Bokblogg 6

13 02 2011

Bokutmaningens sjätte del är svår, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till Day 06 – A book that makes you sad. Jag blir förvisso ganska ledsen när jag ser den ymniga tunnelbanereklamen för Andreas Carlssons Dandy av så många olika skäl, men egentligen är ju det orättvist eftersom jag inte ens har läst boken, och det inte är hans fel att han promotas på ett obehagligt sätt. Fast han kunde ju ha givit fan i att skriva den. Sen finns det böcker som är så dåliga att det gör mig ledsen. Men är de för dåliga så orkar inte ens jag i regel läsa klart dem. (Och i vissa fall är de så dåliga att jag finner glädje i dem – se exempelvis förra bokinlägget). Jag har ett svagt minne av en elementär längtan efter att kasta en bok på t-banespåret en gång (eftersom jag alltid läser på tunnelbanan) men jag minns varken vilken bok det handlade om (men det kan eventuellt ha varit Paul Austers New York-trilogin – jag kommer eventuellt att återkomma till den när det ska pratas överskattade böcker) eller vad det var som utlöste mitt vredesutbrott. Och så har vi böckerna som är sorgliga på grund av sitt ämne – och i så fall har jag en uppsjö av politisk ickefiktion att ösa ur – allra vidrigast är förmodligen Adam Hochschilds Kung Leopolds vålnad. Jag blev även ganska äcklad av Chuck Palahniuks Snuff, men äcklad är inte samma sak som ledsen. Och sorgliga böcker läser jag sällan, av okänd anledning.

Ska jag kanske välja en bok som det gjorde fysiskt ont att läsa, som jag fick plåga mig igenom? I så fall får det bli Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, obligatorisk läsning på litteraturkunskapen. Jag minns att jag läste den sista kvällen före sluttentan – och att jag efteråt gick över till den bok som sedan dess har varit min favoritbok alla kategorier. Mer om den sen. Till saken hör också att jag under utbildningen hängde mycket med två killar som inte kunde få nog av filmen Apocalypse Now (som ju bygger på Conrads roman), den ene en engelsman som fick en stol på näsan under en nyårsfest, och den andre en medborgare i Republiken Jämtland som hade för vana att citera Rasta Hunden-lyrik. De kunde ledigt prata detaljer ur Apocalypse Now i timmar, till mitt milda missnöje. Ingen av dem hade dock läst boken innan, faktum är att jag är tveksam till huruvida de ens kände till kopplingen, och det grämer mig en smula att kursen slutade dagen efter och jag aldrig fick tillfälle att höra allt om vad de tyckte om boken.

Men ett vet jag och det är att Mörkrets hjärta är ett stycke sirap i textform, och att jag hatade varje minut som jag ägnade åt att tvångsläsa den. Att den ändå hyllas som en stor klassiker gör mig förvisso lite sorgsen, så detta får bli mitt svar. Men jag är inte nöjd med den här kategorin.

Typisk hata-eller-älska-bok.

Samtidigt i den icke-fiktiva världen tog Leatherhead ännu en skalp i Isthmian League First Division South, efter ännu ett mål vår nya favorit Mu Maan. Jo, han heter så. Mu Maan!


Åtgärder

Information

3 responses

17 02 2011
Fräulein C

Jag förstår dig inte. Heart of Darkness.
Läs den på engelska. Drick sirapen och känn den förvandlas
till nektar.

18 02 2011
Ron Obvious

Äntligen en häcklare!
Jag får se hur jag gör.

20 02 2011
tunesbyme

Nono, inget häckel alls.
Jag har bara läst ”Heart of darkness” på engelska
men då är den närmast berusande.
Prova. Smaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: