att vara väldigt besviken på min kropp. Man kan försöka skylla på att jag helt orutinerat glömde att grunda rejält, på för lite sömn på grund av ett ärligt, men totalt misslyckat, försök att äta brunch med flickorna, men trots detta är det faktiskt helt orimligt att må som jag har gjort i dag efter bara fem pilsner och några glas bubbel. Är det så här det ska vara nu? Det är ett fruktansvärt svek!

Men dagens höjdpunkt, i viss konkurrens med renässansmannen Steven Seagals senaste bravader, var nog ändå när jag vid lunchtid behövde uppsöka toaletten bara för att notera att den var full i kräks efter att någon svagsint inivid (jag) glömt att spola. Så jag tänkte att det är väl lika bra att kasta upp lite till. Det var inte min stoltaste stund.

Kräkmedel?


Åtgärder

Information

2 responses

11 04 2011
Jonas

Det senaste jag minns av Steven Seagal är Under Belägring. Vilken jag i sin tur tror att jag minns pga Erika Eleniak. Unibrowkvinnan som av någon anledning kändes stor i min hormonstinna ungdom.

12 04 2011
Ron Obvious

Klassisk film. Alla Baywatchflickor var ju per definition stora.
På vissa ställen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: