Grötanarkisten

29 10 2010

Plötsligt händer det. Du stöter på en företeelse som är så bizarr att du inte riktigt vill tro på den, trots att du sett den med egna ögon, och du måste skynda dig att skriva ner den noggrant innan detaljerna börjar blekna och slockna. Det hände sig en gång i tunnelbanan att ett finskt fyllo virade sina späda skinkor runt min axel. Det var traumatiskt. Men jämfört med dagens t-baneupplevelse var det inget. INGET, säger jag!

Vi hade varit på IKEA för att ro hem de där ljuvliga fåtöljerna i vilka vi ska tillbringa vår medelålder. På rumpan, den ofinska, med en grogg i ena handen och en god bok i den andra ska vi invänta ålderdomen tillsammans, och eventuellt kommer vi att skrocka fryntligt under tiden. Kungens kurva lär vara den största IKEA-butiken i hela världen, men av fåtöljen Poäng i björkfaner hade de bara ett exemplar. Erbjudanden gavs om att återkomma i morgon bitti, ty då hade vi möjligheten att själva få hämta den andra fåtöljen i hyllan och bära ner den till hemkörningsdisken. Men då skulle vi tyvärr tvingas vänta några extra timmar på själva hemkörningen. Det var ett gentilt erbjudande men vi avböjde vänligt och bestämt. Det finns en regel som förbjuder en människa från att bevista IKEA mer än två gånger på en vecka. Messa kan gott sitta på golvet i några dagar.

På röda linjen hamnade vi bredvid en spansk man och en holländsk kvinna (tror vi) som pratade om en fest hemma hos en amerikan där man behövde ett lösenord för att bli insläppt. Redan på vägen dit fick jag plötsligt en liten blond slinka i knät. Aldrig får man vara i fred. På den blå linjen gjorde man som vanligt reklam för helgens särskrivna alternativmässa i Solnahallen som lovar såväl ögondiagnostik som aurafotografering, Acetonmannen hade precis skickat ett SMS i vilket han skröt om att han minsann befann sig  på ett uzbekiskt bröllop, och det var då en trio ungdomar, en hane och två honor, i en annan typ av alternativ uniform stegade in i vagnen och satte sig runt oss. Jag medger att det får mig att känna mig en smula gammal att jag inte kände till ett enda av de punkband vars märken prydde den unge anarkisten. Civillains, Conflict, MOD 47. Vad hände med Rövsvett, Grisen skriker och GBH?

Den unge mannen var komplett rövlös och bar någon sorts spräckliga byxor som, i skum belysning, skulle kunna förväxlas med kamouflagebrallor, en fläckvis nitad jacka med jättemånga fickor (att stoppa molotovs i) och en luva under vilken man anade vätesuperoxiderade dreadlocks. I ansiktet ganska mycket järnskrot. Håret, lät han berätta för sin morotsfärgade och likaledes vegana tjejkompis, färgade han i går, samtidigt som han nonchalant halade fram en korv kall risgrynsgröt och började sörpla. Jo, jag sade att han började suga på en grötkorv. Långsamt och metodiskt, medan all annan konversation i vagnen avstannade, intog han sin kvällsmat kall genom ett hål i en korvformad livsmedelsförpackning.

Och vi kommer aldrig nånsin att glömma det.

 

Recept för tunnelbaneanarki: 1 st grötkorv.

 


Åtgärder

Information

5 responses

30 10 2010
sienna

Är du säker på att det inte var en ipad-jacka han hade på sig? Det finns nämligen såna.
http://www.reghardware.com/2010/02/03/ipad_jacket/

Och ja, jag fokuserar förmodligen på helt fel sak i din lilla anekdot.

30 10 2010
Ron Obvious

Jag är säker på det. Den såg ganska hemmagjord ut.

11 11 2010
letsbitchaboutit

HAHAHAHAHAHAHAHAHA

Först, jag har alltid undrat vilka det är som åker kommunalt till IKEA. Nu vet jag…

Ibland tror jag lätt att man skulle kunna ha en blogg bara om folks märkliga beteende på tunnelbanan. Varför tror folk att det är deras privata badrum/kök. Besinna er människor, det är folk som ser er!

Vidare när jag ändå skriver… SJUKT bra och rolig blogg. Glad att jag på lite omvägar hittade hit. Har fått mig många skratt och att du sedan är ett inbitet Buffy-fan sealed the deal. Nu är du lite av min idol…

11 11 2010
Ron Obvious

Jag bor i Stockholm och har inga barn, vad ska jag med en bil till?
Tack för de snälla orden. Fast jag tycker ju själv att det är svårt att skriva när man är lycklig, och det där hjälpte ju knappast…😉

12 12 2010
Vi jubilerar! « En ond plats

[…] Grötanarkisten (Oktober 2010) Fler saker att se upp för i t-banan. Det var kanske inte lika traumatiskt som det finska fyllot, men jag kommer ändå aldrig att glömma vårt lilla möte. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: