Ännu ett år

31 12 2010

Efter ett jobbmässigt vedervärdigt avslut på året – eftersom vi alla är tvångslediga nästa vecka då hela redaktionen ska blåsas ut och renoveras har vi gjort dubbelt så många tidningar än vanligt på mindre tid än vi brukar ägna åt det vanliga antalet – återstår nu bara att fira att det är slut och hoppas på att nästa blir lite softare. Det gör vi med en stilla champagne vid hemmets härd med Sexet. I nuläget står det sex flaskor bubbel i spritskåpet. Jag har blivit utlovad förrätten ”korvdröm” eftersom jag inte är lika sjukligt förtjust i hummer som flickvännerna. Det blir ljuvligt.

Så här års är det meningen att man ska sammanfatta året (alternativt decenniet) som varit. Decenniet försökte jag med förra året, men det gick väl så där. Och året, det senaste, har inte medfört några himlastormande förändringar i tillvaron, så där finns inte mycket att säga. Förutom att det är så jag vill ha det. Vi har bytt till en större hemmaarena, jag och min Tord Grip, men än så länge har det inte planerats några nyförvärv.  Möjligtvis har vi scoutat lite löst, men det är ju bara sånt man gör.

Vad värre är så har jag nått den åldern då ett nytt år inte är så vansinnigt kul längre. Jag börjar känna av åldern. Visserligen har jag på senare tid börjat odla en butter farbrorimage som tycker att saker och ting var bättre förr. Jag kommer inte att göra någon lista över årets bästa låtar eller skivor, för jag har inte hört några. Och inte heller någon med filmer, för jag har inte haft tid att se särskilt många. Men farbrorstilen är ju mest en reaktion på mina hipsterkollegor. Det är inte lika kul att se ålderdomen i vitögat. Att upptäcka att jag inte längre kan bära omkring på en back öl som ingenting och att synen stadigt blir sämre. (Och precis innan jag skulle publicera detta råkade jag se sambons nyskrivna nyårsinlägg, som visade sig innehålla nästan exakt samma saker som detta – har vi redan blivit som ett gammalt gift par med två huvuden och en tanke? Och i så fall – hur gubbigt är inte det?) Därför tycker jag att det är passande att jag avslutar året på det gubbigaste sätt jag känner till. Med en mustasch.

"Han med mustaschen"

Är den ironisk, undrar du. Ja. Eller nej. Vem vet?

Gott nytt år!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: