Bokblogg 15: Om Gud är död är allt tillåtet

1 03 2011

Tycker du inte att det är bizarrt att du blir så känslomässigt berörd av en helt känslokall figur” sa en gång en mellanchef på Microsoft i Seattle till mig. Fast på engelska. Och han sa det kanske inte så mycket som att han skrev det. I ett mail. Men jag tyckte inte att det var bizarrt. Jag hade inga som helst problem med att identifiera mig med Mersault, den egocentriske och likgiltige huvudpersonen i Albert Camus Främlingen. Ity när jag var runt 25 år gammal och läste litteratur på Örebro Universitet för mitt eget höga nöjes skull var jag tydligen mycket mottaglig för den absurda människans bekännelse. Livet är förvisso meningslöst, resonerade jag kanske, men bara man kan acceptera det så är man fri.

Därmed inte sagt att jag är samma person i dag eller att jag tycker att det är OK att skjuta araber bara för att man har en dålig dag, men jag är förvisso fortfarande väldigt förtjust i Mersault. Han är min Favorite male character.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: