Bokblogg 3

9 02 2011

Jag lärde mig att läsa och skriva ganska tidigt. Det där var redan gammalt när jag började skolan. Kunskaperna använde jag väl mestadels till att bläddra i storasysters Barnens skattkammare med sina lustiga ramsor och sånger om negerbarnen, samt att anteckna allt som hände i hockeymatcher på tv. En härlig tid. Genom åren har jag läst i omgångar. Mycket i mellanstadiet, då var det Kierkegaards Gusten Grodslukare och alla dom, Hans-Eric Hellbergs ungdomssnuskböcker, Puss, Kram och allt vad de hette, som väl i dagens samhällsklimat är på gränsen till olagliga, och vad jag nu kunde hitta i föräldrarnas bibliotek, tänk Richard Fuchs och uppslagssboken Band 15 – Tabeller. Samt Whitley Striebers Varulvar, som gjorde mig så vansinnigt skraj att jag inte kunde sova med boken i rummet, ändå läste jag den flera gånger. Sedan var det lugnt ett tag.

På gymnasiet plöjde jag allt som var lite mörkt och läskigt. Helst i soffan någon ruskig höstkväll. Crowley, Poe, Lovecraft och King och varför inte Roald Dahl? Men, vänta, vi går tillbaka till luckan där. Det var ju inte så att jag inte läste alls. Jag läste en bok. Eller – för att denna del av bokutmaningen ska funka – en bokserie.

Day 03 – Your favorite series

Varje sommar lånade jag samma tre böcker av en snubbe som också skulle lära mig en hel del om avantgardistiskt heavy metal och datorer och senare nära en längtan efter att bli präst. Varje sommar låg jag vaken långt in på småtimmarna för att jag inte kunde lägga boken ifrån mig. Varje sommar under flera års tid läste jag Sagan om ringen (Ohlmarks översättning, naturligtvis). Men, vadå, gjorde inte alla det? Det är ju det ultimata pojkrumsäventyret.

Sönderläst.

Tolkiens sagovärd har blivit fnyst åt i många år, det är egentligen inte särskilt länge sedan det blev rumsrent med fantasylitteratur. Men en del av folkets kärlek har den alltid haft. Hur kan man annars förklara att man faktiskt både distribuerade Ralph Bakshis tecknade version av böckerna (med gnomer som hober, en viking som Boromir och John Hurt som Aragorn!) och till och med visade den på tv, trots att den slutade halvvägs in, på grund av att pengarna tog slut eller nåt, vad vet jag. Om något bevisade det att historien var ofilmbar. Och att riktiga fans nöjer sig med halvfärdig skit om det bara handlar om något de älskar.

I dag har Peter Jacksons monumentala filmer tagit bort en hel del av böckernas magi, på gott och ont. En liten del av mig hatar honom för det, trots att jag såg alla tre filmerna mer än en gång på bio, och det utan att ens ta i beräkningen våldtäkten på karaktären Gimli (Förvandla en stolt krigare till nån sorts dvärgnarr? Hur skulle du tycka om att hångla med en gräsklippare, herr Brain Dead?!) och Orlando Bloom. Men det är en annan diskussion.

Annonser

Åtgärder

Information

One response

17 03 2011
Bokblogg 30: Om gud är död är allt tillåtet « En ond plats

[…] more than 3 times: 100 år av ensamhet (Gabriel García Marquez) Day 03 – Your favorite series: Sagan om ringen (JRR Tolkien) Day 04 – Favorite book of your favorite series: – Day 05 – A book that makes you happy: Det […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: