Knugens kuk

9 11 2010

Sällan har väl ett stycke svensk litteratur fått så mycket förhandsreklam som Thomas Sjöbergs senaste avslöjande reportage Den motvillige monarken. Först i form av ett smakfullt reportage i Filter redan för ett par månader sedan. Sedan släppte alla spärrar häromveckan när kvällstidningarna kom över utdrag ur boken – då de kunde frossa i allt det där rojalistiska skvallret som de i vanliga fall inte vågar ta i, hur gärna de än vill, eftersom de kunde peka finger på någon annan: ”Det står ju där. I boken! Det var inte vi som sade det!” (Skvallra, check.) Ännu bättre blev det när en researchare som jobbat med boken fått kicken (Rasa, check.), att det började ryktas om de som velat skriva oauktoriserade saker om kungafamiljen råkat ut för allvarliga samtal, och i går kunde inte ens Den Stora Morgontidningen hålla sig för goda för att ge sig in i diskussionen, varför de gav Dick the dick Harrison i uppdrag att uttala smädelser över de biografiska kvaliteterna i boken i fråga. (Såga, check.)

Ni-na-ni-na-ni-na-na... Dagens boktips.

Jag var naturligtvis tvungen att läsa boken, och nu har jag gjort det. Den som förväntar sig en uttömmande biografi biter sig i tån. Men faktum är att den som hoppas på snask gör samma sak. För det blev liksom pannkaka av alltihop. Vi får en kortfattad sammanfattning om kungens år som prins (med en utvikning om en nazistisk släkting) och vi får ett antal utvalda episoder ur kungens privatliv. Och anledningen till att vi får det, slår författarna fast i efterorden, är för att ifrågasätta om statschefens beteende är rimligt ur säkerhetssynpunkt för kungariket. Som om någon skulle bry sig. Som om någon trodde att kungen verkligen har koll på något som skulle kunna kompromettera rikets säkerhet.

Men nåja. Det är ändå kittlande. Kungen går på svartklubb (ty självklart kan ju inte kungen gå på vanliga krogar) med sina inadlade grabbkompisar där det finns lättfotade flickor. Och kungen går på herrmiddagar med samma gäng, och, eventuellt, går kungen även på utrikiska etablissemang med tveksam vandel. För, och här ligger lite av bokens problem, vi vet ju inte nånting säkert. Det enda författarna tror sig ha avslöjat är att kungen minsann har befunnit sig ensam i olika rum med olika flickor. (Plus ett antal ganska underhållande detaljer som till exempel att kungen tycks föredra att hänga med unga tjejer från förorten, att han behöver lite sprit för att kunna släppa loss (utsökt representant för Sverige), att kungen kallas för ”Pungen” av kompisarna samt en filmrulle som fraktas på ett något oortodoxt sätt.) Men i jämförelse med till exempel gamle V-Gurra är kungens bravader omåttligt torftiga. Här dansas ingen kukdans. Vi får inte ens veta huruvida kungen var en av de bassar som fick gonne efter ett besök i en sydamerikansk hamn.

Den enda förströelse som nämns vid namn är Camilla Henemark, som kungen påstås ha haft en romans med i ett år, och här snackar vi 2000-tal, däremot inte ett ord om andra ryktesvisa flickvänner såsom Anna Lindmarker eller Anki Bagger (som en bekant hårt har gott i god för). Och det är ju förstås tråkigt. Vilket för övrigt hela boken är, om vi ska vara ärliga. Jag tror inte att särskilt många betvivlar att kungen har passat på att knulla runt då och då – han är ju ändå kung – men särskilt mycket klokare i frågan tycker jag inte att jag blev av den här boken. Och det var ju lite synd.

Advertisements

Åtgärder

Information

8 responses

9 11 2010
30+

Henemark och Bagger. Har han inte lite trashig smak, kungen?

9 11 2010
Ron Obvious

Jo. Åtminstone Henemark känns som urtypen för en förortsbrud. (Även om hon framställs som det hetaste sen skivat bröd på den tiden i boken). Var var Leila K när det vankades herrmiddag?
Anki Bagger har jag aldrig förstått grejen med. Hon hade inget mot Sussie. Eller om det var Lili?

9 11 2010
sienna

Sussie – rött läppstift och vårta i ansiktet
Lili – rosa läppstift och nån konstig lugg a la rövfrilla

9 11 2010
Ron Obvious

Tack, Okejboken! Eller? Är det nåt du vill berätta för oss?

9 11 2010
Ron Obvious

Jag vill även passa på att meddela att ”kuk” uppenbarligen inte är ett acceptabelt ord på svd.se.

9 11 2010
sienna

Okejboken, men jag visste det sen tidigare också *rodnar*. Jag har aldrig haft några problem att skilja de två åt.

10 11 2010
30+

Kuk borde annars vara ett av de mer acceptabla orden i SvD:s kommentarsfält. Jämfört med de inskränktheter, konspirationsteorier och kvasiresonemang som plägar finnas där annars.

11 11 2010
Ron Obvious

”Rövhuvud” lär Jimmie Åkesson ha sagt till en murvel häromdagen. Nu återstår att se ifall SvD vågar citera det åtminstone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: