Bokblogg 12: Håriga typer och anal probing

26 02 2011

Först och främst – vad i helvete är det här? Vad är det för fel på folk?

Nej! Inte OK!

Jag är färdigkonfererad och det är dags att återgå till vardagen. Men jag måste erkänna, jag har kört fast i bokutmaningen. Jag kan helt enkelt inte komma på någon lämplig kandidat till tolfte punkten: Day 12 – A book you used to love but don’t anymore. Visst, det är inte jätteovanligt att jag läser om böcker. Men inte jättevanligt heller. Det är annorlunda med filmer. Mången film har tappat min kärlek när åren har gått och min smak förändrats. Ta exempelvis Forrest Gump som jag först tyckte var mysig, sen provocerades av och sen tyckte var lite mysig igen. Fast kanske av andra skäl. Cirkeln sluten. (Ja, jag tittar på filmer orimligt många gånger, även helt Kevin Spaceyfria sådana, vad tänker ni göra åt det?)

Med böcker är det vanligare att den kan verka lovande i 40-50 sidor för att sedan urarta och bli direkt hälsovådliga (Lex Alkemisten). Så jag får dra till med en bok som jag älskade (och som skrämde skiten ur mig) som barn. Som jag inte har läst om i vuxen ålder just eftersom det inte är helt orimligt att det i själva verket är en ganska dålig bok. Vilket styrks av att jag just läste på Flashback att det är ”en alldeles utmärkt bok”. Jag pratar om Varulvarna av Whitley Strieber. Ja, jag börjar redan upprepa mig.  Whitley Strieber är annars mest känd för att ha hängt med aliens. Faktum är att han torde vara en av de mest drivande av bilden av den lilla ljusa, näs- och öronlösa utomjordingen som sedan cementerats av X-Files och andra.

Förvaras i frysen nattetid.

Makes sense att jag gillade Strieber, inte för inte vårdade jag ömt alla mina fyra nummer av tidningen Det okända i många år (vilket var typ alla som gavs ut innan den lades ner) som för övrigt också skrämde skiten ur mig. Jag har inte läst hans Närkontakt, men vad jag förstår är den också delvis ansvarig för vågen av undertryckta närkontaktsminnen, vilket inte är lika OK, och anal probing, som jag inte har några invändningar emot.

Skulle du diskutera anal probing med denne man?

Varulvar är Whitley Striebers debutbok, och det som gjorde den speciell jämfört med andra läskiga böcker var att den följde själva ondskan. Huvudpersoner i Varulvar är inte något hjälplöst våp eller en dedikerad, men nedgången polis. Nej, huvudpersonerna i Varulvar är en varulvsfamilj mitt i New York. Varulvar i Striebers värld är inte mångalet folk, de är varulvar hela tiden. Och de är en mörkrädd skitunges värsta mardröm i och med att de är något så obehagligt som intelligenta jägare. Som jagar människokött. Mycket mer än så minns jag inte. Men jag är lite sugen på att leta upp den och testa min hypotes.


Åtgärder

Information

3 responses

4 03 2011
Alexandra Alexandersson

En av mina barndomsfavoriter faktiskt som står här hemma i bokhyllan. Blev riktigt sugen på att läsa den igen. Men som sagt, kan hända att man inte gillar den lika mycket längre. Eller så upptäcker man en ny ”dimension” av den och gillar den av en annan anledning.

5 03 2011
Ron Obvious

Om du har den i bokhyllan måste jag nästan insistera på att du läser om den och berättar vad du tyckte. Våga!

17 03 2011
Bokblogg 30: Om gud är död är allt tillåtet « En ond plats

[…] hated: New York-trilogin (Paul Auster) Day 12 – A book you used to love but don’t anymore: Varulvarna (Whitley Strieber) Day 13 – Your favorite writer: Ryszard Kapuscinski Day 14 – Favorite book of your favorite […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: