Dagens betongdjungelordspråk

28 11 2010

Den tequila du självmant bjuder in kommer inte att lämna dig förrän den har gjort sig ovälkommen.

OK, det är inte särskilt djupt, men så har jag druckit tequila också.

Jo, vi såg Cornelisfilmen i går också. Hade jag vetat att det var så mycket skakig handkamera så hade jag föreslagit Harry Potter i stället (återigen: tequila) men det lugnade ner sig efter ett tag. Det är en film som egentligen har ganska många fel. Hank von Helvete är norrman, det går liksom inte att komma ifrån – även om han spelar en annan invandrare – och det gör alla hans längre repliker lätt styltigt fåniga. Det är helt enkelt jättesvårt att låta allvarlig med den norska språkmelodin. Nu har han inte så många långa repliker så det är inte ett jätteproblem. Han är dessutom jättelik Fredde Granberg. Det är ett lite större problem.

Hans-Erik Dyvik Husby?

Fredrik Granberg?

Faktum är att hela rollfördelningen känns lätt bizarr inledningsvis. Förutom en flinande Fredde Granberg i huvudrollen dyker David Dencik upp som en porträttlik Fred Åkerström. Jag kan egentligen inte kritisera hans märkliga beteende, eftersom det mesta tyder på att Fred Åkerström faktiskt var en rätt bizarr person. Och Johan Glans som en skånsk Anders Burström kändes fel redan från början. Att det sedan dyker upp en ståbasist som är misstänkt lik Ernst Billgren är bara en bonus. Dessutom störde det mig att de varvar original-Cornelis med Hank-Cornelis i de musikaliska delarna. Hank gör det helt OK, det är trots allt en ganska svår röst att emulera, och jag misstänker att originalmusiken kommer sig av att man kommit över outgivna originalinspelningar som man helt enkelt inte kunde låta bli att dela med sig av.

Det är en film som lätt hade kunnat vara dubbelt så lång. Fruar, flickvänner och skivframgångar staplas hastigt förbi, varvat med de där nyckelscenerna som bara måste vara med – Cornelis kör bil packad och utan körkort, Cornelis jagar transvestiter med kniv, Cornelis lackar till på en publik som bara vill höra Hönan Agda och Brev från kolonin. Och däremellan är det Cornelis som kedjeröker eller äter piller. De personer som passerar förbi under tiden presenteras sällan, och har man inga medhavda Corneliskunskaper undrar jag om man fattar särskilt mycket av birollsgalleriet. Framför allt hade de behövt vara ganska uppmärksamma för att greppa motiven bakom huvudpersonens beteende.

Det är ganska många fel. Men grejen är att jag gillar det ändå. Många tveksamma detaljer kan faktiskt skapa en lyckad helhet. Jag vill bestämt hävda att filen hamnar på lite över medel, av denna inte helt opartiska jury (ty både jag och sambon blev lite fuktiga i ögonen när en dödsmärkt, passé Cornelis får motta ungdomens otippade kärlek på Roskilde.)

Vill man få en mer tredimiensionell bild av den gamle trubaduren så kan jag varmt rekommendera Klas Gustafssons biografi Ett bluesliv.

Fördjupning.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: