Bokblogg 13: Giganten

Kärnan i bra litteratur är, förutom att underhålla, att ge läsaren en känsla av att komma till någon form av insikt – att känna att det här, det förklarar varför världen ser ut som den gör. Sådana böcker tar folk till sitt hjärta. Vilken tur då att det finns en hel genre som per definition vill förklara hur världen fungerar – reportageböckerna.

Under min första vecka på JMG blev vi tilldelade en A4-sida som listade bra reportageböcker. Innan terminen var slut hade jag plöjt igenom dem alla (utom Liza Marklunds ”Sprängaren”, som enligt uppgift fanns med för att den ”skildrade livet på en kvällstidning”. Jag har fortfarande inte läst Sprängaren, men jobbat på en kvällstidning, så jag vet inte hur korrekt den skildringen är.) men det var fortfarande mitt förstaval som lämnat det största intrycket. För vad är väl lämpligare för en sportjournalistwannabe att läsa än Fotbollskriget?

”Dramat består i den fruktansvärt motspänstiga materia som en politiker stöter på när han ska ta första, andra, tredje steget mot maktens höjder. Han vill göra någonting bra, han tar itu med arbetet och efter en månad, ett år, tre år, ser han att det inte blir någonting av det hela, det faller sönder, rinner ut i sanden. Allting står hindrande i vägen: århundraden av underutveckling, primitiv ekonomi, analfabetism, religiös fanatism, stamvidskepelse, kronisk undernäring, ett kolonialt förflutet med dess förnedring och fördumning av de underkuvade, imperialisternas utpressning, de korruptas glupskhet, arbetslösheten, den negativa handelsbalansen. Med sådana stötestenar är det inte lätt att komma framåt. Politikern börjar nu bli otålig och söker så småningom diktaturen som utväg. Diktaturen föder opposition. Oppositionen organiserar en kupp.”
– Ryszard Kapuscinski, Fotbollskriget

Berättare.

Dagens bokutmaning lyder Day 13 – Your favorite writer. Och för mig är det inget svårt val. Under många år var Ryszard Kapuscinski Polens ende korrespondent i Afrika. Så vad kunde han göra annat att resa runt i hela Afrika och studera hur Afrika fungerar? Sedan skrev han. Och sedan gjorde han underbar litteratur av sina historier. Hans texter är så träffande, så avslöjande, att alla som någon gång rest ens lite i hans spår blir slagna av häpnad. ”Precis så där är det!”, tänker man, och sedan irriteras man över att man inte själv insett det självklara. Det är därför alla journaliststudenter vill skriva som Ryszard Kapuscinski. Och om jag inte hade varit för gammal för att ha idoler så vore han min.

Kapuscinski dog 2007. Tyvärr. För vem hade inte velat höra vad han haft att säga om tillståndet i arabvärlden i dag?

Annonser