Bokblogg 18: Grisigt

5 03 2011

Plötsligt blev det vardag och jobb igen. Eller egentligen inte. Big Red drog på sportlov och övergav oss så att vi tvingades jobba över jättemycket. (Vilket iofs även kan ha att göra med att det visats skid-VM på kontorstid i veckan – och vad gäller Northugfrågan ställer jag mig helt och fullt bakom Laul (så slipper jag skriva något själv). Att kvällstidningarna skriver att han är en gris kan jag ha förståelse för, men när SVT-reportrar försöker tjata fram ett bråk med de svenska åkarna blir det ju bara bizarrt. Dessutom vet vi ju alla att den riktiga boven är masstarten.) Så när jag kom hem i torsdags natt efter mitt andra raka 13-timmarspass möttes jag av tre gapande fyllon i köket. Annars har jag inget emot att sambon har sportlov. All extratid tycks ha givit henne någon sorts lidnersk städknäpp. Ej längre behöver jag trippa mellan trosor på väg in i duschen, inga pappershögar är längre utspridda över köksbordet, ja, till och med burkarna är pantade. Jag älskar min nya prydliga sambo!

Så. Åter till bokoutmaningen: Day 18 – A book that disappointed you. När man som jag läser 2-3 böcker i veckan är det ofrånkomligt att man blir besviken ganska ofta. Det finns en del skit där ute, om man säger så. I somras fick jag till sist nog av en genre. Aldrig mer, tänkte jag – ja, det är inte omöjligt att jag sa det högt – och svor ett småheligt löfte till mig själv att i fortsättningen hålla mig undan från musikerbiografier. Ty det verkar vara omöjligt att skriva läsvärda sådana. Inte ens boken om Morrissey (som han visserligen inte varit inblandad i själv) var någon särskilt stor läsupplevelse. Men boken som knuffade mig över kanten var Den långa vägen ut ur helvetet av Marilyn Manson och Neill Strauss.

Sämre än du tror.

Jag tycker att jag hade visst fog för att anta att just denna rockerbiografi skulle lyckas kryssa förbi de vanligaste fallgroparna i genren, de långa, dödstråkiga redogörelserna för hur många rockstjärnan har legat med, hur mycket knark rockstjärnan har tagit och exakt hur fåniga saker rockstjärnan har gjort på fyllan, och i stället gå in lite mer på intressantare saker, såsom rockstjärnans drivkrafter, relationer till sina musikerkollegor/arbetskamrater, och vilka effekter det har fått att leva och verka i en bizarr bransch. Här har vi Marilyn Manson, en intelligent underhållare som blivit de utstöttas ledstjärna, och som fört vidare den stolta amerikanska traditionen att reta upp en förstockad föräldrageneration till den milda grad att han lyckats bli anklagad att vara den onde själv – själva symbolen för allt som är fel. Och Neill Strauss, som med sin The Dirt faktiskt lyckades väcka sympati för ett gäng notoriska rövhål.

Men, nej. Det börjar förvisso lovande, med Mansons jobbiga uppväxt. Gott så, alla kan relatera till det. Men ganska snart urartar boken till de vanliga klyschorna. Det liggs med groupies. Reportrar hånas. En och annan känga skickas mot någon skivbolagsperson. Men ingenstans finns självdistansen, ingenstans den lilla tankepausen mitt i cirkusen. I stället för den insiktsfulla kommentaren från sin generations mest mytomspunna och originella artist får vi klyschig rockstjärnesmet där huvudpersonens namn lätt skulle ha kunnat bytas ut mot vem som helst. Och det känns helt bortkastat. En stor besvikelse.


Åtgärder

Information

One response

17 03 2011
Bokblogg 30: Om gud är död är allt tillåtet « En ond plats

[…] bort Akakij Akakijevitj… (ur Kappan, Nikolaj Gogol) Day 18 – A book that disappointed you: Den långa vägen ut ur helvetet (Marilyn Manson & Neill Strauss) Day 19 – Favorite book turned into a movie: Möss och människor (John Steinbeck) Day 20 – […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: