Bokblogg 16: A show enjoyed by all

”Do you think I overuse the word ”nigger”? Was it wrong of me to spit on that Jehovah’s Witness girl? Tell me the truth here. I need a second opinion.” Sharon Sedaris var en kedjerökande sexbarnsmor. Alltid ful i mun och gärna med en rejäl grogg i näven innan hon dog av lungcancer för 20 år sedan. Åtminstone om vi får tro David Sedaris, essäisten som aldrig drar sig för att hänga ut sin familj och alla deras hemligheter för andras höga nöje. Även om han gör det med kärlek. Därför vet vi även att Sharon alltid uppskattade ett gott skämt och var nyfiken på sina medmänniskor. Som till exempel den där gången då två av barnen släpade hem en prostituerad kvinna strax före jul.

”Where I to recieve a riding vacuum cleaner or even a wizened proboscis monkey, it wouldn’t please me half as much as knowing we were the only family in the neighborhood with a prostitute in our kitchen. From the moment on, the phrase ”ho, ho, ho” would take on a whole different meaning; and I, along with the rest of my family could appreciate it in our own clannish way. It suddenly occured to me. Just like that.”
David Sedaris – Dinah, the christmas whore

Min favourite female character är alltså en inte helt fiktiv figur, det är David Sedaris mamma.

Sharon Sedaris. Uthängd.

Bonus: Front Row Center With Thaddeus Bristol, läst av författaren. Helt utan Sharon Sedaris. Men väldigt kul.